Därför ska vi inte vika oss

»Vi har redan förut varnat den tyske kanslern för att framhärda i sin nuvarande politik och upprepar nu denna varning.«

Så tillrättavisade Smålands Allehanda någon gång på 1880-talet Otto von Bismarck, till följd av Tysklands aggressiva utrikespolitik.

Uppenbarligen är Sveriges statsminister inte på humör att varna vare sig president Hu Jintao eller någon annan av Kinas ledare.

Samtidigt som regimen jagar tibetanska munkar har Reinfeldt varit okaraktäristiskt bestämd: svenska regeringen ska under inga som helst omständigheter bojkotta OS-invigningen i Peking i augusti. Han backas upp av Bildt, som blir allt försiktigare för var dag som chansen att bli EU:s gemensamma utrikesminister närmar sig.

Reinfeldt följer därmed en fin svensk tradition. Trots att vi i Sverige länge motiverat utrikespolitiken med högstämda ideal så har vi inte en enda gång protesterat vid ett större sportevenemang. Vi firade gladeligen de många svenska OS-gulden som blev följden av att USA med allierade bojkottade Moskva-OS 1980 efter Sovjets invasion av Afghanistan.

I Sverige har sport alltid gått före politik.

I fallet Kina är ju Sverige dessutom bara snäppet mäktigare än Smålands Allehanda.

»Förr var det de som kom till oss. I dag är det vi som kommer till dem, i bästa fall, « sammanfattar en svensk diplomat i Beijing.

Reinfeldt har säkert fått ett pm från Ericsson, som riskerar att helt tappa kampen om Kinas 3G-utbyggnad till kinesiska Huawei.

Historien talar också mot bojkotter. Brezjnevs Sovjet ignorerade USA:s bojkott 1980. Omvänt bidrog OS i Söul 1988 till att Sydkorea demokratiserades.

Reinfeldt talar i stället om den tysta diplomatin, att inte förödmjuka de kinesiska ledarna inför öppen ridå.

Av någon anledning är det just så diktaturer alltid brukar säga. Själva sätter de hellre bloggare i fängelse än att svara på deras inlägg, men när diktatorerna ska konversera med demokratiska ledare så hävdar de bestämt att det funkar bäst med en lugn samtalston. Och av alla diktatorer är Kinas bland de mest överkänsliga. En kombination av det traditionella kinesiska kravet på att upprätthålla fasaden, »ansiktet«, och den nymornade stormaktens behov av bekräftelse.

Men det är just därför att han inte vill tappa ansiktet som det lönar sig att varna Hu Jintao, och varna honom igen.

Trots tillväxtmiraklet är Kina en allt annat än stabil nation. Bönderna i inlandet och migranterna är alltmer förbannade över att staten framför allt ger möjligheter och trygghet till medelklassen i städerna. Samtidigt börjar den alltmer självmedvetna medelklassen undra varför inkompetenta och korrupta »kommunister« bestämmer allting. Som svar har kommunistpartiet i praktiken gjort om sig till ett nationalistparti. Den nya, allt överordnande, ideologin är Kinas odelbarhet. Medelklassen matas med misstänkliggörande nationalistpropaganda riktad mot självständighetsivrare i Taiwan, Tibet och de turktalande uighurerna.

Tack vare globaliseringen och öppenheten är förtrycket mer subtilt än förr. Det är inga massakrer på tibetaner som 1989. Men nationalismen kommer inte att försvinna bara för att Kina blir rikt. Tvärtom har regimen intresse av att stegra den nationalistiska ideologin i takt med att medelklassen kräver frihet. Förr eller senare måste vi reagera.

Att säga att man absolut ska bojkotta invigningen är lika meningslöst som att som Reinfeldt säga att man absolut inte ska göra det. Det gäller att hålla trycket uppe tills Kina öppnar en dialog med Dalai lama om ökat självstyre. Tiden rinner ut. Dalai lama åldras och Tibet koloniseras i snabb takt.

Beijing-OS ska kröna Hu Jintaos presidentperiod och bekräfta Kinas supermaktsstatus. Vad vi gör då, blir vårt kvitto på hur vi förhåller oss framöver till den kinesiska nationalismen.

Kina bryr sig. Hänsyn till OS-festen har redan bidragit till att Kina släppt sitt motstånd mot att ingripa mot folkmordet i Darfur. Helt ensam kan ingen lyckas, men regeringen och kungahuset har faktiskt valet att följa Sarkozy (som hotar bojkotta) i stället för Bush (som naturligtvis har lovat att komma).

Och visst hade Smålands Allehanda rätt i sak, om vart Tysklands aggressiva nationalism en dag skulle leda till.

***

FÖR ÖVRIGT borde fler myndigheter dra lärdom av Post- och Telestyrelsens envisa krav på samlade postboxar så att Postens brevbärare inte får dålig arbetsmiljö av att springa i trapphus. Borde inte restaurangbesökare tvingas laga sin egen mat, det är ju tungt för några få att fixa hundratals mål på en kväll. Och våra militärer borde snarast tas hem från främmande länder, där de riskerar att komma till skada.