Korruption möjliggörs i mångfaldens namn
Jämlikhet och rättssäkerhet borde vara det som vägleder politiken.
Toppbild: TT
Det är föga förvånande att just Sverige drabbats så hårt av organiserad brottslighet. För den som har uppsåt att utnyttja den svenska aningslösheten är manegen krattad: ett generöst, tillitsbaserat välfärdssystem, på många områden utan kvalifikationsgrunder och potenta kontrollverktyg, parallella samhällsstrukturer till följd av stor migration, kravlös integrationspolitik och narrativet om den svenska rasismen, samt ett i de flesta fall välment arbete för att inkludera och skapa mångfald utifrån etnicitet.
Denna cocktail riskerar att utmana rättsstaten i grunden. I dess spår skapas en lukrativ marknad för aktörer vars medel – för att uppnå målet om makt och pengar – är korruption, infiltration av, och otillåten påverkan på, myndigheter, företag, till och med politiska partier.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det kan handla om företag som startas för att utnyttja välfärdssystemet, ofta på assistansmarknaden, eller om etniska föreningar som tilldelas stora kommunala bidrag för mållösa integrationsprojekt. Det kan handla om politiska kupper som de som för några år sedan skakade Moderaterna, och senast (beroende på vem man frågar) Socialdemokraterna i Botkyrka.
Eller om det påstådda bedrägeri som uppdagats kring AIF Kista, en etnisk förening som driver en somalisk fotbollsklubb. Föreningen krävs på 1,6 miljoner av Stockholms stads idrottsförvaltning, efter att oegentligheter uppdagats. Trots anklagelserna tog Vänsterpartiet i Tensta-Rinkeby-Spånga ställning för föreningen. Som av en händelse ska AIF Kistas ordförande Said Ali ha raggat röster till två lokala vänsterpartister med somalisk bakgrund i fjolårets val.
Det gemensamma för allt detta är köpandet och säljandet av lojaliteter på en marknad. Lojaliteter som kan realiseras i form av beviljanden av bygglov, bidrag från myndigheter som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, eller röster för ett utvalt parti eller viss kandidat. Tjänster och gentjänster i en parallell verklighet, som kostar staten miljarder och som utgör ett hot mot den liberala demokratin.
Låt mig tala klartext: jakt på personer med invandrarbakgrund i mångfaldens och inkluderingens namn, gör det möjligt för skrupellösa personer med andra agendor att slinka igenom. Man ska inte underskatta risken att personer som förväntas attrahera röster från den "egna", inte sällan religiösa gruppen, har lojaliteter som väger tyngre än de partipolitiska. Inte heller att de riskerar att hamna i rena utpressningssituationer där den grupp som röstat på dem förväntar sig något i gengäld. Vilket, för tydlighetens skull, inte är detsamma som att alla med utländsk bakgrund skulle ha skumma ambitioner med sitt politiska engagemang.
Det här slog mig redan i valrörelsen år 2010, då jag debatterade frågan om så kallade randiga listor med det lokala språkröret för Miljöpartiet i Härnösand. I jakten på nya väljargrupper reproducerades stereotyper av "invandrade" utan eftertanke. Randiga listor, där varannan kandidat var utlandsfödd, syftade enligt min motdebattör till att förbättra integrationen och öka andelen utlandsfödda i politiken. Och det är just denna, i grunden goda vilja, som gör partierna liksom myndigheter och företag sårbara för manipulation och korruption.
De senaste årens avslöjanden om kriminella släktnätverk som infiltrerar socialtjänsten och på pappret seriösa föreningar som mjölkar välfärden illustrerar också varför forskaren Sameh Egyptsons avhandling mött så starka reaktioner. Tesen, att det svenska riksförbundet Islamiska förbundet i själva verket är den svenska grenen av det Muslimska brödraskapet, beläggs av Egyptson som bland annat visar på infiltration av politiska partier och myndigheter.
Vidare framgår nätverkets inre kärna i Sverige utgörs av 13–20 personer som kontrollerar ett konsortium av studieförbund, föreningar, skolor och välgörenhetsorganisationer, som varje år tilldelas hundratals miljoner kronor i offentliga bidrag.
Tongångarna före och efter disputationen har varit hätska. Mycket står på spel, mätt i pengar och makt. På sedvanligt manér talas det om islamofobi. Sanningen är snarare att just rädslan för att avfärdas som islamofob har fött en politisk senfärdighet när det gäller förståelse av en islamistisk rörelse som i decennier verkat för att stegvis islamisera Europa och införa sharia-lagstiftning, inom ramen för den befintliga demokratin.
Mycket står på spel för dem som utnyttjar systemet, men ännu mer ligger i vågskålen för den stora majoritet som oavsett födelseland vill leva i ett sekulärt, jämlikt och rättssäkert Sverige. Det borde vägleda politiken. Inte rädslan för att stöta sig med en intolerant minoritet som utnyttjat staten och välfärdssystemet för egen vinning.
Alice Teodorescu Måwe är borgerlig skribent och opinionsbildare.
***
Läs även: "Maktkuppen går långt utanför Botkyrka"
