Migrationsverket tänker utvisa Sveriges bäst betalda gravgrävare

Min kollega Radenko är sannolikt Sveriges mest välbetalde gravgrävare. Trots det anser Migrationsverket att hans lön är för låg.  

Till vardags ansvarar jag för alla judiska begravningar på två enskilda begravningsplatser i Stockholm. Den judiska traditionen är att begrava så fort som möjligt, gärna samma dag. Upp till hundra dödsfall årligen, nästan uteslutande kistbegravningar – det kräver en hel del av grävaren.  

Radenko har varit i Sverige i många år, de senaste har han via ett litet handelsbolag arbetat hos mig. Han är oerhört yrkesskicklig, jag brukar skoja om att han med en tändare tejpad till grävskopan skulle få fyr på min cigarett utan att kröka ett hår på mitt huvud. Radenko älskar blommor. När han inte gräver gravar hjälper han till att plantera, vilket också står i hans avtal.  

Problemet är att handelsbolaget inte har kollektivavtal och att Radenko inte är med i facket. När han i vintras skulle förlänga sitt arbetstillstånd blev det stopp. Han kör ju grävmaskin och maskinförare hör till Byggnads, menade Migrationsverket. Byggnads ville inte uttala sig för Radenko är inte medlem, men Migrationsverket menade ändå att han borde ha en lön på minst 38 299 kronor. Då han under en tid hade haft knappt tusen kronor mindre, måste han packa ihop och åka hem.  

Vem ska gräva mina gravar? Jag hjälpte till att överklaga och fick stöd av både en nyligen pensionerad migrationshandläggare, en god vän som hjälpt andra förut, men hur vi än försökte blev det avslag. Eftersom Radenko är en nyckelperson i handelsbolaget höjde man hans lön retroaktivt. Det ansågs suspekt. När jag beskrev arbetsuppgifterna i detalj och påpekade att de flesta gravgrävare är medlemmar i Kommunal och inte Byggnads, tolkades det som om vi tidigare uppgivit felaktiga uppgifter.  

Känslan av absurditet slog i taket när jag ringde lagbasen på grannkyrkogården. Han blev tyst när han fick höra Radenkos månadslön, sedan konstaterar han att det kan vara dödgrävarbranschens högsta lön. Efter många år i yrket tjänade lagbasen tusenlappar mindre än Radenko, hans mannar – kommunalare allihop – ännu mindre.  

I podden Sista måltiden (31 mars 2024) talar Fredrik Bergman Evans, chef för Centrum för rättvisa, om hur migrationspolitiken drabbade arbetskraftsinvandrarna. Efter flyktingkrisen 2015 blev det allmänna politiska budskapet att dra ner på invandringen, vilket hos Migrationsverket ledde till ett extremt märkligt, fyrkantigt och byråkratiskt förhållningssätt. I media kunde man läsa att folk utvisades för sextio kronor för lite i månaden, eller för att de missat att ta ut några dagars semester. Ingen bagatellartad skitavvikelse var liten nog för Migrationsverket, trots att de själva hävdar att de tar hänsyn till proportionalitetsprincipen. När det var som värst utvisades upp till femhundra arbetare i månaden. 

För att se om problemet var strukturellt gick Centrum för Rättvisa igenom tusentals domar. De kunde konstatera att Migrationsverket hade blivit extremt hårda i sin rättstillämpning vid förlängning av arbetstillstånd. Svart eller vitt, utvisning vid minsta brist, utan fog i lagen.  

Jag reagerar på att Bergman Evans talar i imperfekt, kanske har domstolspraxis ändrats, men det är svårt att tro när jag ser det på nära håll. Bergman Evans understryker att alla politiska partier håller med om att det är orimligt att de som mördar och våldtar får stanna, medan de som jobbar, betalar skatt och gör rätt för sig utvisas. Ändå sker det.  

SVT:s granskning från oktober 2023 visar att majoriteten av dem som dömts till utvisning blev kvar i landet. Minsta motståndets lag gäller även i myndighetssverige: de som inte bråkar gör man sig av med. De som sätter sig på tvären får stanna.  

Samma personal hanterar både ömmande asylfall och arbetskraftsinvandring. Asylsökande stannar, trots att de ibland visar sig vara iranska spioner med uppdrag att mörda. Och medan de som respekterar myndighetsbeslut lämnar, blir vi som vill driva våra verksamheter på bästa sätt kvar med investeringskostnader och bekymmer att få alla ändar att gå ihop. Vad kostar det samhället?  

Skulle jag inte kunna ta in någon helsvensk? Jag har försökt, så förlåt min generalisering: lönen vill de ha, men de förstår inte vitsen med att utföra arbetet enligt traditionens villkor.   

Om Migrationsverket vägrar att se till omständigheterna i de enskilda fallen, varför inte avskeda alla handläggare och låta AI sköta jobbet? Till och med AI hade låtit en dödgrävare med superlön fortsätta att göra sitt jobb. 

***

Läs även: Vi behöver fler tonårsgraviditeter

Läs även: Var kvinnlig rösträtt ett misstag?