Konsten att skapa underbara tillfällen
Vad har fossildrummeln Donald Trump och gröna industrialister gemensamt? De använder båda staten för att skapa nya mångmiljonärer.
Toppbild: TT
Strålande tider, härliga tider! Eller som Trumpen uttrycker det: ”det här är ett underbart tillfälle att bli rik, rikare än någonsin förut”.
I all självupptagen självsuggestion och superlativladdade luftslott står president Trump i just det fallet på fast mark. Vi är på en av de där vändplatserna i historien där kassan ligger i potten, croupieren kuttrar ”faites vos jeux” och kulan är i rullning. ”Marknaden” avskyr osäkerhet, får vi alltid höra, men ”marknaden” är lika paradoxal som alla andra: den frodas på det den avskyr. Vore allt, inklusive framtiden, blottat skulle finansmarknaden vara lika användbar som en burkini på ett nakenbad. Att president Trump skapar osäkerhet betyder nästan per definition att han skapar nya vinnare, även om priset för handelshindren och institutionskrossandet är att vi alla blir lite fattigare.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Vi kan väl enas om att kalla de framtida vinnarna ”de”, för även om vi har några miljardärer, nuvarande och blivande, som läskamrater – och hjärtligt välkomna ska ni vara – är det inte jag och antagligen inte du vars tillfälle just nu är underbart. För oss trillar slantarna i väg som vanligt, kanske lite snabbare än vi skulle önska, och ni vet vad Peps sjöng: var du än släpper slantarna, rullar de åt samma håll.
För visst finns ett mått av revolutionär omkastning i tider som dessa, men inte av bibliska, eller ens franska proportioner. Det första skola knappast bliva de sista, lika lite som de sista skola bliva de första. Morgondagens ”rikare än någonsin förut” har det antagligen ganska bra ställt redan i dag. Och är du trots allt en av dem som mist någon miljard när vi kommer ut på andra sidan, står dig antagligen hundratals miljoner åter. Lyckans hjul snurrar för alla, men de är monterade på olika socioekonomisk höjd. En del hjul verkar dessutom riggade för att stanna på topp.
Det är det tidningarna nu kan roa oss med genom att redovisa hur många hundra miljoner som grundare och aktietilldelade nyckelpersoner i Northvolt hann plocka ut, innan deras trägna arbete slutade i den svenska historiens största konkurs. Och de kan berätta att samma fascinerande process, med i stort sett samma människor, antagligen är på gång i Stegra, den gröna ståltillverkaren. Det är främst Peter Wennblad i Svenskan och Andreas Cervenka i Aftonbladet som står för underhållningen. Per Lindvall har uppdraget här i Fokus.
Den gröna ståltillverkaren var inte tillräckligt grön för att få drygt 1,5 miljarder skattepengar i ”klimatklivet”, visade det sig, så nu ligger trycket på regeringen att stuva om så att miljarderna ändå kan delas ut. Och regeringen curlar friskt. Den vill antagligen inte verka bakåtsträvande. Till saken hör förstås att den gröna ståltillverkaren inte heller tillverkat något stål, så båda leden i beskrivningen av verksamheten är i bästa fall en förhoppning, i sämsta fall en honungsfälla för offentliga medel.
Men visst kan vi vara säkra på att initiativtagarna i det här projektet räknar dagarna. Kanske till det första producerade stålet, men alldeles säkert till första dagen de kan sälja av aktier och plocka hem några hundra eller åtminstone tiotal miljoner. Kommer någon inblandad med aktier att sälja vid ett framtida datum att beskriva projektet som annat än en potentiell succé, innan aktierna är sålda? Jag tvivlar. Så miljarderna måste pumpas in förbi löningsdagen.
Det här är, som sagt, ett underbart tillfälle att bli rik, rikare än någonsin. Och där hittar vi i alla fall en beröringspunkt mellan president Trumps fossila bärsärkagång och de gröna industrialisternas klimatsäkrade pyramidspel: allt hänger på optimismen. Den är en plikt, oavsett fakta. Kritiker är förrädare, skeptiker brister i fantasi och moral.
Så strålande tider, härliga tider. Åtminstone för dem som vet hur man sätter tummen på rouletthjulet vid rätt tillfälle.
