Kronan räddar jobben

I en rosa morgontidning den 18 mars finns ett antal nyhetsartiklar om nyttan av att Sverige har en egen valuta och tre debattinlägg om vådan av att vårt land inte övergått till euro.

Stora Ensos vd Jouko Karvonen säger att den svaga svenska kronan gör att han har valt att köra de svenska fabrikerna för fullt och göra neddragningarna i Finland.

I andra artiklar på nyhetsplats berättas att den undervärderade svenska kronan har gjort Stockholmsbörsen till en av årets vinnare och att den norske miljardären Olav Thons shoppingcentrum på den svenska sidan av gränsen har ökat sin försäljning explosionsartat.

Professorn i internationell ekonomi vid universitetet i Örebro, Fredrik Sjöholm, skriver på debattsidan att det gynnar svensk industri och svensk sysselsättning att kronan är kvar i tider av lågkonjunktur.

Det kunde man tycka är bra, men inte professorn som vill flytta svensk sysselsättning till Euroland genom att ersätta kronan med euron. Till skillnad från anställda i industrin riskerar professorn inte sitt jobb på grund av kostnadsläget. Att marknaden sätter priset på kronan är enligt Sjöholm protektionism och ett hot mot den fria europeiska marknaden.

Bara nackdelar med den svenska kronan ser Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson som i ett tidigare debattinlägg på Europaportalen den 24 september 2007 hävdade att »beräkningar« visade att Sverige under en fyraårsperiod hade gått miste om 122 miljarder kronor i utebliven export på grund av att vi inte är med i eurosamarbetet.

Anna-Stina Nordmark Nilsson sprider nu vanföreställningen att räntenivån är lägre i Euroland än i Sverige.

Men enligt Financial Times är det i Europa bara Schweiz, som inte finns med i Euroland, som har lägre räntor än Sverige. En svensk 10-årig statsobligation avkastar 2,92 procent. Räntan på en tysk motsvarande statsobligation är 3,15 procent.

Möjliga statsbankrutt-länder som Grekland och Irland måste betala kring sex procent, dubbla den svenska räntan, och det är bara Frankrike och Finland förutom Tyskland som ligger under fyra procent. Österrike som satt skägget i brevlådan i Ukraina och Ungern betalar 4,5 procent.

Även om Sverige har starka statsfinanser skulle marknaden knappast bedöma Sverige som en lägre risk än Tyskland, särskilt mot bakgrund av vår oförsiktiga exponering mot Baltikum.

Att som Företagarnas vd påstå att vi skulle haft lägre räntor inom euro-området är desinformation.

Folkpartiets ekonomisk-politiske talesman Carl B Hamilton, som också är professor, skriver att den svaga kronkursen innebär att svenska företag kan köpas upp för en spottstyver – med 26 procents rabatt – av dem som har tillgångar i euro och dollar.

Som framgår av exemp­len Stora Enso och Olav Thon pratar Hamilton i nattmössan. Den svaga kronan fördubblar många svenska exporterande och importkonkurrerande företags marginaler och innebär en kraftig höjning av deras marknadsvärden, även i dollar och euro.

Man skall inte dra för långtgående slutsatser av tillfälliga valutafluktuationer. Men en flytande valutakurs har fördelen för ett land som Sverige att anpassningen mot omvärlden inte låter vänta på sig.

Anna Stina Nordmark Nilsson far med osanning eller har inte tagit reda på fakta. Carl B Hamilton förstår inte att ett företags värde beror på dess förmåga att skapa vinster och inte hemlandets valutakurs. Sjöholm vet att euron är dålig för Sverige och därför vill han att vi ska införa den. En eurofundamentalistisk men disharmonisk treklang!