Linda Skugges Onlyfans är min finaste 50-årspresent
Om en kvinna någon gång faktiskt vet vad hon vill så är det vid femtio.
Toppbild: TT / Mats Edman
I slutet av september fyller jag femtio. Jag går in i nästa halvsekel med blandade känslor. Livet är som den där snurrande kulan i tratten, förr masade sig dagarna fram, en 40-minuterslektion i skolan tog aldrig slut. Nu svischar åren förbi allt snabbare mot döden.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Jag saknar att vara ung. Kroppen gör sig påmind, jag är bredare, tyngre och gråare än jag föreställer mig. Synen är sämre, luktsinnet likaså. Mitt mindre skarpa tillstånd är visserligen behagligt: som yngre störde jag mig på äldre människor som inte verkade bekommas av sina valkar och porer, spretande öronhår och konstiga kroppsdoft. Inget undgick min känsliga näsa, jag var ständigt irriterad på omgivningens odörer. I dag är jag skönt avtrubbad. Sällan får någonting mig att tappa fattningen och luktar jag själv illa så vet jag inte om det.
Åsa Linderborg skrev för något år sedan om sin skräck att åldras som kvinna, Ann Heberlein hängde på. Det gör ont att förlora det man njutit av och tagit för givet: ungdom, skönhet, fortplantningsförmåga. Män åldras annorlunda, långsammare. Med viss avund läser jag hur en del av dem får kärleksbarn efter kärleksbarn trots att 80-strecket passerats. Kvinnor blir osynliga tidigare, från en dag till en annan uppfattas de inte längre som attraktiva. Visserligen blir resorna i kollektivtrafiken enklare, den där täta luften fylld av aggressiv maskulinitet drar i väg åt andra håll, jag läser min bok i fred, men kan sakna blickarna. Hade jag inte haft en man där hemma som åtrår mig så hade jag stämt in i Linderborgs och Heberleins klagosång. Vad finns nu att se fram emot? Klimakteriet?
Därför blir jag euforisk av Linda Skugges utvik och konto på OnlyFans. Känslan hänger i, vill inte släppa. Vi är lika gamla på några veckor sånär och hennes tilltag talar direkt till mig. I stället för att krumma ihop sträcker hon ut sig och visar upp varenda vrå av sig själv. Inga bilder man stoppar i familjealbumet, det är grov porr rakt av. Att hon inte räknas som klassiskt snygg är ett extra plus, äntligen har någon plockat upp Kerstin Thorvalls fallna mantel.
Olycksfåglarna kraxar: ”Det är prostitution! Tänker hon inte på sina barn? Är hon olycklig, deprimerad? Har katternas toxoplasma gjort henne galen eller finns det en man som tvingar henne?” Löjliga invändningar. Om en kvinna någon gång faktiskt vet vad hon vill så är det vid femtio.
”Det sliter så lite!” sa en man en gång när han försökte tjata till sig sex. Var det kränkande? Snarare så genialiskt att det blev mitt motto i livet. Dåliga ligg, opassande många partners – vem bryr sig? Det sliter så lite. Att en kärring visar underredet på nätet borde varken skada henne eller någon annan.
Jag har alltid gillat pornografi. Den är demokratisk. Alla som vågar får vara med oavsett hur de ser ut, det finns alltid någon som vill titta. Att Skugge, som i decennier har delat med sig av sina tankar och åsikter, nu också bjuder på både kropp och sexliv är höjden av generositet. Varför skulle hon inte bjuda på lite extra till dem som vill betala? Tillgång och efterfrågan mellan samtyckande vuxna kan ingen ha åsikter om.
Det skulle kunna uppfattas som sorgligt hur Linda Skugge tydligt visar på sakernas tillstånd: parallellt med en lång skrivarkarriär visar hon genom att ta av kläderna och ha sex på bild att hur duktig stilist du än är, hur många tusen timmar du än lägger på att hitta de rätta orden och få in rytmen i en text, så kommer människor – mestadels män – hellre betala för att se vad du har innanför trosorna än under pannbenet. Men jag blir befriande upprymd: Sådan här är människan! Vi lägger enorm energi på att låtsas vara sofistikerade men kan inte dölja att vi är enkelspåriga däggdjur som helst vältrar oss i botten på Maslows behovspyramid.
Handen på hjärtat: skrivande är onani. Det offentliga skrivandet är peepshow för en publik som oftast ändå bara läser rubriken och struntar i att klicka förbi betalväggen. På en ny arena gör Skugge det hon alltid har gjort. Öppet och stolt går hon in för uppgiften med den tänkande och skrivande människans sinnen på helspänn. Det är historiskt i lilla sippa Sverige. Nu återstår att se om etablissemanget kan hantera en kulturperson i sin helhet, med både över- och underkropp.
Vetskapen om att Linda Skugge lägger upp snusk på OnlyFans minskar min rädsla att bli gammal och påminner om att även åldrande människor ska göra vad som faller dem in. Jag kunde inte ha önskat mig en finare 50-årspresent.
***
Läs även: Sluta skrämma skiten ur våra barn
