Mycket talar för att det blir ett islamistiskt helvete

Under den arabiska våren skrev min kollega Johan Hakelius en framsynt krönika i Affärsvärlden. Jag kom att tänka på den i helgen när tv visade bilder på syrier som firade sin nyvunna frihet genom att skjuta med sina automatkarbiner rakt upp i luften. Johan inledde nämligen sin text med ett resonemang om just den sedvänjan. Sen påpekade han att kulor avlossade av fröjd inte är mindre farliga än de som avlossas i vrede. Det inträffade nämligen titt som tätt i Libyen vid den tiden, att just såna ”glädjekulor”, som de kallades, föll ner och skördade dödsoffer i folksamlingar. ”Är det inte en ganska bra tumregel att kulturer där man gärna firar genom att skjuta vilt i luften är en aning – hur ska jag uttrycka saken – efterblivna?”, undrade Johan och fortsatte:  

”Jag vet att den allmänna meningen är att Libyens folk nu ska sätta sig ned i studiecirklar, för att lära sig mötesteknik och vikten av voteringsordningar. Att Libyens folk sedan skall skriva sig en demokratisk konstitution, gå till val och inrätta ett ordentligt utredningsväsende, som på ett opartiskt sätt ger beslutsunderlag för trafiklösningar, sjukförsäkringssystem och inrättandet av en diskrimineringsombudsman. Jag vet att detta, av de flesta, beskrivs som ’en utmaning’. Det jag undrar är om den beskrivningen inte är en underdrift. Jag kan ha fel, men min intuition säger mig att folk som finner det naturligt att uttrycka sin glädje genom att avfyra höghastighetsvapen, sällan fascineras av de intrikata subtiliteterna i den demokratiska kompromissen.” 

Kanske grundades denna kärva men nyktra skepsis på det som hade hänt i Afghanistan tio år tidigare när talibanerna kastades ut. Eller i samma land när talibanerna själva tog makten 1989. Eller efter revolutionen i Iran. Eller i Irak när Saddam Hussein bet i gräset. Eller… 

Ja, som ni anar är det till Syrien jag är på väg. Och som ni anar vill jag varna för naiva förhoppningar om att landet går en blomstrande framtid till mötes. Med Abu Mohammed al-Jolani vid makten är det betydligt mer som talar för att det blir ett islamistiskt helvete. 

Men tack ändå, Johan, för att du skrev den här kolumnen åt mig redan för 13 år sen. 

***

Läs även: Islamisten som ska styra Syrien

Läs även: Den som gapar efter mycket