Lössen i den röda fanans veck

Årets förstamaj-firande gick mig i stort sett förbi. Men inte helt. En bild på sociala medier väckte min nyfikenhet. Den är tagen på Järntorget i Göteborg och föreställer en ung man i ledigt samspråk med en betydligt äldre kvinna. Paret står i en folksamling och tycks avvakta något, kanske att ett demonstrationståg ska sätta sig i rörelse. Ingen annan på bilden verkar ta notis om duon. 

I de behandskade händerna håller mannen två långa käppar som han lutar sig lite mot. Det är dessa som drar ögonen till sig. För på den längsta – kanske 5 meter – vajar den sovjetiska fanan. Och den som är metern kortare pryds av Rysslands flagga. På bilden skymtar ytterligare en röd flagga med hammaren och skäran och även ett rött tygstycke med Che Guevaras skäggiga ansikte. 

Vilka var det som konverserade så avspänt där i solskenet under symbolerna för två av historiens mest avskydda regimer? Och vilka stod runt dem utan att ta anstöt? Göteborgs-Posten försökte bringa klarhet, men lyckades inte. Både Vänsterpartiet, som höll till på en annan del av torget, och Kommunistiska partiet tog avstånd från såväl flaggorna som mannen och hävdade att han inte hörde till dem. Fotografen Magnus Svensson visste inte heller men spekulerade i att det kunde röra sig om en provokation med syfte att sabotera. Kanske. Men en ovanligt fridsam provokatör i så fall.

När Nooshi Dadgostar tog över som ledare för Vänsterpartiet hösten 2020 surfade hon skickligt på en framgångsvåg startad av företrädaren Jonas Sjöstedt, som gjort upp med partiets kommunistiska förflutna. Dadgostar fick över 11 procent av opinionsstödet när hon gjorde upp med S om höjda pensioner i vintras. Men oviljan att skicka vapen till Ukraina och den senare tvehågsenheten inför ett svenskt Nato-medlemskap verkar ha påmint väljarna om forna tiders misstänksamhet mot vänsterflanken i svensk politik. I dag är stödet för V kring 8 procent.

I socialdemokratins ungdom talades det om att partiet måste göra sig av med ”lössen i den röda fanans veck”, alltså kommunisterna. Det ledde så småningom till partisplittring och, efter fler tvister och namnbyten, till dagens Vänsterpartiet. Oavsett vad mannen med flaggan gjorde på torget eller vilken grupp han tillhör, känns det som om V behöver tvätta sin flagga igen om väljarna ska hitta tillbaka.