Mindre gull ger högre lön
Brist och bristningar. Barnmorskorna tar plats i nyhetsrapporteringen som sällan förr. Nu saknas det jordemödrar året runt, framför allt i storstadsregionerna. Det har sin naturliga förklaring. Mellan 2003 och 2013 har antalet nyfödda i Skåne ökat med 25 procent. I Storstockholm med 18 och i Uppsala län med 14 procent. Under samma tid har antalet barnmorskor ökat med 10 procent i riket. Utbildningsväsendet har inte växt i takt med magarna.
I Lund beslutade dessutom medicinska fakulteten i höstas att ta bort tio av fyrtio platser på barnmorskeutbildningen, med hänvisning till sparkrav. Då kan man undra hur universitetsledningen tänkte när den fördelade anslagen. Ostigt, är det snällaste man kan säga; rektor Per Eriksson förklarade att man med några undantag (som lärarutbildningen i Helsingborg) tillämpat traditionell hyvelmetod.
Det är fakultetspolitiskt bekvämt, men näppeligen samhällsekonomiskt nyttigt. När kompetent vårdpersonal saknas sprids oro, som kan leda till sjukskrivningar. Bristen kan också förlänga sjukfrånvaro, till exempel när människor får vänta länge på att bli röntgade för att det saknas syrror. Och det gör det, det är även ont om operations- och anestesispecialister.
Regeringen är ansvarig för utbildningsanslagen. Men när riksdagen diskuterade förlossningsvård den 30 januari handlade det om barnmorskebemanningen i Stockholms län och det var socialminister Göran Hägglund som ställdes till svars. I vad som är en landstingsfråga.
Det är typiskt för offentlig sektor. Anställda och förtroendevalda på alla nivåer ägnar massor med tid och pengar åt annat än vad de egentligen är ansvariga för.
Åter till barnmorskorna. De vill ha högre lön. De senaste veckorna har åtminstone 30 av barnmorskorna vid Akademiska i Uppsala lämnat in uppsägningar. Lönebudet är på 4,4 procent, dubbelt mot snittet, var inte sött nog. Och det finns ju jobb på annat håll, som i Stockholm där nyöppnade BB Sophia – med 60 platser – sa välkommen till världen för första gången den 3 mars.
De flesta landsting tycker sig inte ha råd att lyfta lönerna rejält. Med tanke på att deltidsarbete är vanligt bland barnmorskor, i Stockholm jobbar bara hälften heltid och deltiderna ligger mellan 50 och 75 procent, borde det gå att hitta ett lönesystem som premierar heltidsarbete. Visst kommer också det att kosta, men det finns pengar att hämta genom att göra det man ska och inte sväva ut i det personalen vurmar för.
Ta psykoprofylax, kurserna där den blivande modern och hennes partner lär sig andas med avsikt att övningen ska underlätta förlossningen. 2009 presenterade psykologen Malin Bergström en studie som visade att kvinnor som gått andningskurs inte hade lättare förlossningar än de som inte gjort det. Men än finns det många avgiftsfria sådana kurser kvar, på Södersjukhuset i Stockholm till exempel. För att inte tala om alla skattebetalda kurser i spädbarnsmassage eller bebisberöring, som det också kallas. Oftast fem gånger. Ibland kostar massageoljan en hundring. Matlagningskurserna är legio, trots att varje vuxen torde vara kapabel att mosa med mixer eller gaffel utan undervisning.
Genom att ta bort gullighetsgemenskapandet, eller låta föräldrar betala för det fullt ut, skapas utrymme för lönehöjningar. Om man vill. Men viljan är snarast att öka aktiviteterna. Åtta barnavårdscentraler i Stockholm kallar icke-födande föräldrar till enskilda samtal för att få veta hur de mår och tala om hur de kan macka potatis.
Också oppositionsborgarrådet och socialdemokraten Roger Mogert i Stockholms stad vill expandera. Förra veckan föreslog han att stan stoppar in 50 skattemiljoner i en fond för att ge bidrag till film som spelas in där. Knappast en kommunal uppgift.
Regeringen och oppositionspartierna duttar med promillebidrag till allt möjligt i skolan i stället för att koncentrera sig till att få styr på lärarutbildning och fortbildning som mer är statens ansvar. Och för att ta ett exempel till från lidna veckan. En massa riksdagspolitiker har tyckt att de ska tycka till om hur kommuner, landsting, bussbolag och krogar lägger schema, i stället för att hänvisa »Ekot« till dem som har ansvar för de delade turerna; arbetsgivarna, som är lokalpolitiker och företagare.
Det vore förlösande för politiken om förtroendevalda tog hand om sin egen skit i stället för att kacka i andras bon.
För övrigt är det bisarrt att regeringen ännu anser att »entreprenörskap ska gå som en röd tråd genom hela utbildningssystemet«. Från förskolan. Det som ska böjas i tid är läsande, skrivande och räknande.
