Säg njet, Bildt

I veckan stod det klart att Carl Bildt gjort sin första utrikespolitiska blunder.

Ett rysk-tyskt konsortium vill bygga en 170 mil lång gasledning längs med Östersjöns botten, från Sankt Petersburg i Ryssland till Greifswald i Tyskland. Eftersom ledningen är tänkt att hålla sig precis på internationellt vatten och nästla sig förbi våra territorialvatten har svenska regeringen inget rakt veto. Men internationella konventioner ger ändå Sverige rätt att pröva miljökonsekvenserna. I höst ska regeringen ge besked.

Gaskonsortiet gör sitt bästa för att utmåla Sveriges synpunkter som en ren formalitet. Men jämfört med många andra utrikespolitiska frågor där Sverige har lite makt och inflytande är detta ett konkret beslut på vår egen bakgård. Gasledningens 70 meter höga kompressortorn blir del av utsikten från Fårö och vi är faktiskt det land som har bäst möjlighet att stoppa projektet.

Därför var det som Bildt sa i senaste EU-nämnden ovanligt dumt.

Med lite hjälp på traven från gaskonsortiet har svenska medier fått fram dokument som visar att den förra s-regeringen missade att protestera när gasledningen fanns med på en lista över EU-projekt. Plötsligt dinglade en frestande politisk poäng framför Bildt. Här har sossarna hela hösten antytt att Bildt, på grund av sina tidigare affärsintressen, är svag för rysk gas. Nu noterade Bildt spefullt i EU-nämnden att samma sossar missat att protestera när de hade chansen.

Bildt borde låtit bli. Han har med hela sin tyngd kapacitet att sätta sig på tvären mot gasledningen. Bildt borde poängterat att den där EU-listan är betydelselös. I stället har Bildt fallit för gaskonsortiets argument, att lilla Sverige egentligen redan godkänt alltihop.
Varför är det då så viktigt att säga nej till gasledningen?

Miljöbedömningen kommer med all sannolikhet ge tummen ned. När ledningen byggs kan miljögifter och kemiska stridsmedel från andra världskriget vispas upp. Det ger Sverige formell rätt att protestera. Men det stora skälet, som ingen säger rakt ut, är utrikespolitiskt.
Det kan tyckas att Ryssland har all rätt att bygga sin ledning och tjäna pengar på sin gas.

Strictly business, säger konsortiet.

Men det stämmer inte.

Det överlägset mest ekonomiska sättet att öka kapaciteten att exportera gas västerut vore nämligen att lägga ytterligare ledningar parallellt med dem som redan går genom Östeuropa.

Skälet till att i stället bygga en mycket dyrare ledning på havets botten är strategiskt.

Östeuropa är sedan Sovjettiden inlåst i ett beroende av ryska gasleveranser. Gasmonopolet Gazprom är numera Putin-regimens förlängda arm som i två omgångar hotat stänga av gasen som ett led i ett förhandlingsspel, mot demokratin i Ukraina och mot diktaturen i Vitryssland. Även Baltikum är beroende av rysk gas. Men eftersom gasledningar och utskeppning går över grannländerna har dessa ändå kunnat sätta emot.

Det är den balansen som Ryssland nu vill rucka. En ledning söderöver via Turkiet och Östersjöledningen norröver ska ge Ryssland frihet att stänga av gasen närhelst man önskar.

Den tyske ledare som godkände gasledningen, förre förbundskanslern Gerhard Schröder, utsågs direkt efter att han avgått till konsortiets extremt välavlönade ordförande. Vd är en före detta östtysk agent från den tid då Putin var KGB-officer i Östtyskland.

Det här berör inte bara Tyskland, det berör Polen och Baltikum direkt, och indirekt hela EU.

Sverige har de senaste åren, med waxholmsaffären och pratet om »social turism«, tappat i prestige hos EU-kollegorna i Baltikum och Polen. Bildt kan reparera de banden. Men då måste lojaliteterna vara med Warszawa, Riga och Kiev – inte med Schröder och Putin.
Därför måste Sverige hålla benhårt fast vid att miljöargumenten ger oss rätt att säga nej.

Bildt bör klargöra att Sverige inte är någon liten randnation som man bara välter över.

Hittills har bara Carl B Hamilton (fp) tagit strid, men alla, även Bildt, har ändå hållit fast vid att det är miljöprövningen som avgör.

I stället för att gnabbas med Bildt över Vostok Nafta, och i stället för att Bildt i retur småaktigt retar socialdemokraterna, borde alla sluta leden bakom ett gemensamt, kompakt svenskt njet.

Som Churchill sade om ryssarna i sitt berömda Fultontal:

»Det finns inget som de beundrar så mycket som styrka, och det finns inget de har mindre respekt för än svaghet.«

***

FÖR ÖVRIGT packade 500 åhörare och journalister förra helgen in sig på Kulturhuset för ett seminarium om krigskorrespondenter till Martin Adlers minne. Krigsjournalistiken är hotad av mord och minskade resurser. Men det fanns förslag för att vända trend­en:

Reportrar får samma status som Röda Korset i internationell rätt. Bättre information om vad journalister gör på arabiska på nätet. Samordnat ekonomiskt stöd från väst till korrespondenternas lokala »fixare«, som ofta är de som riskerar liv och lem för att nyheter ska fram.