Madelaine Levy: Blinda sexexperter
Suck, ett sådant sorgligt program »Sexinspektörerna« i TV4 är. Underligt, för den brittiska förlagan var ett fint exempel på jämställdhetspolitik i praktiken. Lata lads jagades upp från sofflocket och in i köket (snarare än sovrummet). Med följden att sönderstressade flerbarnsmödrar gick från urlakade skuggor av sin ungdoms skönhet till blomstrande sexuella varelser.
I det enligt myten så jämställda Sverige möter vi i stället, i seriens första program, Sandra och Mikael. Hon arbetar. Han är pappaledig. De har flera barn. Hon vill sällan ha sex. Inte så konstigt, tänker jag, när jag ser klippen från parets många inspelade gräl. Han är hemma med barnen hela dagarna, medan hon arbetar. När hon kommer hem väntar disk, städning och matlagning. För sådant fixar han tydligen inte. Sandra säger det rakt ut, flera gånger: Jag orkar inte. Jag är för trött. För trött för sex.
Detta mycket konkreta skäl till att sexlivet ebbat ut ignoreras emellertid av de två utsända relationsexperter som ska hjälpa paret. I stället definieras brist på beröring som problemets orsak. »Kyssar«, »håll om« och »krama« är de rekommenderade botemedlen.
Och så passar man på att mangla den trötta Sandra sönder och samman. »Hur många män skulle orka med den sortens avvisningar?«, undrar experterna utan att för en sekund fundera över att det faktum att Sandra ska orka med två heltidsjobb (ett på jobbet, ett hemma). Över huvud taget är sexinspektörerna fokuserade på hur just männen ska orka. I ett följande avsnitt får vi till exempel reda på hur de kan göra om tungan blir trött under oralsex.
För kvinnor ges inga motsvarande tips. Och att Sandra, som kvinna, ställer krav faller inte alls experterna i smaken: »Usch, det där tycker jag inte om, är hon någon madonna eller?«, säger den ena experten, till synes helt omedveten om att han levererar ett pinsamt skolexempel på könsförtryckande hora/madonna-retorik.
»Att använda sex som maktmedel är typiskt kvinnligt beteende«, hävdar den andra experten, som alltså inte tror på att Sandra, eller någon annan kvinna, egentligen är för trött. Sexstrejken är visst bara en list hon använder sig av för att slippa diska ibland.
Men, alltså, vafan, tillåt mig att protestera. Det finns faktiskt ingen undertext här. Om Sandra, efter flera graviditeter och ett akut kejsarsnitt, säger att hon är för trött så är det väl inget vi har någon rätt att betvivla. Särskilt inte som programmet tydligt visar att hennes mansgris till man tvingar henne att slita ut sig med dubbelarbete. Till och med den som redigerat programmet har fattat vinken, och satt ihop den talande bildsekvensen: hon diskar ensam–han spelar golf med polarna–hon diskar igen–han ligger framför teven och zappar.
Men om detta tiger inspektörerna. För en sådan könsfördelning kan inga runkövningar eller sexmassager i världen rå på. Nej, inte ens »djupa heta kyssar« kan återställa balansen i ett ojämställt förhållande. Även om Sandra är den som väljer att paret inte ska ha sex är det nämligen inte, och det är här sexexperterna verkligen förstått allt helt fel, hon som har makten. Det hon utsätts för är fortsättningen på tusentals år av manligt förtryck. En maktstruktur som kama sutra och annat sexuellt hokus pokus inte kan rubba.
Så glöm det, Mikael, och alla andra män som lär sig av »Sexinspektörerna« att allt handlar om bättre tungteknik och rätt finger på g-punkten. Ett bra förspel börjar inte med slinkiga underkläder, isbitar på bröstvårtorna eller ens ett oväntat glas champagne på eftermiddagen. Ett bra förspel börjar vid diskbänken. För det är faktiskt 2007 nu. Och en ojämställd man är det ohetaste som finns.