Med domedagen som alibi

Det sägs att man inte ska schackra och förhandla med Gud. Tanken är rimlig. Den allsmäktige skärskådar våra perverterade motiv och kan aldrig föras bakom ljuset.

Eller?

Kanske har Han inte alltid tid och ork; kanske förflyter dagar på denna jord då Han ser mellan fingrarna på våra fåniga överträdelser. Och meningen med livet är nu som förr att med mildast möjliga plåga överleva de lagar och påbud under vilka vi slavar.

Ta bara dödssynden frosseri. Det fina med detta tabu är att synden här i sanning straffar sig själv. Lägger man sig ner på divanen och sörplar i sig fyra liter vin blir man omedelbart illamående. Kräkreflexen håller till en viss gräns vakt om kroppen som heligt tempel.

Ett antal faktorer samverkar dock för att vi framgångsrikt och med straffrihet ska kunna frossa riktigt bra. Den första är protestantismen, denna underbara lära som förkunnar att alla råder över sin egen bot. Den andra är domedagslängtan, numera lanserad i termer av survivalism och prepperi. Den tredje är vår välsignade privatbilism.

Njutningen börjar redan när man stänger av motorn och kliver ur bilen, för att sedan stegras till en jolmig, utdragen extas då man plundrar stormarknaden på vattendunkar och öltunnor, säckar med lök och potatis, tioliterskärl med vin – och varför inte några kilo batterier, det skänker ändå det hela en air av professionellt gravallvar. Den enda begränsningen ligger i plånbokens tjocklek och volymen på bilens lastutrymme.

Väl hemma får man fylla hyllor och skåp med ett överflöd som förnekar sin egen existens: varorna är ju alltjämt förslutna.

Någon kanske invänder att samlande på hög också är att betrakta som frosseri. Det är förstås tänkbart. Men det finns så många moraliskt högstående försvar att ta till. Man ska alltid vara förberedd! Tänk när apokalypsen kommer, då kan jag minsann hjälpa mina grannar! I alla fall om jag gillar dem! Den som spar han har!

Redan Noa, den förste survivalisten, fick dispens av Gud och blev tillsagd att hamstra. Att lägga på hög behöver inte ens vara förberedelse till frosseri –  inte om uppsåtet är att stoppa i sig i lagom mängder efterhand. Först när konserverna öppnas kan de frossas. Fram till dess är allt tillåtet.

Även den strängaste av världsliga institutioner, Totalförsvaret, uppmuntrar nu till hamstring – det stärker beredskapen. Med andra ord: om strävsamhet är oundviklig, fall till föga och konsumera.