Myten om nuckorna

Inte minst anses kvinnors utbildningsframgångar hota nativiteten. Boken »Backlash« (1991) av Susan Faludi startade som en undersökning av ett vida spritt påstående om att högutbildade kvinnor inte kunde räkna med att bli gifta. Media fylldes av bekymrade artiklar. Faludi undersökte saken och kunde visa att det inte var sant. Hon menade att mytens syfte var att flytta tillbaka de positioner som kvinnorörelsen hade erövrat under 70-talet, en motstrategi hon kallade backlash.

Så fort kvinnor får chansen utbildar de sig mer än män, i dag är trenden global. Trots att alla borde älska denna studieiver, problematiseras den. I Expressen kunde man häromåret läsa om antropologiprofessorn Marcia Ihorn vid Yale som intervjuat 150 kvinnor som frös in sina ägg inför framtiden. Föga förvånande fann hon att dessa kvinnor hade hög utbildning men ingen partner.

»Det är ett stort glapp – det är verkligen brist på högutbildade män. Och man kan säga att det finns ett överflöd av högutbildade kvinnor.«

Artikeln avslutas ödesdigert:

 »Med allt fler kvinnor än män som påbörjar högre studier väntas bristen bara öka.«

Vad spelar det för roll? Jo, många auktoriteter har slagit fast att kvinnor bara kan tänka sig att skaffa barn med högre utbildade män. Människosläktet riskerar därmed att dö ut. Jordan B Peterson, professor i psykologi som youtubar om könsrollers biologi, menar att detta är en urdrift så stark att inte ens de klåfingriga skandinaviska samhällena rått på den. Och statsvetaren Bo Rothstein slår fast att kvinnor i allmänhet ratar män som »har lägre utbildning än de själva och/eller som står under dem på den etablerade yrkessociala rangskalan« (SVD 2015).

Om kvinnor »ratade« lägre utbildade män skulle massor med högutbildade kvinnor »bli över« i Sverige. Här har nämligen kvinnorna varit i bastant majoritet, ungefär 50 pocent fler än männen, på universitetsutbildningarna sedan 1977.

Margarita Chudnovskaya vid sociologiska institutionen på Stockholms universitet har undersökt just detta. Hon valde ut alla universitetsutbildade födda de tre första åren på varje decennium från 1940 till 1970. Hon undersökte sedan om de fått barn och i så fall vilken utbildning den andra föräldern hade.

Först kan man konstatera att bara var sjätte av de högutbildade kvinnorna i gruppen född 1970–72 är barnlös, ungefär samma andel som bland kvinnor i allmänhet. Något fler av de högutbildade männen, 23 procent, är faktiskt barnlösa. De – som enligt teorin om att alla kvinnor suktar efter en högutbildad man – borde kunna välja och vraka fritt.

Framför allt finns inga tecken på att dagens högutbildade kvinnor »ratar« lägre utbildade män som fäder till sina barn. Bland universitetsutbildade 70-talistkvinnor har lite mer än hälften barn med en lägre utbildad man. Lite färre än en tredjedel har barn med en universitetsutbildad partner.

Bland de högutbildade manliga 70-talisterna har nästan hälften barn med en högutbildad kvinna, medan färre än var tredje har barn med en kvinna med lägre utbildning än mannens.

Det har alltså gått finfint för de svenska männen och kvinnorna att anpassa sin familjebildning till att kvinnorna rusat förbi männen utbildningsmässigt. Något annat hade ju också varit orimligt – intelligens är människans kännemärke. Intelligens ger flexibilitet – människans höga intelligens har utvecklats just för att vi ska kunna anpassa oss till nya omständigheter. Att just högutbildade kvinnor skulle vara oförmögna att rätta mun efter matsäcken är inte troligt.

Evolutionen har försett oss med en vilja att både lära oss och reproducera oss. Kvinnors utbildning maximerar chanserna för hennes barn att överleva. Uppenbarligen känner dagens svenska högutbildade kvinna däremot inget trängande behov av en högutbildad partner. Utbildning har hon ju själv. Kanske är en hantverkare som tjänar bra och kan fixa med huset en större tillgång? Den dag kvinnojobben får sin rättmätiga lön kommer kvinnor troligen också att tjäna mer än män i snitt. Då kanske mannens intjäningsförmåga också blir mindre intressant och den högutbildade kvinnan kan välja någon annan lämplig egenskap hos sina kommande barns far.

Till exempel att han tar hand om sina barn. Evolutionen har redan börjat: I Sverige skaffar man fler barn i familjer där man delat på föräldraledigheten än i familjer där kvinnan tar huvudansvaret. På sikt kommer alltså de män som nobbar sina föräldradagar att dö ut. That will be the day!