Med bättre kunskaper i demografi hade fler beslut fattats

Borde demografi vara ett grundskoleämne?

Jag ser inget egenvärde i att göra demografi till ett eget ämne i grundskolan. Däremot såg jag gärna att befolkningslärans – som det hette förr – insikter och landvinningar återkom i större utsträckning både i skolundervisningen och i samhällsdebatten, och också präglade de politiska beslut som fattas angående vårt samhälle. 

Demografi återfinns i grundskolans läroplan på högstadiet under ämnesområdet Geografi, och under två rubriker: Geografiska förhållanden, mönster och processer samt Hållbar utveckling.

I den förstnämnda avdelningen beskrivs innehållet i undervisningen som: ”Orsaker till och konsekvenser av demografiska mönster och förändringar: befolkningsfördelning, befolkningsutveckling, migrationsmönster och urbanisering.” I den andra, som: ”Samband mellan ekonomisk och social levnadsstandard och faktorer som demografi, jämställdhet, utbildning och naturresurser.” 

Och för att få betyget A i slutet av årskurs 9, finns bland annat följande rekvisit: ”Eleven visar mycket goda kunskaper om miljö- och utvecklingsfrågor. Eleven för också välutvecklade resonemang om åtgärder för att främja hållbar utveckling utifrån ekologiska, sociala och ekonomiska perspektiv.” 

Men demografi är så mycket mer och väsentligare än detta snävt instrumentella underordnande i ”främjande av hållbar utveckling”. Av till exempel Umeå universitets presentation av den ofta registerbaserade forskning som bedrivs kring befolkningsfrågor, får vi veta att demografi, så som vetenskapen om en befolknings fördelning, storlek och sammansättning, kan avse ”ålder, kön, yrke, inkomst, religion, etnicitet, intressen, utbildning, civilstånd eller annat.” 

En förståelse för att befolkningar fördelade eller sammansatta enligt allt från ålder och kön till religion eller etnicitet, kan uppvisa olika livsmönster och skilda sätt att förhålla sig till tillvaron, blir mycket mer berikande och begripliggörande. 

Då kan man till exempel, som just en studie vid Umeå Universitet med genomgång av väderdata och kyrkoböcker mellan åren 1880 och 1950, se sådana samvariationer som att spädbarnsdödligheten ökar både vid lägre och högre extremtemperaturer och att denna dödlighet varit mer frekvent för pojkar än för flickor. 

Ty demografi är mer än befolkningspyramider. Hade svenska beslutfattare läst mer befolkningslära i skolan eller tagit till sig den bredd av demografiska samband som ständigt uppträder, hade kanske också en del avgörande och omfattande beslut i invandringspolitiken och inom andra politikområden sett annorlunda ut. 

Ta detta med unga män. Vi vet att unga män i större utsträckning än alla andra köns- och ålderskategorier uppvisar beteenden som i stort alla samhällen betecknar som asociala: Unga män slåss och skränar mer än andra och är överrepresenterade i sociala patologier som våldsutövning, kriminalitet, utslagning och drogmissbruk. 

Vad innebär det sålunda för det svenska samhället att inom den omfattande invandringen under de senaste två decennierna, yngre män har varit överrepresenterade bland nykomlingarna? Hur kommer den ökade proportionella närvaron av yngre män att avspeglas i sådana områden som risk för ökat våld och kriminalitet? Vilka åtgärder företar man i så fall i förväg inom rättsväsendet? 

Och då har vi inte ens tagit med att de unga män som står för överrepresentationen därtill ofta kommer från kulturer med en kvinnosyn som tydligt särskiljer sig från vad som har etablerats i Sverige sedan flera hundra år. 

Med bättre kunskaper i demografi, hade fler frågor ställts och andra beslut fattats. 

Här kan du läsa Markus Kallifatides svar på samma frågeställning

***

Läs även: Vi ska tacka Ukraina

Läs även: Sverige är inte islamofobiskt