***
Läs även: Northvolt-fiaskot handlar om girighet
Läs även: Northvolt är Sverige, i miniatyr
Strålande tider, härliga tider! Eller som Trumpen uttrycker det: ”det här är ett underbart tillfälle att bli rik, rikare än någonsin förut”.
I all självupptagen självsuggestion och superlativladdade luftslott står president Trump i just det fallet på fast mark. Vi är på en av de där vändplatserna i historien där kassan ligger i potten, croupieren kuttrar ”faites vos jeux” och kulan är i rullning. ”Marknaden” avskyr osäkerhet, får vi alltid höra, men ”marknaden” är lika paradoxal som alla andra: den frodas på det den avskyr. Vore allt, inklusive framtiden, blottat skulle finansmarknaden vara lika användbar som en burkini på ett nakenbad. Att president Trump skapar osäkerhet betyder nästan per definition att han skapar nya vinnare, även om priset för handelshindren och institutionskrossandet är att vi alla blir lite fattigare.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Vi kan väl enas om att kalla de framtida vinnarna ”de”, för även om vi har några miljardärer, nuvarande och blivande, som läskamrater – och hjärtligt välkomna ska ni vara – är det inte jag och antagligen inte du vars tillfälle just nu är underbart. För oss trillar slantarna i väg som vanligt, kanske lite snabbare än vi skulle önska, och ni vet vad Peps sjöng: var du än släpper slantarna, rullar de åt samma håll.
För visst finns ett mått av revolutionär omkastning i tider som dessa, men inte av bibliska, eller ens franska proportioner. Det första skola knappast bliva de sista, lika lite som de sista skola bliva de första. Morgondagens ”rikare än någonsin förut” har det antagligen ganska bra ställt redan i dag. Och är du trots allt en av dem som mist någon miljard när vi kommer ut på andra sidan, står dig antagligen hundratals miljoner åter. Lyckans hjul snurrar för alla, men de är monterade på olika socioekonomisk höjd. En del hjul verkar dessutom riggade för att stanna på topp.
Det är det tidningarna nu kan roa oss med genom att redovisa hur många hundra miljoner som grundare och aktietilldelade nyckelpersoner i Northvolt hann plocka ut, innan deras trägna arbete slutade i den svenska historiens största konkurs. Och de kan berätta att samma fascinerande process, med i stort sett samma människor, antagligen är på gång i Stegra, den gröna ståltillverkaren. Det är främst Peter Wennblad i Svenskan och Andreas Cervenka i Aftonbladet som står för underhållningen. Per Lindvall har uppdraget här i Fokus.
Den gröna ståltillverkaren var inte tillräckligt grön för att få drygt 1,5 miljarder skattepengar i ”klimatklivet”, visade det sig, så nu ligger trycket på regeringen att stuva om så att miljarderna ändå kan delas ut. Och regeringen curlar friskt. Den vill antagligen inte verka bakåtsträvande. Till saken hör förstås att den gröna ståltillverkaren inte heller tillverkat något stål, så båda leden i beskrivningen av verksamheten är i bästa fall en förhoppning, i sämsta fall en honungsfälla för offentliga medel.
Men visst kan vi vara säkra på att initiativtagarna i det här projektet räknar dagarna. Kanske till det första producerade stålet, men alldeles säkert till första dagen de kan sälja av aktier och plocka hem några hundra eller åtminstone tiotal miljoner. Kommer någon inblandad med aktier att sälja vid ett framtida datum att beskriva projektet som annat än en potentiell succé, innan aktierna är sålda? Jag tvivlar. Så miljarderna måste pumpas in förbi löningsdagen.
Det här är, som sagt, ett underbart tillfälle att bli rik, rikare än någonsin. Och där hittar vi i alla fall en beröringspunkt mellan president Trumps fossila bärsärkagång och de gröna industrialisternas klimatsäkrade pyramidspel: allt hänger på optimismen. Den är en plikt, oavsett fakta. Kritiker är förrädare, skeptiker brister i fantasi och moral.
Så strålande tider, härliga tider. Åtminstone för dem som vet hur man sätter tummen på rouletthjulet vid rätt tillfälle.
***
Läs även: Northvolt-fiaskot handlar om girighet
Läs även: Northvolt är Sverige, i miniatyr
