Man behöver inte ens ha varit i närheten av en bil för att bli av med körkortet
Demokratin har sina svagheter, men den främjar inte sällan en viss tillnyktring när känslor och byråkratier löper amok.
Den fryntlige kirurgen tog mammas hand och sa att narkos kan vara en riskabel manöver när patienten är till åren. Lika fullt, fortsatte han, vore ingreppet värt ett försök. Mamma log ett matt leende. Hon hade nyss fyllt 100 och efter invärtes trassel av något slag hade hon hamnat på sjukhus. Risken att inte vakna efter narkosen kunde hon leva med.
Nu är det gott virke i gumman så det hela gick vägen, varefter hon underhöll de häpna undersköterskorna med historien om att hennes körkort ger full behörighet att framföra både bil och tung motorcykel. Särskilt det senare brukar imponera på yngre själar. Men så var det förr: kunde man ratta en bil ansågs det självklart att man även kunde hantera en Harley-Davidson. Hur svårt kan det vara?
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
När jag för tio år sedan hjälpte mamma att förnya körkortet var det ingen som opponerade sig, inte ens någon robot på Transportstyrelsen. Då körde hon fortfarande. Först några år senare lät hon bilen stå i garaget. Ännu en förnyelse kan vi nog dessvärre inte hoppas på, för det verkar som om tjänstemän på myndigheten har satt sig i sinnet att en gång för alla rensa Sverige från olämpliga bilförare.
Ja, ni har läst om det i dagspressen. En artikel i Skånska Dagbladet fick vingar och snart skrev alla att vem som helst kan bli av med körkortet om ett blodprov indikerar att man dricker mer än en och en halv flaska vin – per vecka. Man behöver inte ens ha varit i närheten av en bil. Halvannan vinare i veckan är det alkoholistvarning på enligt Socialstyrelsen och då ska man inte ha körkort, punkt.
Den vane tidningsläsaren känner igen en överdrift. Jag trodde inte ögonblick på att oron var befogad, men blev ändå nyfiken och började söka dess rötter. Debatten i Läkartidningen var illavarslande, och faktiskt fanns ett förslag från Transportstyrelsen om att anpassa grunden för indragning av körkort till Socialstyrelsens nyligen sänkta gräns för överkonsumtion. Alkoholmängden stämde, samt att den kan spåras genom blodprov, fastän patienten för dagen är nykter.
Förslaget kommer knappast gå igenom. Det visar sig att närmare ett par miljoner svenska män, och hälften så många kvinnor, är i farozonen enligt Socialstyrelsens definition. Transportstyrelsen skriver uttryckligen på sin hemsida att körkortet kan hänga löst i händelse av ”alkoholbruk som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt.” Så många bussar och cyklar finns inte.
Det hela påminner om när Boverket av miljöskäl ville förbjuda vedspisar, eller för den delen om när Sverige sökte EU-medlemskap och ställdes inför villkoret att snuset måste bort. Om kravet kom från hälsofanatiker eller cigarettindustrins lobbyister vill jag låta vara osagt. Min poäng är att svenska väljare sa ifrån. Inget snus, inget EU. Byråkraterna i Bryssel fick vika ner sig. Det skulle inte förvåna mig om idiotin på Transportstyrelsen baktänder och i stället leder till att det blir lättare för normalfyllon att behålla körkortet.
Indignationens upprinnelse var ju inte, märk väl, att en dyngrak bilförare hade kört ihjäl sig själv och tio elever utanför en skola. Då hade alkoholens och biltrafikens fiender säkert haft större framgång, åtminstone så länge känslornas vågor svallat höga. Förbjud något! Vad som helst. Visa dådkraft!
Sent ska jag glömma en kommentar på nätet kort efter massmordet i Örebro. En vederbörligen uppskakad, rättskaffens människa någonstans gick upp i falsett och draperade sin förtvivlan i en retorisk fråga: ”Hur kan man ta jägarexamen när man inte ens klarar grundskolan, militärtjänsten eller normalt socialt umgänge?”
Svaret kom snabbt: ”Du beskrev just halva den svenska jägarkåren.”
Demokratin har sina svagheter, men den främjar inte sällan en viss tillnyktring när känslor och byråkratier löper amok. Jag är ingen anhängare av höjda promillegränser i vägtrafiken – där har nolltoleransen tjänat oss väl – men det senaste förslaget från Transportstyrelsen tycks mig misslyckat, som gapade man efter för mycket. Det jag i förtroende säger till min husläkare om dryckesvanor är uppenbarligen inte mellan skål och vägg; han eller hon är skyldig att rapportera till Transportstyrelsen.
Jag anser inte heller att det var bättre förr. Av erfarenhet vet jag att man inte kan var nog övertydlig därvidlag. När mamma tog sitt alltså än i dag giltiga körkort (på 1940-talet) var hon väldigt nervös inför uppkörningen. Körskolläraren gav henne då rådet att lugna sina nerver med en snaps före körprovet. En bra historia, visst, men inget att stå efter.
