Lita på omagkänslan
Alltså jag är verkligen ledsen men nu måste jag skriva om tv och kön igen. Jag fick nämligen precis frågan om att vara med i ett frågesportprogram. Det har 25 000 sökande varje år men oroar sig för att bara 3 000 av dem är kvinnor (och inte över att 22 000 män samtliga tror att dom vet bäst och vill demonstrera motsatsen i tv). Nåväl. I vanliga fall hade jag nog låtit magkänslan bestämma det här, för en gillar ju att carpa dagen. Följa känslan, bestämma sig mitt i steget och inte grunna så mycket på varför. Och så hade det blivit om jag inte precis googlat ordet intuition samt nästan läst en jättetjock bok.
Intuition kommer från latinets intueri, som betyder åskåda, se på eller betrakta. Ett annat ord för intuition som är lättare att stava till är just magkänsla och båda orden handlar om att göra en omedelbar bedömning utan resonemang eller logik.
Nobelpristagaren Daniel Kahneman har på detta ämne skrivit bestsellern »Thinking Fast and Slow« och kallar såna där magkänslestyrda beslut för System 1 och berättar bland annat att det är den typ av beslutsfattande som i högsta grad påverkas av fördomar. Som fördomar om vem som är tjuv och vem som är polis. Vem som är bästa experten, vem som passar som chef och vem som är mest förälder. System 1 använder sig av befintliga mönster och tankar – tänk stereotyper – och ägnar sig inte mycket åt att utforska nya. Och här hör vi ju att magkänslan helt ballat ur.
Men det förklarar samtidigt till exempel varför vi inte kommit längre med jämställdheten här i Sverige, trots att vi har så mycket kunskap. Landet som får hela världspressen att jubla för att en leksakskatalog låter barn av olika kön leka med samma grejer. Vi har jämställdhetspolicyer i varenda företags byrålåda och HEY, ministrar som kallar sig feminister! Vi gör rapporter och studier, vi mäter och räknar. Vi slår oss för bröstet och deklarerar att KOMPETENS, inte KÖN, ska styra – och ändå står vi här och stampar.
Magkänslan är ju funtad så att den SKA protestera mot besvärliga nymodigheter. Den har ingen lust att kalla någon på anställningsintervju när du inte vet hur dens namn uttalas, eller inte vet om den klarar av det för den ser inte ut som en chef brukar. Magkänslan vill att en trollkarl ska va en karl och att en flickbebis ska vara klädd i cerise, som på den gamla goda tiden. Vissa saker är mer »naturliga« än andra, om du frågar magkänslan. Och kopplar vi bort resonemang och logik så reproduceras stereotyper och vi väljer som vi alltid valt. Hur mycket vi än säger att vi bara ser till kompetens så ser magkänslan till att kön och ursprung och våra fördomar därom är avgörande.
Sen finns det ett annat system för beslutsfattande som heter System 2 och hade jag hunnit läsa igenom hela Kahnemans bok hade jag kanske kommit till biten som förklarar vad det går ut på. Men det borde ju rimligtvis vara tvärtom, alltså INTE magkänslan. Omagkänslan. Mag-okänslan. Skallen. Dom små grå. Beslut som använder förnuft, resonemang och de senaste rönen. Forskning, fakta och komplexa nyanser, och som därmed kan se till att vi utvecklas.
Det systemet valde jag till slut att använda mig av när det kom till frågeprogrammet. Jag tänkte på alla grabbar som fostrats att tycka att de vet bäst och på hur hopplöst det är att alla säger att det är kvinnorna som måste ändra sig, varför är det aldrig männen som ska backa? Men jag mindes också det där kloka men jobbiga nån sa om att vill jag förändra så ska jag vara förändringen, och ta betalt. Och framför allt tänkte jag på min magkänsla som sa ALDRIG I LIVET ÄR DU GALEN. Så nu, alldeles snart, ska jag vara med i tv och förmodligen svara fel så in i bängen på bästa sändningstid. Wish me luck.
Läs mer av Lina Thomsgård:
