Liberal demokrati kräver inga liberaler

I våras beslutade en helt enig kultur- och fritidsnämnd i Östhammars kommun att stoppa utbetalningen av lokalt aktivitetsstöd till en frikyrklig ungdomsförening i kommunen. Inte på grund av formella fel med ansökan eller fusk; fullt rimliga orsaker till indraget stöd. Nej, i stället hade kommunens styrande nåtts av nyheten att den församling som ungdomsföreningen ingår i, inte har en tro som stämmer överens med hur de politiska partierna i kommunen tror. 

Församlingens pastor hade, visade det sig, hållit en predikan där han förordat en klassisk kristen syn på frågor om kön, sexualitet och äktenskap. Som den största delen av kristenheten har trott och fortsätter tro i alla tider och över hela världen, och alltså inga ”hot news”. Pastorn ska sedan ha betecknat dagens sekulära värderingsklimat som ”fyllt av lögner”, som den att det skulle finnas fler än två kön. 

Det spelar ingen roll att pastorn har vetenskapen på sin sida, eller inte ägnade sig åt uppvigling eller hets (ganska ovanligt i kristna predikningar). För politikerna har det blivit en fråga om att värna renlärigheten i kommunen. Kultur- och fritidsnämnden framhåller i sitt beslut att frikyrkoförsamlingen ”inte följer de normer som är fastslagna”, vilket preciseras med att ”barnrättsperspektiv, god etik, ökat deltagande, ideellt engagemang, jämställdhet och integration” inte har beaktats. Den som ser oklara och långsökta samband är i kommunens ögon bara mycket trossvag. 

I slutet av augusti blev det känt att en annan kommun, Värnamo, ska börja granska alla bidragsberättigade föreningar, inklusive församlingar, utifrån hur de lever upp till kommunens portalvärden ”inkludering och mångfald”. Det moderata kommunalrådet som leder korståget för Värnamos renlärighet, vill inte avvisa att en klassisk, kristen förkunnelse om sexualitet eller en ovilja att viga samkönade par kan stämplas som diskriminerande och ge indraget föreningsstöd. Ett stöd som hittills har getts på lika villkor till alla föreningar som uppfyllt formella krav, som till exempel vad som räknas som aktivitet, deltagarantal, sista ansökningsdag och så vidare. 

Värt att notera för min poäng strax är att Värnamos jakt på, och försök att utplåna kätteri mot, den kommunala majoritetens tro, inte avser föreningar vars program, uppfattningar eller företrädare skulle förorda våld mot människor med en viss sexuell läggning eller en viss tro. Nej, det brott som anses hota demokrati och anständighet i Värnamo är en bestämd moralsyn, förkunnad på ett fredligt sätt och som frivilligt kan tas emot eller avvisas, liksom förstås även kritiseras. Nämligen synen att allt vi känner för att göra med våra egna kroppar inte måste vara bra och rätt bara för att vi känner för det. 

Återigen alltså den klassiskt kristna moralsynen, i alla tider och över hela världen. 

Det finns förstås ingen allmän rätt till offentliga bidrag. Kommuner och andra myndigheter måste kunna ställa upp formella kriterier för utbetalning av stöd. Men dessa måste i en rättsstat vara lika för alla aktörer för att just motverka diskriminering på grundval av typ av förening, ändamål och värderingar. Ett ytterligare och innehållsmässigt kriterium som träffar demokratins själva kärna, men som politiker som diskuterar frågan sällan intresserar sig för, borde vara en förenings relation till våld: utövat våld eller stöd till våld som metod, för att tvinga människor till övertygelser och handlingar, måste direkt ge indragna offentliga stöd, och därpå förstås även lagföras. 

Men att kommunalpolitiker och offentliga myndigheter ska gå in och döma innehållet i en förenings program, eller ett samfunds tro, genom en kommunal överprövning av teologi, är inte bara ett överskridande av kompetensen för det offentliga i en liberal demokrati. Det är också att vandra ut på ett gungfly som, trots parollerna, öppnar för något annat än demokrati. För var ska gränsen dras? 

Vissa religiöst grundade, men fredligt framförda, uppfattningar i dag. Kanske vissa politiska, fredligt framförda, uppfattningar i morgon, bara de går emot de uppfattningar som en majoritet råkar ha vid ett tillfälle? 

En liberal demokrati består mer än något annat av spelregler för konfliktlösning med icke-våld, som en miniminivå för samspelet mellan människor. Den tillåter sedan frivilliga maximinivåer, exempelvis bestämda, fredligt förkunnade, moraluppfattningar, ovanpå det. En liberal demokrati kräver däremot inte att alla måste vara liberaler, i politisk eller moralisk mening, eller på annat sätt hysa en av de styrande godkänd verklighetsuppfattning. Ett sådant system är varken liberalt eller demokratiskt. 

Thomas Idergard, jesuit och katolsk präst

***

Läs även: Vi fick mångfalden där religion är på allvar för religiösa

Läs även: Det här utmärker en god person