Ledans antidot heter P2 Söndag

Varför så tyst om elefanten i rummet? Jag tänker på Lars Adaktusson i Kristdemokraterna. Inför rikstinget intervjuades riksdagsmannen som då var ”oroad” över KD:s vägval.  Han avvisade det pågående högerprojektet (KD+M+SD) och torgförde en mer kristen etik. På stämman hördes få pip om denna påstådda kantring.

Man skulle kunna misstänka att kritiken bottnar i Adaktussons agg mot partiledaren Ebba Busch. Kylan dem emellan har varit påtaglig sedan 2019 när Adaktusson lämnade partistyrelsen och rollen som andra vice ordförande. Skilsmässan kom efter att riksdagsmannen påstods ha röstat nej till abort vid tjugotvå tillfällen i EU-parlamentet. Enligt Adaktusson själv röstade han mot att abortfrågan skulle föras upp på EU-nivå. Sedan dess pågår ett krypskytte mellan parterna. Adaktusson tar alla tillfällen att känna ”djup oro”: 

• över en partiledare dömd för grovt förtal (husaffären).

• över att det är lågt i tak i partiet och att riksdagsledamöter och andra inte vågar framföra kritik. 

• över ”en osund partikultur”.

Under tiden minskar stödet för KD i snart sagt varje opinionsmätning. Någon partikamrat borde utbrista: ”Tänk på pocenten, Lasse!”

Vissa dagar grips jag av leda. Nyheterna är en bidragande faktor. Ständigt samma ingredienser.

Några nypor Greta, Magda och Annie. En matsked könsidentitet. Krydda med cancelkultur, näthat och twitterstormar. Mixa smeten med Fjärde vågen och antivaxxare, till exempelen numer ostämd Eric Clapton.

Skjuts in i ugnen. 

Rättens namn? Dystopia. 

I söndags hittade jag antidoten – dess namn är Eric Schuldt i P2 Söndag. Hans avskalade, lätt vemodiga röst parad med poetiska reflektioner till klassisk musik gav mig hoppet åter. Jag var ingalunda först på bollen. Kulturjournalisten Schuldt är nerlusad med priser. Senast Sveriges Radios språkpris år 2018. 

”Kultur är det paraply mänskligheten behöver när det åskar och regnar i världen”, läste jag någonstans. Schuldt är bevis för citatets giltighet.

Jag är möjligen senfärdig även när det gäller Evelyn Waugh, författaren till ”En förlorad värld”. Jag har alltid varit svag för romanen där huvudpersonen, den dekadente Charles Ryder, återger sina bitterljuva minnen från familjen Flytes gods Brideshead. Men, borde jag tänka om? 

The Sunday Times publicerade nyligen en lista över ”The Best novels by the Worst People”. I den föga avundsvärda listan inkluderas den brittiske författaren. Evelyn målas ut som en högfärdig och reaktionär snobb (möjligen även antisemit), så ”skitnödig” att han i ungdomen skickade sin korrespondens via brevlådor med överklassiga postadressen NW3 (som bl a rymmer Hampstead) i stället för sin verkliga hemadress, NW11, en working class-area. 

Hur är det nu? Kan man skilja på verk och upphovsman? 

Kommer ni ihåg Nirvana-bebisen? Den lille pojken som naken simmar under vattnet på omslaget till bandets album ”Nevermind”. Han heter Spencer Elden och stämde i augusti i år bandmedlemmarna samt flera Nirvanaanställda på 1,3 Mkr vardera för brott mot lagen om barnpornografi. Spencer är trettio fyllda och har genom åren frivilligt deltagit i fyra jubileer där skivan prisats och belönats. Men nu har han fått nog. Möjligen inspirerad av den allt mer aggressiva woke-kulturen i USA som lyfter fram frågor om könsidentitet, ras och sexuell läggning. 

En parallell slog mig. Undrar om alla embryon och foster i Lennart Nilssons världsberömda fotobok ”Ett barn blir till” fick royalty för sina simtag i livmodern? Förutsättningarna borde ha funnits. Boken trycktes i fem upplagor och såldes till ett tjugotal länder.

Inspirerad av Evelyns Waughs högfärd googlar jag: ”hur blir man en lord”? Hamnar på en juridisk webbplats vid namn Lawline. Där förklaras att det finns tre sätt tre olika sätt att förvärva titeln "lord": 

• Genom arv alternativt giftermål med någon som ärvt titeln. 

• Genom ägande av land i Skottland. 

• Genom att monarken utnämner en till lord efter nominering av premiärministern.

Skilsmässa verkar bökigt. Skottland förefaller regnigt. Och, hur i h-e komma i kontakt med drottning Elisabeth och hennes Boris? 

Lordtiteln får vänta, jag tyar inte mer. 

”Uppe på Djursholm” har nu korat Årets optimist. Titeln tillfaller Patrik Krall, grundare av Krall Entertainment och ansvarig bland annat för GES på Cirkus och julshowen Stjärnklart på Hamburger Börs. Han tror att regeringens krav på vaccinationsbevis från 1 december inte medför problem för publiken.

Möjligtvis kan det ta lite längre tid att ta sig in till konsertlokalen. 

– Det är klart, om man räknar sekunder så blir det ett antal sekunder längre. Jag pratade med en kollega i Frankrike som sade att det handlar om åtta sekunder längre, men det är försumbart, säger han.