***
Läs även: De gängkriminellas heraldik
Den fryntlige kirurgen tog mammas hand och sa att narkos kan vara en riskabel manöver när patienten är till åren. Lika fullt, fortsatte han, vore ingreppet värt ett försök. Mamma log ett matt leende. Hon hade nyss fyllt 100 och efter invärtes trassel av något slag hade hon hamnat på sjukhus. Risken att inte vakna efter narkosen kunde hon leva med.
Nu är det gott virke i gumman så det hela gick vägen, varefter hon underhöll de häpna undersköterskorna med historien om att hennes körkort ger full behörighet att framföra både bil och tung motorcykel. Särskilt det senare brukar imponera på yngre själar. Men så var det förr: kunde man ratta en bil ansågs det självklart att man även kunde hantera en Harley-Davidson. Hur svårt kan det vara?
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
När jag för tio år sedan hjälpte mamma att förnya körkortet var det ingen som opponerade sig, inte ens någon robot på Transportstyrelsen. Då körde hon fortfarande. Först några år senare lät hon bilen stå i garaget. Ännu en förnyelse kan vi nog dessvärre inte hoppas på, för det verkar som om tjänstemän på myndigheten har satt sig i sinnet att en gång för alla rensa Sverige från olämpliga bilförare.
Ja, ni har läst om det i dagspressen. En artikel i Skånska Dagbladet fick vingar och snart skrev alla att vem som helst kan bli av med körkortet om ett blodprov indikerar att man dricker mer än en och en halv flaska vin – per vecka. Man behöver inte ens ha varit i närheten av en bil. Halvannan vinare i veckan är det alkoholistvarning på enligt Socialstyrelsen och då ska man inte ha körkort, punkt.
Den vane tidningsläsaren känner igen en överdrift. Jag trodde inte ögonblick på att oron var befogad, men blev ändå nyfiken och började söka dess rötter. Debatten i Läkartidningen var illavarslande, och faktiskt fanns ett förslag från Transportstyrelsen om att anpassa grunden för indragning av körkort till Socialstyrelsens nyligen sänkta gräns för överkonsumtion. Alkoholmängden stämde, samt att den kan spåras genom blodprov, fastän patienten för dagen är nykter.
Förslaget kommer knappast gå igenom. Det visar sig att närmare ett par miljoner svenska män, och hälften så många kvinnor, är i farozonen enligt Socialstyrelsens definition. Transportstyrelsen skriver uttryckligen på sin hemsida att körkortet kan hänga löst i händelse av ”alkoholbruk som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt.” Så många bussar och cyklar finns inte.
Det hela påminner om när Boverket av miljöskäl ville förbjuda vedspisar, eller för den delen om när Sverige sökte EU-medlemskap och ställdes inför villkoret att snuset måste bort. Om kravet kom från hälsofanatiker eller cigarettindustrins lobbyister vill jag låta vara osagt. Min poäng är att svenska väljare sa ifrån. Inget snus, inget EU. Byråkraterna i Bryssel fick vika ner sig. Det skulle inte förvåna mig om idiotin på Transportstyrelsen baktänder och i stället leder till att det blir lättare för normalfyllon att behålla körkortet.
Indignationens upprinnelse var ju inte, märk väl, att en dyngrak bilförare hade kört ihjäl sig själv och tio elever utanför en skola. Då hade alkoholens och biltrafikens fiender säkert haft större framgång, åtminstone så länge känslornas vågor svallat höga. Förbjud något! Vad som helst. Visa dådkraft!
Sent ska jag glömma en kommentar på nätet kort efter massmordet i Örebro. En vederbörligen uppskakad, rättskaffens människa någonstans gick upp i falsett och draperade sin förtvivlan i en retorisk fråga: ”Hur kan man ta jägarexamen när man inte ens klarar grundskolan, militärtjänsten eller normalt socialt umgänge?”
Svaret kom snabbt: ”Du beskrev just halva den svenska jägarkåren.”
Demokratin har sina svagheter, men den främjar inte sällan en viss tillnyktring när känslor och byråkratier löper amok. Jag är ingen anhängare av höjda promillegränser i vägtrafiken – där har nolltoleransen tjänat oss väl – men det senaste förslaget från Transportstyrelsen tycks mig misslyckat, som gapade man efter för mycket. Det jag i förtroende säger till min husläkare om dryckesvanor är uppenbarligen inte mellan skål och vägg; han eller hon är skyldig att rapportera till Transportstyrelsen.
Jag anser inte heller att det var bättre förr. Av erfarenhet vet jag att man inte kan var nog övertydlig därvidlag. När mamma tog sitt alltså än i dag giltiga körkort (på 1940-talet) var hon väldigt nervös inför uppkörningen. Körskolläraren gav henne då rådet att lugna sina nerver med en snaps före körprovet. En bra historia, visst, men inget att stå efter.
***
Läs även: De gängkriminellas heraldik
