Med terrorattacken dog dialogprojektet

Det är ingen liten uppgift att lista samtliga utförda eller planerade attacker mot judiska mål i Europa, efter Hamas terrorattack mot Israel. För den som följer internationell media träder en skrämmande bild fram. 

Redan i början av november 2023, en knapp månad efter attackerna, rapporterade franska Le Monde att drygt 1 000 antisemitiska brott hade begåtts och cirka 500 personer gripits i Frankrike. Så har det fortsatt i Europa.  

En snabb titt på tre dagar i följd i mitten av maj ger en lägesbild:  

15 maj: Tre män som planerat att skjuta judar med automatvapen grips i England. 

16 maj: En kvinna hotar judar med en stor kniv i London. 

17 maj: En beväpnad man attackerar och antänder en synagoga i Frankrike och skjuts ihjäl av polis.  

Judiska mål har varit långt ifrån fredade tidigare. De senaste decennierna har flera blodiga islamistiska attentat utförts mot just judar i Europa. Den nuvarande situationen är därmed inte ny, men omfattningen är alarmerande.  

Efter flera attentatsförsök mot Israels ambassad i Stockholm beslutade polisen att höja säkerheten kring alla judiska och israeliska objekt och intressen över hela landet. Det är värt att påminna om att säkerhetsfrågorna där var betydande, långt före polisens senaste beslut. 

Den som har besökt en synagoga i Sverige är väl medveten om procedurerna. De innefattar allt från att registrera sina personuppgifter på förhand till säkerhetsvakter, säkerhetsdörrar och metallbågar. Det är helt enkelt inte möjligt att spontant kliva in från gatan, som du kan göra hos andra trossamfund. Att den höga säkerheten är befogad går inte att ifrågasätta. I minnet finns brandbomberna mot synagogan i Göteborg när judiska ungdomar höll fest inne i lokalerna.   

I kampen mot den ökande antisemitismen har under åren flera projekt startats. Det kanske mest uppmärksammade är det judisk-muslimska dialogprojektet Amanah i Malmö. Parter är den judiska församlingen och Islamakademin, men projektet tycks framför allt ha byggt på en personlig relation mellan rabbin Moshe-David HaCohen och imamen Salahuddin Barakat. Projektet har hyllats och vunnit Malmö stads pris för mänskliga rättigheter. 

Samarbetet havererade abrupt den 7 oktober.  

Samma dag som Hamas genomförde sitt storskaliga terrorattentat publicerade Islamakademin ett Facebookinlägg där församlingen gav sitt oreserverade stöd åt Palestina. Trots att händelserna innebar de värsta massakrerna på judar under vårt århundrade och ännu var pågående, innehöll Islamakademins uttalande inte ett enda beklagande ord. Amanahs judiska representanter valde att pausa sin medverkan och därmed stannade hela projektet.   

Därefter har representanter från Islamakademin skruvat upp tonläget ytterligare.  

En kvinnlig verksamhetsutvecklare vid Islamakademin, som tidigare arbetat som projektledare i Amanah, har skrivit en rad rasande inlägg i sociala medier. Det hon uttryckt väcker frågor om varför Islamakademin ville vara delaktig i dialogprojektet från första början. 

Kvinnan klagar upprepat och upprört över att media rapporterar om ökad antisemitism, men hennes ilska beror inte på att antisemitismen har ökat. Det hon vänder sig mot är i stället det som hon kallar en evig diskussion som används för att flytta fokus från ett pågående folkmord och hon gör indirekt ingen åtskillnad mellan staten Israel och svenska judar. 

I ett inlägg skriver hon:  

”Jag är mäkta förvånad över hur lite hat judar i Malmö har utsatts för trots att de flesta är öppet sionistiska stöttare av staten som utför folkmord. Och ja, jag har tillräckligt med insyn för att kunna hävda det. Har själv fått information om noll incidenter rapporterade i möte med polis och judiska församlingen. Så, det är ingen sak. Men görs till en sak av de med politiska motiv.”  

Att Amanah skulle återuppstå med Islamakademin som dialogpartner förefaller osannolikt. För att dra den slutsatsen är det tillräckligt att ta del av de många exemplen på oresonliga uttalanden, som inte minst ser det som självklart att förflytta mellanösterns konflikter till svenska förhållanden. 

Arvsfondspengar och skattemedel har tidigare vräkts in i projektet Amanah. Det är inte helt lätt att förstå varför det behöver kosta tiotals miljoner kronor för att ett fåtal religiösa företrädare ska tala med varandra. Arvsfonden som beviljat 12,5 miljoner till projektet, skrev i vart fall i sitt beslut att avancerad IT-teknik motiverade beloppet storlek. I dag är inte bara projektet Amanah nedsläckt, utan också hemsidan. 

***

Läs även: Antisemitismen bland människor med ursprung i Mellanöstern skrämmer mig

Läs även: Hotbilden mot judar är alarmerande