Motala lika bra som Malta

Vad fan får jag för pengarna? undrar Svenskt Näringslivs ordförande när han får frågor om sitt »skatteupplägg« på Malta.

I en enda replik avtäcks organisationens aktivistiska syn på det svenska skattesystemet. »Vi« betalar för mycket, och framför allt betalar rika företagare för mycket. Men man behöver inte åka till Malta för att hitta intressanta »upplägg«. Det går lika bra med Motala. Hela det svenska arbetslivet är på väg att förändras av de »skatteupplägg« som följer av de så kallade 3:12-reglerna som beskattning av egenföretagare fortfarande kallas, trots att paragrafen 3:12 inte finns kvar.

Det låter svårt, men i grunden är det lätt. Kapitalinkomster beskattas lägre än arbetsinkomster. Räntor, aktieförsäljning och utdelning beskattas med högst 30 procent, och arbetsinkomster beskattas på marginalen med det dubbla. Här är siffror från Skatteverket:

Om en konsult får ett arvode på 10 000 och tar ut detta som inkomst av tjänst blir skatten 68 procent. Efter sociala avgifter, kommunalskatt och statlig inkomstskatt blir det 3 200 kvar. Om arvodet i stället tas ut som utdelning i eget bolag blir skatten bara hälften. Först 22 procent i bolagsskatt och sedan 20 procent på utdelningen. I bästa fall för den enskilde och med hänsyn till en rad komplicerade gränsbelopp och löneutrymmen med mera, kan skatten bli så låg som 3 760 kronor på de 10 000.

Kvar att behålla blir 6 240 i stället för 3 200. Nästan dubbelt så mycket kvar för den som kan ta ut inkomst av kapital i stället för av tjänst i maxfallet. Finansdepartementet har räknat på ett annat exempel: två läkare som arbetar bredvid varandra för 800 000 kronor var per år. Den ene anställd av landstinget, den andre i eget bolag. Den egenanställde får 100 000 mer kvar i plånboken.

Fullt lagligt, bestämt av både alliansregeringar och rödgröna. Finansminister Anders Borg försökte ändra reglerna bland annat för ägarna till de stora konsultbyråerna, men det fick ingen effekt. Revisionsbyråerna är snabba på att anpassa sig. Socialdemokraterna tänkte därför skärpa reglerna. Men förslaget föll när regeringen tvingades dra tillbaka hela sitt skatteförslag i somras när alliansen hotade med misstroendeförklaring.

Kvar är alltså ett system med ett skatte­­frälse bland alla som kan omvandla tjänsteinkomst till kapitalinkomst. Detta gäller framför allt egenföretagare med många anställda och goda vinster. Ägarna till stora Ica Maxi-butiker finns bland de verkliga vinnarna. Paradisen finns i Motala, Munkedal och Malmö. Glöm det där med Malta.

En förklaring till att de för egenföretagarna så förmånliga reglerna finns kvar är Svenskt Näringslivs skickliga, långvariga och aggressiva kampanj i frågan. Organisationen har beskrivit minsta försämring av de förmånliga reglerna som en attack mot företagen, och har till och med lyckats döpa alla försök att ändra skattereglerna till »entreprenörsskatt«. Det hör man ju redan på namnet hur dåligt det är att bestraffa hårt arbetande entreprenörer. En lobbyseger värd guld.

Dagens regler gör att läkare blir stafettläkare på eget bolag och barnmorskor blir sina egna, höjer sin inkomst och sänker sin skatt. Ica-handlare, affärsjurister, delägare i de stora revisionsbolagen och högavlönade it-konsulter lever gott på lågt beskattade arvoden, liksom rörmokare och snickare. Beloppen som beskattas enligt 3:12-reglerna har mångdubblats från 10 miljarder år 2004 till 69 miljarder 2015. Det rör sig om gigantiska summor.

I senaste utgåvan av tidningen Arbetet (8.11) beskrivs i en stort uppslagen artikel hur fler och fler byggjobbare blir egenföretagare, och LO ser det som ett problem. Regeringen har precis tillsatt en utredning om F-skatterna, men någon ändring av 3:12-reglerna kommer inte före valet.

– Vad fan får man för pengarna? är en spännande fråga.

Men frågan är var pengarna ska komma ifrån om ingen betalar vanlig inkomstskatt.