Krisen som gått under radarn

Just när Sveriges politiska ekosystem förberedde det sista inför Almedalsveckan, som i år sänds digitalt och kan avnjutas med ett glas rosé på den egna verandan… just då kickade Nooshi Dadgostar i gång regeringskrisen. Man kan säga att Vänsterpartiet därmed tog sig friheten att pissa på allas semestrar. Demokrati kan sannerligen stöka till det.

Till råga på allt fick Stefan Löfven ytterligare en kris i knät. Vi kan kalla den danskkrisen. Så nu måste han fika och ha svåra samtal både med talmannen Andreas Norlén och med Danmarks statsminister Mette Frederiksen.

Möjligen har danskkrisen gått lite under radarn. Den orsakas av stenkastningen mot danskregistrerade bilar som kör på motorväg E65 mellan Malmö och Ystad, på väg mot Bornholm. Minst 75 polisanmälningar hittills. 

Stenkastning kan låta oskyldigt, men en välriktad klump mot framrutan kan ta kål på en hel dansk barnfamilj. 

En dansk förare har mist synen på ena ögat och skadat tänderna. 

Danska bilister bär numera hjälm och visir när de färdas genom Skåne. En rolig bild, om det inte vore så hemskt. 

Från danskt håll har såväl statsministern som justitieministern uttryckt sin djupa oro. Svensk polis har biffat upp med drönare och manskap längs sträckan. Men mystiken består. Vem utför dessa illdåd? Varför? Och varför just danskar? 

SVT har frågat en psykolog i Lund, vars specialområde är ätstörningar. Han säger att gärningsmannen är en rädd person, utsatt och olycklig. Troligen någon som till exempel snattat tidigare eller lurat hundar att äta glasskärvor.

Så kanske det är. Eller ej. Mängder av människor är utsatta för allt möjligt förfärligt, de är kroniskt skräckslagna, utan att börja trakassera andra. Så vad ska vi ska ha sådana psykologiska spekulationer till? På vilka gärningsmän ska de tillämpas?

Och var i den analysen finns danskens rädsla, han som förlorade sitt öga på vägen till Bornholm.