Så vårdas dubbelmoralen

För något år sedan suckade hela den svenska politikerklassen upprört över Michael Moores film »Sicko« där amerikaner dör i väntan på vård för att de inte har sjukförsäkring. Sedan röstar de i förra veckan samfällt igenom ett förslag som behandlar människor i vårt eget land likadant, eller betydligt värre. Det är de »papperslösa« vi talar om, förlorarna i den svenska stängda-dörren-
politikens lotteri om vem som får eller inte får vara på vår arbetsmarknad, i vårt land.

I månader har läkare, debattörer och några modiga politiker försökt exponera absurditeten i det annalkande beslutet. Offret för en brutal våldtäkt som visas bort från alla de svenska välfärdssamhällets stödsystem, den cancersjuke mannen som får sitt uppehållstillstånd och därmed sin vård först efter att cancern metastaserats och han är döende. Vård som de mest förhärdade mördare i våra fängelser aldrig skulle nekas, som Maciej Zaremba påpekat i DN.

Här exponeras den största moraliska inkonsekvensen i den moderna välfärdsstaten. Högstämd solidaritet med varenda en som är innanför nationens gränser, och total empatibrist för dem som hamnat utanför. Hälften av vår inkomst i genomsnitt till andra svenskar, inklusive barnbidrag, a-kassa och gratis universitet. Men en irakier som bott och arbetat i vårt land, som dör framför våra ögon, och inte har rätt papper uppmanas snarast att åka hem till Falluja och uppsöka närmaste sjukhus, eller betala full nota, precis som i »Sicko«.

Här exponeras också brist på civilkurage i det politiska systemet. På sin kammare tycker nämligen nästan alla riksdagsledamöter (från många olika partier) som jag råkat tala med att förslagets konsekvenser är skamliga. Men partipiska och intern disciplin kan ingen stå upp mot. All moral och etik i världen står sig slätt mot sentensen »det är slutförhandlat«. I stället har majoriteten lämpat över ansvaret på läkarna. Med den nya lagen blir det de som får avgöra vem som är tillräckligt döende eller kräva papperslösa på betalning de inte har. Eller till de illegala kliniker som bedrivs av läkarutbildade som till skillnad från riksdagens majoritet inte förmår delegera sitt moraliska ansvar.

Men låt oss för ett ögonblick lämna principdebatten och syna vad de som stött förslaget egentligen argumenterat för. Vad är poängen med att neka vården? Vad är det vi offrar moralen för?

Först en misstanke. Efter Göran Perssons påstående att personer från nya EU-länder skulle komma hit som »sociala turister« tycks regeringen och socialdemokratin utan att säga det öppet lansera en idé om »cancerturister« – idén om att flyktingar tar sig till Sverige för att få långsiktig vård.

Det finns bara ett problem med detta påstående: det finns i stort sett inga exempel. I en tid då tiotusentals människor söker sig till Sverige, ofta med överdrivna uppfattningar om vad vårt välfärdssystem innebär, finns knappt någon som gör det för att få vård. Men protesterna mot vården av papperslösa kommer inte från landsting som ser sina budgetar hotade. Det kommer uppifrån enligt principen »om alla gjorde så«, applicerad i detta fall på hela världen.

Fakta understödjer dessa misstankar lika lite som Göran Perssons.

På ett mer allmänt plan finns en klok bärande idé i regeringen om att personer bör komma hit inte bara som flyktingar, utan få chans att göra det för att få arbete, men att alla ska komma hit legalt. Öppnare gränser, ökad legal invandring mot minskad illegal invandring.

Men för de som någon gång fördjupat sig i politisk filosofi finns det alltid mer och mindre viktiga principer. Att vårda människor i nöd är en princip som ligger allra högst upp på denna skala, som bär upp inte bara Röda Korsets hela existens utan en rad andra handlingsregler inom ramen för vår egna slutna svenska välfärdsstat. Det är bland annat därför läkare aldrig ska tvingas göra polisens och Migrationsverkets arbete. Det är heller ingen slump att bara Österrike i Europa har en sådan omänsklig lag som i Sverige.

Spelet om vården för de asylsökande är inte över, trots riksdagsbeslutet. Där finns en uttrycklig öppning för justeringar, och otydligheten i hur det ska tolkas skapar i praktiken en ny debatt som börjar nu. Den debatten måste ske ordentligt och offentligt, med principer och inte med underförstådda misstänkliggöranden.

***

FÖR ÖVRIGT är denna veckans konferens i Stockholm ett nödvändigt ont. Dialogen mellan västländerna, Irak och landets odemokratiska grannar är bättre än alternativet, att USA drar sig ur och lämnar Irak åt sitt öde. Då kommer alla de som nu sitter och samtalar i stället hämningslöst sponsra sina läger i ett irakiskt inbördeskrig, Iran bakom shiamajoriteten, Saudiarabien bakom sunniminoriteten, osv.