Kvinnors kläder – varför ska det alltid vara så provocerande?

Det här med kvinnors kläder. Tänk att det ska vara så provocerande. I kombination med religion blir det nästan omöjligt att hålla fingrarna borta. Muslimska kvinnors slöja hissas och halas som vore det en fana i politiska led.

I korthet har detta hänt: I december beslutade kommunfullmäktige i Skurup att förbjuda flickor att bära slöja i skolan. Debatten fick fart i veckan eftersom förbudet, som så många förbud, i stället ledde till en stor ökning av slöjbärande skolflickor. Skolverket konstaterar att förbudet bryter mot svensk grundlag och bestämmelserna om religionsfrihet. Det struntar de ledande politikerna i Skurup uppenbarligen i:

»Vi tycker att det är en fråga om jämställdhet, helt enkelt«, sa Lars Nyström, gruppledare för Sverigedemokraterna i Skurups kommun, i en diskussion i P1 Morgon. Han förtydligade med att »pojkar och flickor ska behandlas lika, då ska inte det ena könet dölja ansiktet eller håret«.

Det var ett inlägg i den feministiska jämställdhetsdebatten från ett något oväntat håll. En sådan glädjande ambition, att samhället ska behandla flickor och pojkar lika, kan man knappast klaga på. Jag blir nyfiken och kontaktar Lars Nyström för att höra hur de går vidare med sin likabehandlingsplan. Vad gäller för andra typiskt kvinnliga plagg? Behå? Kjol? Får killar odla mustasch eller andra skäggväxtfrisyrer? Blir det kanske mensskydd allmänt tillgängligt på skoltoaletterna? Precis som toalettpapper.

– Den frågan får lyftas ifrån förvaltningen i så fall. Eleverna kan också lägga egna förslag. Det är det här som vi upplever som aktuellt just nu, säger Nyström.

Ämnet är intressant. Var går gränsen för vem som ska bestämma vad? Var går den mellan barn och föräldrar? Får barnet gå till skolan i Batmandräkt? Måste man ha långbyxor i november? Var går gränsen mellan föräldrar och samhället? Borde vi förbjuda rosa och blått på bebisar? Hur skulle kläd- och leksaksavdelningarna i butikerna se ut om man drog resonemanget till sin spets? Men Lars Nyström i Skurup vill inte delta i funderingarna.

– Jag tycker inte att det här samtalet leder till något, säger han och lägger på luren.

Och jag hinner aldrig fråga om hur kommunen hanterar andra mer pressande jämställdhetsfrågor som barn råkar ut för, som föräldrar bestämmer och samhället tillåter. Som tvångsäktenskap till exempel.

Jag väntar på den dag när jämställdhetsivrande politiker bestämmer sig för att hindra högstadieflickor från att skickas till »hemlandet« för giftermål på sommarloven, och åker och hämtar dem som inte kommer till skolstarten i nian.