Kulturen – en snårig skog där ingen är överens
Toppbild: Kristoffer Törnmalm
Vad är egentligen kultur? Och vad är makt?
Men vänta – är detta en uppsats från någon grundkurs i kulturvetenskap som Fokus kulturredaktör har googlat fram och nu tänker låta fulpublicera som sin egen? Hur låg moral kan en människa ha? Och hur kunde hon tro att hon inte skulle bli upptäckt? Nej nu får ni lugna er. För hur basala de inledande frågorna än kan verka där de står tryckta i svart på vitt glansigt papper är de i högsta grad relevanta för listan över Kultursveriges 75 mäktigaste. Det är tredje året som Fokus tar fram en sådan rangordning men där redaktionen under de första åren ägnade sig åt precisa Exceldokument, specialkonstruerade formler (nåväl) och kulturanpassade variabler för att mäta makten har vi i år lossat en aning på skruvarna.
För det där med makt är ju som bekant en definitionsfråga. Precis som det är med kultur. Det är begrepp som vid en första anblick kan verka solklara men som vid en grundlig dissektion blir allt dunklare.
Det är förvisso korrekt att någon med det vackraste tjänsterummet på en svensk kulturinstitution har stor chans att kvala in på listan. Den makt som en person med tung kulturtitel förvaltar påverkar i högsta grad kulturutbudet. Det är hen som håller i tjänstepennan som med sina beslut skriver vår tids kapitel av den kulturella historieskrivningen.
Men om en lista över mäktiga kulturpersoner endast skulle vara en sammanslagning av diarienummer och kronor på budgetkontot skulle Fokus lika gärna kunnat outsourcea listverksamheten till något företag på Balkan. För det handlar givetvis inte bara om att mäta ett tillstånd här och nu. Det handlar också om att se vad det är som pågår vid sidan av: Vad talar man om utanför det offentliga samtalet? Vilka skapar idag det som kan komma att bli självklara referenser i framtida samtal?
För kulturutbudet måste hela tiden fyllas på. Några av dem som kommer att finnas på nästa års lista kanske inte ens har debuterat i dag. Eventuellt kommer någon av bubblarna på årets lista att ha kvalat in och kanske kommer några av dem till och med ha klättrat högst i topp. Precis som några av de högst placerade på årets lista förra året stod utanför och stampade i bubblarkulissen. Hur kulturen kommer att se ut om ett år är svårt att förutspå. Inte ens min så till den milda grad skickliga astrolog Maggan kan med hundra procents säkerhet slå fast vilka som kommer att vara kulturens stjärnor om 365 dagar från och med i dag. Det handlar inte heller bara om individer utan också om den digitala utvecklingen. Det som kanske fortfarande väntar på att lanseras och som kommer att revolutionera kulturvärlden på ett sätt som vi ännu inte vet om.
När det gäller kulturspekulanterna – de som ägnar sig åt kultur för att tjäna pengar och bygga affärsverksamheter som vore det soffor eller potatis – kan man givetvis tycka vad man vill om deras ambitioner. Men är de inte en skymf att sätta dem före människor som brinner för konsten vare sig den betalar sig eller inte? Nja. För visst fyller också dessa personer en funktion i näringskedjan. Men sin parallella drivkraft möjliggör de ju i slutändan kultur.
För inte kan det väl fortfarande vara så – år 2017 – att det anses som fult att föra ut kultur till dem som egentligen inte anser sig vara intresserade av det?
Kulturen ack kulturen. Denna snåriga skog där ingen någonsin kommer att vara helt överens. Det är ju tillräckligt svårt att vara enig med sig själv i en text.
Tur är väl kanske det. För ingenstans låter tystnad så högt som när den är resultatet av konsensus inom konsten. Det är ju åsikterna som jagar på skapandet.
Hur förhåller sig denna lista då till föregående års listor? Inte alls. Åtminstone inte till en början. Det var ut med barnet, badvattnet och hela baljan. Inte för att markera något men för att testa hur starka namnen var i sig själva just i år. Gamla meriter skulle inte per automatik garantera något.
Det innebär dock inte att det är listdebutanter som flockats. Inte heller att de som inte längre syns på listan har vanskött sin position så till den milda grad att deras frånvaro är att tolka som symbolisk. Det här är en lista om kulturen nu. Hösten 2017.
Men hur är då den rent objektiva sanningshalten i denna lista när tycke och smak varit med och påverkat utgången? Kan man verkligen lita på att det är de 75 mäktigaste som kommit med?
Vi låter diskussionen börja här. För det var ju det där med konsensus. Låt åsikterna flyga.
Kristin Lundell
