Madelaine Levy: Den omyndigförklarade sexualiteten

I veckan har det larmrapporterats om unga tjejer igen. Expressen, Rädda Barnen och samhällsprogrammet »Drevet« ramaskriker i kör om svenska nittonåringar som säljer sexshower på internet. Och i Malmö pågår en rättegång där 51 unga tjejer »lurats« av en 30-årig man att ta porrbilder på sig själva.

Man pratar om fickpengar och skakar på huvuden. Man ställer ledande frågor och blandar ihop begreppen. Striptease, prostitution, koppleriverksamhet, ja det är lite sak samma. Det enda man inte pratar om är vår tids »love that dare not speak its name« – unga tjejers sexualitet.Oron inför den »ökade sexualiseringen« av samhället är utbredd. Den gäller framför allt unga tjejer. Man debatterar för korta tröjor, för många lager smink och för tidigt buren push up-BH. Men någonstans i havet av förmodad sexualisering (påtvingad av andra) drunknar sexualiteten (den egna). Skulle inte den vara belöningen som gör pubertetens alla våndor värda besväret? Vart tog den vägen?

Tänk om vi skulle leta oss tillbaka till det vi lärde oss före de många larmropen. Att vi under puberteten begåvas med och utvecklar vår sexualitet. Och att detta gäller både tjejer och killar. De flesta av oss minns nog fortfarande den grundkursen. Men tror vi verkligen på den? Är vi inte ganska fast med bilden av killen som med armarna utsträckta som en sömngångare tar sats mot de små nykläckta flickbrösten medan tjejen skrikande springer därifrån? Har vi inte mycket svårare att föreställa oss hur tjejen jagar den uppskrämda killen för att få klämma på hans snopp?

I Sverige blir man byxmyndig vid 15 års ålder. Men kan vi verkligen tänka oss att tjejen på 15 vårar som sliter med matte­läxan även längtar till sängen? Accepterar vi att hon onanerar med hembyggda dildos? Att hon sexchattar och tänder på det? Att hon redan vet att hon föredrar småväxta tjejer eller håriga killar eller äldre män? Eller envisas vi med att mentalt omyndigförklara en mängd juridiskt myndiga tjejer?

Under de inte särskilt många lektioner sexualkunskap som många lärare nog ser som läsårets värsta timmar lär man sig väldigt mycket om riskerna med sex (könssjukdomar, oönskad graviditet, sexuellt utnyttjande). Man lär sig om den alldeles friska sexualitetens baksida (mens, kondomer, p-pillrens bieffekter). Man lär sig kanske lite grann om homosexualitet. Men sexet då? Det faktum att sex är skönt. Att det är en egoboost. Att bröst är snygga, att skrotum är sexiga, att ingenting egentligen är för kladdigt eller för fult. Själv har jag bestående, smått traumatiska, minnen av sexualkunskapens fnitterorgier och rysningsframkallande pinsamhet. Men jag kan inte för mitt liv dra mig till minnes att någon någonsin talade om för mig att sex skulle vara det minsta trevligt.

Det är så klart bra att tv och tidningar fokuserar på unga tjejer och deras liv. Problemet med larmrapporterna och sensationsnyheterna är att man inte orkar titta runt hörnet och prata om orsakerna till att väldigt många svenska tjejer väljer att ta av sig kläderna framför sin webkamera. Man lyssnar inte då de säger att de njuter av att höra att de är »söta« och »har fin kropp«. Uppskattning de uppenbarligen inte får på annat håll. Man lyssnar inte ens på sina egna uttalanden om »jakten på kickar«.

Om jakten på spänning och snälla ord nu är så intensiv, är det då inte vettigt att tro att tjejerna är ute efter något mer än lättförtjänta pengar. Att det man fiskar ­efter är något annat. Något som havet av oro inför den ökade sexualiseringen svalt: den drunknande, moderna, unga, kvinnliga sexualiteten.