Lönegapet är testosteron från livmodern

Hon tyckte sig ana en fördomsfull premiss i boktiteln, en antydan om att den kvinnliga hjärnan är ett skrämmande, patologiskt organ, där hormoner och signalsubstanser yr omkring i en kokande häxbrygd. Ända tills hon fick klart för sig att författaren är en världsledande forskare inom neuropsykiatri – därtill kvinna. Och att bokens primära målgrupp är kvinnor.

Men intressantare med min älskades spontana reaktion var egentligen att hon fokuserade mer på läsaren av verket – alltså på mig – än på verket självt. Därmed oavsiktligt bekräftande en av teserna i »The female brain«. Nämligen den att kvinnor i genomsnitt, jämför med män, är mer intresserade av människor och kommunikationen dem emellan än av ting. Skälet till det – får vi veta – är att flickor under fosterstadiet förskonas från den testosterondusch som marinerar pojkars hjärnor. Testosteronet ökar bland annat tillväxten av det område i hjärnan som styr aggressivitet. Men hämmar utvecklingen av de delar som hanterar kommunikation, känslominnen, förmågan att läsa av andra människors känslotillstånd samt att hålla tillbaka ilska. Flickor är därför redan från födseln bättre på att känna igen människor och på att reagera på ansiktsuttryck, och har sedan en snabbare språkinlärning än pojkar.

Tjejer utvecklar följdriktigt en annan huvudstrategi än killar för att nå sina mål. De tenderar att fråga om lov, prata, resonera, argumentera och försöka övertyga människor i sin omgivning för att få sin vilja fram. Pojkar är mer benägna att köra på utan att fråga, strunta i tillsägelser, rycka åt sig vad de vill ha och skrika när de inte får som de vill. Dessa grundläggande skillnader mellan könen sitter i hela livet, även om uttrycken förändras. Något.

Som vuxna är män i genomsnitt mer aggressiva än kvinnor; det finns det vetenskapliga belägg för. Viktigt här är att detta gäller på gruppnivå. För visst finns det kvinnor – många kvinnor – som är mer aggressiva än många män. Om man slumpmässigt väljer en man och en kvinna och gissar att mannen är den mest aggressiva så har man rätt i 60 procent av fallen. Men med 40 procents sannolikhet är kvinnan mer aggressiv. Mindre än hälften, men långt ifrån noll. Fast om vi rör oss från genomsnittets komfortzon, ut mot normalfördelningskurvans svans, där de allra mest aggressiva individerna befinner sig, så är dessa nästan uteslutande män. Det är bara att titta i fängelserna; de som döms för grova våldsbrott är med få undantag män.

Förra veckan firades den internationella kvinnodagen och därmed presenterades också den perenna statistiken över löneskillnader mellan könen. Enligt LO:s jämställdhetsrapport tjänar svenska kvinnor i både arbetar- och tjänstemannayrken 78 procent av männens lön. Eller snarare: De får 22 procent mindre i lönekuvertet. Men det beror till stor del på att kvinnor också arbetar mindre. Skillnaden i timlön är alltså inte lika stor. SCB:s siffror är intressantare. De utgår från inkomst vid heltidsarbete och visar att kvinnor tjänar 89 procent av männen i snitt. (Efter ett återbesök till normalfördelningskurvan förstår vi nu också varför nästan alla med ultrahöga inkomster – i likhet med våldsbrottslingarna – är män.) Men det blir ännu intressantare; för justerat för skillnader i yrkesval mellan könen kommer kvinnor upp i 96 procent av männens inkomst. Det lämnar 4 procent kvar som analysmodellen inte kan förklara. Anar vi lönediskriminering här? Alltså att arbetsgivare helt enkelt betalar kvinnor sämre utan annan anledning än deras kön. Enligt Lena Bernhardtz på SCB kan man inte dra någon sådan slutsats. För att avgöra det behöver man titta på varje enskilt fall.

Jag är varken statistiker, genusvetare eller hjärnforskare – blott en simpel ekonom – men tar ändå mod till mig och framlägger en hypotes. Kan den återstående löneskillnaden förklaras av att män i snitt är mer aggressiva än kvinnor? Att de helt enkelt tar för sig mer i löneförhandlingar och i karriären generellt? Löneskillnaderna mellan könen hos vuxna skulle då förklaras av den där testosteronduschen i livmodern som hälften av alla foster fick för många decennier sedan.Löneklyftan har inte minskat särskilt på senare år och om hypotesen stämmer lär den inte bli särskilt mycket mindre. Såvida vi inte börjar ge även flickfoster testosteron förstås. Se där en tanke för Åsa Lindhagen, vår nya jämställdhets-minister.