Nalin Pekgul: Japan får lita på robotar när de inte vill ha invandring
Toppbild: TT
Min 75-åriga mamma hoppas att hon dör innan hon blir beroende av att andra ska sköta om henne. Hennes skräck är att tvingas bli tvättad och duschad av andra människor. Jag berättade att i Japan föredrar en del äldre duschrobotar i stället för människor, eftersom det bevarar deras integritet. Mamma blev glad och sa att hennes Gud Allah har en lösning på allt.
När jag gick ut gymnasiet fick jag sommarjobb på ett äldreboende. Än i dag minns jag de tunga lyften och de äldre människornas motstånd mot att klä av sig för att bli duschade av oss outbildade tonåringar. Om någon då hade berättat att om 35 år kommer det att finnas duschrobotar eller träningsrobotar, skulle ha jag trott att det tillhörde science fictionvärlden.
I Japan har de varit tvungna att se positivt på robotiseringen. Det föds för få barn, människor lever längre och japanerna vill inte ha invandring. Personalbristen inom vården har helt enkelt tvingat dem att bli pragmatiska. Förutom duschrobotar har de både lyftrobotar och träningsrobotar.
I Japan använder de också exoskelett, ett slags förstärkande skelett på utsidan av kroppen, som hjälper människor som har svårt att röra sig.
Exoskelett hjälper också personal att lyfta människor och dra rullstolar. Robotarna kan dessutom påminna de äldre att ta sina mediciner.
Inom demensvården används robotkatter och musikdockor. Det bästa av allt är att robotarna kan städa toaletterna.
Här handlar det om artificiell intelligens (AI), det vill säga datorprogram som har den mänskliga hjärnan som förebild. Det är revolutionerande för äldreomsorgen, och det förbättrar arbetsvillkoren för personalen. Man behöver inte oroa sig för att ryggen ska paja. Men jag har ändå svårt att acceptera att robotar i framtiden ska vara gamla människors samtalspartners.
Artificiell intelligens är också på väg att bli ett viktigt verktyg inom vården i stort, inte bara äldreomsorgen. Program kan till exempel utformas för att tolka röntgenbilder. Tanken är att datorn i framtiden ska kunna identifiera frakturer och bedöma vilka patienter som ska opereras. Överläkaren och forskaren i ortopedi vid Danderyds sjukhus Max Gordon säger: »En artificiell intelligens blir aldrig trött och kan jobba på obekväm arbetstid. Läkarna kan i stället få tid till att titta extra på de mer komplicerade fallen, och till att träffa patienterna«.
LÄS OCKSÅ: När läkemedelsrobotar blir äldres trofasta hjälp
I Stockholm vill politikerna att sjukvården ska skynda på användningen av AI, eftersom den konstgjorda intelligensen är bättre än läkarna på att göra bedömningar av benbrott och upptäcka hudcancer.
Ett annat exempel finns på Södersjukhuset i Stockholm. Där pågår ett projekt för att med AI bygga ett analysverktyg som kan användas redan i ambulansen för att se om patienten har drabbats av sepsis, blodförgiftning. Tillståndet är svårt att diagnosticera, eftersom symtomen är så diffusa. Samtidigt har förgiftningen ett snabbt förlopp, som kan leda till ett livshotande tillstånd.
Redan i dag använder ambulanssjukvårdare automatiska vård- och omsorgsmaskiner för att utföra hjärt-lungräddning. Men artificiell intelligens skulle också kunna avgöra om en ambulans alls ska skickas ut.
Det finns mycket att vinna. När AI blir en hjälpande hand i omvårdnaden värnas både personalens ryggar och patienternas integritet. Men det som driver utvecklingen mot robotar är ändå främst möjligheten att öka effektiviteten, det vill säga minska det antal arbetstimmar som varje patient kostar. Och det finns risker: Hur ser vi till att patienternas och personalens synpunkter, snarare än tekniken i sig, styr utvecklingen?
Det mesta tyder på att AI är ett teknikgenombrott som kan få lika omfattande konsekvenser som elektrifieringen av samhället, som inleddes vid förra sekelskiftet. Av den omvandlingen kan vi också lära att den väg ett teknikgenombrott tar inte är given på förhand. Som medborgare kan vi styra utvecklingen. Med detta följer ett ansvar.
Jag ser en risk med AI till exempel när den tar över arbetet med att ställa diagnoser. Då förlorar de yrkesverksamma läkarna och sjuksköterskorna erfarenhet. På lite längre sikt utarmas kanske utbildningen för att inte tyngas av sådant som AI gör bättre.
Jag ser också en stor risk i att möjligheten att öka effektiviteten målas upp i rosenrött. Personalbrist kan inte i alla delar vägas upp av robotar. Underskottet på vårdpersonal är redan så skriande att fler människor måste anställas i vården, oavsett allt annat som kan tänkas hjälpa. Även om mamma får en duschrobot.
