Moderaternas vanstyre utarmar vården

Jag har som sjuksköterska med jämna mellanrum jobbat med en annan sjuksköterska som jag uppskattar mycket. Hon kommer från en familj där man i generationer röstat på Moderaterna, precis som vi i min familj alltid röstat på Socialdemokraterna.  

Vi tycker olika i många frågor, men en ståndpunkt delar vi till hundra procent: vi är båda snåla med samhällets gemensamma resurser. När något material närmar sig utgångsdatumet går vi till den avdelning som har störst omsättning på just detta material. Här ska det inte slösas med skattemedel, säger vi stolt. 

Vi träffades strax före valet. Då avslöjade hon att hon första gången i sitt liv kommer att rösta på Socialdemokraterna i regionvalet. Hon såg ledsen ut och tillade att hon skämdes över hur Moderaterna i region Stockholm under sitt sextonåriga styre hade försämrat vården. Tanken på att det moderata regionrådet Irene Svenonius skulle fortsätta i fyra år till skrämde henne, mot bakgrund av all den berättigade kritik som riktats mot Svenonius. Turerna i samband med bygget av Nya Karolinska, där Svenonius man också var inblandad och det både förekom jäv och otillåtna direktupphandlingar för nästan 100 miljoner, blev droppen för min kollega. Det luktade korruption. 

Jag kom att tänka på min kollega när jag läste om den skrämmande kritiken från region Stockholms revisorer för några veckor sedan. Den visar att vårdens resurser inte i första hand gått till de mest sjuka. 

När vårdval Stockholm infördes vid årsskiftet 2007/2008 var det många läkare och sjuksköterskor som varnade för att systemet skulle leda till att vården inte skulle ges efter behov. När vårdvalet väl var på plats och deras oro besannades, avfärdade dåvarande sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt kritiken med att tillgängligheten i stället hade ökat. Hon struntade i att det skedde på bekostnad av dem som bäst behövde vården.  

Ett exempel på den omlokalisering som vårdvalet har lett till är den utarmning av vården som skett i fattiga områden. I dessa så kallade vårdtunga områden tar ett läkarbesök längre tid, på grund av kommunikationssvårigheter. Precis som läkare och sjuksköterskor befarade har vårdvalet styrt vårdens resurser från dessa tunga områden till områden med mer lättförtjänta pengar. 

Både jag och min kollega var överens om att man alltid kunde lita på Moderaternas respekt för lagen. Nu var vi båda förvånade över att partiet centralt kunde tillåta att Moderaterna i Stockholm misskötte regionen år efter år. Men jag påminde henne om att Irene Svenonius inte var den första moderaten som agerade så ansvarslöst.   

Minns du finanslandstingsrådet Ralf Lédel, frågade jag? 

I mars 2002 ville inte fyra av sex revisorer bevilja landstingsfullmäktige ansvarsfrihet, eftersom ekonomin hade körts i botten. Ralf Lédel bemötte dem inte i sak, utan försvarade sig med att de fyra revisorerna agerade partipolitiskt. Sex månader senare röstade väljarna bort Moderaterna. 

Tyvärr återkom Moderaterna redan efter fyra år. Om jag hade tyckt att Ralf Lédel var oansvarig, så var det ingenting jämfört med det vi skulle drabbas av när Filippa Reinfeldt tagit över som sjukvårdslandstingsråd efter valet 2006. Uppdrag upphandlades inte, utan gick till familj och vänner. Ett exempel var när landstiget sålde vårdcentralen Serafen på Kungsholmen till några läkare, varav en var nära vän med Filippa Reinfeldts närmaste man, landstingsrådet Jan Joakim Lundquist, för knappt sjuhundra tusen. Några år senare sålde läkarna vårdcentralen till riskkapitalägda Capio för 20 miljoner. 

Privatiseringarna utarmar vården, samtidigt som kostnaderna skenar iväg. Borde inte varje hederlig moderat störas av att klientismen frodas och verksamheten blir alltmer ineffektiv? Att som sjuksköterska fått följa detta på nära håll har varit plågsamt och frustrerande.   

Jag vill hävda att det var vårdpersonalen som såg till att det blev maktskifte i Stockholms region 2022. Många som tidigare hade röstat på Moderaterna resonerade som min kollega och var upprörda över vanstyret. Kraven och förväntningarna är höga på det nya styret. Väljarna måste se och uppleva att vården förbättras påtagligt och snabbt. Det nya styret har börjat bra med att begränsa ersättningar till nätläkare som slukar pengar. Det finns säkert fler flöden som kan strypas, utan större men för verksamheten. Men det räcker inte. Socialdemokraterna måste våga höja skatten. Modet och motivation kan det nya styret få från förre LO-ekonomen Dan Anderssons bok Sjuk Vård som blottlägger bristerna och söker förklaringar till hur de har kunnat uppstå. Här finns intressanta resonemang kring farorna med privata sjukvårdsförsäkringar och digital lättvård. Men jag rekommenderar särskilt kapitlet "Alltmer administration" som visar hur de administrativa uppgifterna har ökat samtidigt som vårdpersonalens kompetensförsörjning försummats. 

Den analysen är som hämtad från min avdelning.

***

Läs även: "Maktkuppen går långt utanför Botkyrka"

Läs även: "All barnuppfostran är inte hedersförtryck"