Makten och verkligheten

Bilden från Lejonbacken har ett enkelt budskap: Här är regeringen. 24 statsråd som nu tar makten.

Tänker man efter blir det genast grumligare. Kåken i bakgrunden är inte regeringskansliet Rosenbad. Det är riksdagshuset på Helgeandsholmen. Platsen där ministrarna står är också allt annan än folkvald. Det är en del av kungliga slottet, där ministrarna just har avlagt konselj hos statschefen.

Var finns den egentliga makten? Och vem är egentligen mäktigast? Någon av de nya oerfarna ministrarna som, om hen lyckas få politiken förbi sin egen finansminister, ska tampas med den bångstyriga majoritet som har barrikaderat sig inne i riksdagshuset? Eller den kung som på papperet inte har någon makt men som är utnämnd på livstid och tycks ha ett märkligt stort inflytande?

Vi har vårt svar. Det finns i veckans utgåva av Fokus, i årets lista över Sveriges 100 mäktigaste personer. Topp 25 finner du här.

Listan har vi gjort på samma sätt varje år sedan 2007, men det är inte vetenskap. Delar är subjektiva. Som poängsystemets utformning, vilka namn som väljs ut till bruttolistan och hur informell makt bedöms. Men den görs likadant, varje år. Listan är en förlängning av Fokus syn på makt, en krass analys av förmågan att faktiskt påverka andra människor via politiken.

I år är det hela 36 nya namn. Men bara 13 av de 24 statsråden på Lejonbacken finns med. Listan innehåller 34 kvinnor, fyra fler än i fjol. Antalet med annan hy än ljus är, som på tidigare års listor, långt lägre.

Är det verkligen så makten i Sverige ser ut i dag? Ja, enligt principerna för vår lista.

Vad listan däremot inte är, är hur vi eller någon annan tycker att makten borde se ut. Man kan då fråga sig om vi, genom att varje år publicera en lista över en så trögrörlig verklighet, bidrar till att permanenta den. Naturligtvis. Men vi tror att den effekten är liten och mer än väl vägs upp av listans avslöjande karaktär. För alla som tycker att makten i Sverige på ett eller annat sätt är ojämnt fördelad borde Makthavarlistan – om man tycker att den stämmer – vara ett utmärkt verktyg för förändring.

Själva gör vi också varje år fördjupande reportage med utgångspunkt i listans utseende. Som ifjol om etnisk bakgrund (»Makten är blek«), som 2009 om könsfördelningen (»Makten bär slips«) eller som 2008 om det ekonomiska inflytandet (»Den undflyende makten«).

I år är temat de icke folkvalda politiska tjänstemännen. Flera långt mäktigare än de där statsråden på Lejonbacken.