Lär med Blair

Som utomstående stirrar man förundrat på pressmeddelandet om socialdemokraternas krisarbete. 52 personer, majoriteten män, ska i fyra grupper komma fram till »tydliga rekommendationer och förslag till åtgärder«.

När kom jättegrupper någonsin fram till något radikalt? Konsensus mellan landstingsråden i Stockholms län – Ilija Batljan och Dag Larsson – är otänkbart. Här talar vi inte skilda världar utan olika solsystem. Men båda herrarna finns i gruppen som ska göra den politiska analysen.

Men det finns hjälp att få. Lösningen stavas läxbok, alla medlemmar som vill diskutera socialdemokraternas framtida politik bör läsa Tony Blairs memoarer. I studiecirkel genom ABF eller alldeles på egen hand.

Genom att ta omvägen över New Labour blir det lättare att diskutera politikens inriktning utan att gå ner sig i ersättningsprocent och skattetariffer.

Blair anser att Labour dör utan stöd av den aspirerande arbetar- och medelklassen. De som sliter och släpar för att få större hus, fler semestrar på bättre hotell och bra skolor för barnen ska känna att Labour är där för dem. Inte att arbetarpartiet ser ner på dem som krassa och osolidariska materialister.

[[Mona Sahlin]] ska i lugn och ro kunna vila ut hos Liza Marklund i Marbella och i Thailand. Hon är värd sin Louis Vitton-väska – så länge socialdemokraterna anser att människor som strävar efter Mauritius och märkesväskor, och arbetar hårt för att för att nå målen, inte har skitdrömmar.

Tony Blair och New Labouriterna gick till val på lag och ordning, bättre kunskaper i skolan, kortare vårdköer och kontrollerad immigration. (Resultaten blev så där, men det är en annan sak. Ambitionen fanns.) Samt på löftet om att Inte Höja Skatter.

Om socialdemokraterna åtminstone till en del delar Tony Blairs analys – vad kan de göra?

På skolans område går det inte att pekpinna Jan Björklund. Det är bara att tugga i sig betyg i sexan och sluta tramsa om reglering av vinster. I stället kan man ta grundskolan från bondesamhället till moderna tider.

Halvera sommarlovet, skippa höst- och vinterlov, förläng påsklovet. Fler, men inte längre, skoldagar ger tid för kunskapsinhämtning med repetition och för idrott nästan varje dag.

Barnen lär sig mer. Föräldrarna slipper lovångest och kan dra ner på skjutsande till en del av fritidsaktiviteterna som görs för motionens skull. Lärarna får en riktigt rejäl lönehöjning för ferieförlusten.

I Sverige är och bör arbetslösheten vara en fråga. I stället för att höja ersättningarna kan man införa en kompetensförsäkring för, säg, 33-plussare. Den som mister jobbet får studera ett år med a-kassa, på yrkesvux eller högskola, för att kunna ställa om.

Åldersgränsen bör ligga så högt att unga vuxna väljer att studera med lån.

New Labour införde ASBO (Anti-Social Behaviour Order), som den nya högeregeringen gör, och döper, om. Bot på rot, kunde det heta på svenska. Människor som uppför sig hotfullt på stan, trakasserar grannar eller vandaliserar, får domstolsbeslut på att de måste skärpa sig. När de återfaller blir det böter. Marsch pannkaka till bankomaten. Eller till föräldrarna om det handlar om yngre delinkventer.

ASBO-lagen har varit måttligt effektiv. Den representerar inte höjden av rättssäkerhet, men det gör inte socialdemokraternas hittillsvarande rättspolitik heller. Britterna tycker trots allt att den är bättre än inget.

Om socialdemokraterna väljer Blairs bana i migrationspolitiken skulle det i Sverige innebära fler uppehållstillstånd på grund av flyktingförklaring, färre med motiveringen »skyddsbehov«. Och framför allt att hålla på lag och ordning, personer som nekats – eller aldrig sökt – uppehållstillstånd ska spåras upp och avvisas.

En uppstramning, som i huvudsak betyder att hålla på det som redan gäller, minskar misstänksamheten. Få svenskar är emot invandrare, fler misstror den invandringspolitik de inte förstår. Vadå papperslösa? Det handlar om illegala migranter.

Blairs väg är inte den enda vägen. Den var den tredje. När Gordon Brown tog över slutade den vara så New och valförlusten var ett faktum. Hans merit var att vara världens bästa finansminister och den är svårsåld när budgetunderskottet skenar.

Socialdemokraterna kan förstås studera på tyska också. För SPD (tyska socialdemokraterna) är slutsatsen av valfiaskot (23,3 procent) högre bidrag och högre skatter. Den förmögenhetsskatt Thomas Östros nu flyr från vill SPD återinföra.

***
För övrigt beror pensionärsfjäsket i politiken inte bara på att de är många, lär jag mig. »En genomsnittlig rottweiler på speed är mycket mer vänligt sinnad än en pensionär som är oschysst behandlad, eller snarare tror sig vara det«, skriver Tony Blair.