När blev ”gammelmedia” demokratins beskyddare?
För inte så länge sedan var det vänstern som stod för kritiken mot ”gammelmedia”, etablissemanget och eliterna. Sedan tog den populistiska högern över retoriken och blev framgångsrik i den nya digitala offentligheten.
Toppbild: TT
I början av årtusendet fanns en globaliseringskritisk vänster till vänster om Vänsterpartiet i framkant med att använda den nya digitala tekniken. Nättidningen Yelah.net närmade sig tidens frågor ur ett frihetligt socialistiskt perspektiv och mängder av så kallad medborgarjournalistik gjordes också med filmade inslag.
Ett kvarts sekel senare är det den nya populistiska högern som helt dominerar det här fältet och som lyckats mobilisera stora väljarskaror genom ett organiskt framvuxet ekosystem av ”alternativa” nyhetssajter och youtubekanaler, från Sverigedemokraternas Riks till Epoch Times och Nyheter Idag.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Hur blev det så? Den nya högern lyckades locka dem som blivit globaliseringens förlorare, medan vänstern snarare gått in för att försvara ”eliterna”, utvecklingens vinnare.
I dag beskrivs liberala Dagens Nyheter och konservativa Svenska Dagbladet som demokratins bålverk och sanningssägare i strid mot den alternativa högerns ”alternativa fakta”, men det var inte så länge sedan de avfärdades som det globala kapitalets lakejer.
Länge var ekonomen Edward S. Hermans och lingvisten Noam Chomskys bok Manufacturing Consent: The Political Economy of the Mass Media (1988) en bibel för det kritiska mediestudiet. De vänstersinnade Herman och Chomsky analyserar de amerikanska nyhetsjättarna som ”effektiva och mäktiga ideologiska institutionella krafter som ägnar sig åt systemstöttande propaganda, beroende av marknadskrafterna, internaliserade antaganden och självcensur”.
Enligt Herman och Chomsky formar journalistiken människors medvetande och verklighetsbild i ett slags övergripande ”tillverkat” samförstånd kring vad som är samhällsproblem och hur de ska lösas. Denna bild filtreras fram genom redaktionerna i en process som styrs av flera faktorer.
De medier som lever av reklam och annonser kan aldrig framställa världen på ett vis som radikalt går emot dessas intressen. Det har gjort att arbetartidningar i längden haft det svårt att hävda sig i konkurrensen. I Sverige var det mycket riktigt den socialdemokratiska A-pressens tidningar som först fått kasta in handduken, en efter en har lagts ned, nu senast den nära 120 år gamla Folkbladet.
Herman och Chomsky finner att den offentliga makten framför allt styr medierna genom sitt informationsövertag, men i Sverige har mediestödet betydelse. När det inrättades på 70-talet var syftet tydligt att hålla den ständigt krisande A-pressen under armarna, men också att verka för en medial mångfald som finansierat ”extrema” publikationer till vänster och höger. Sedan länge används mediestödet i retoriken som något som knyter medier till staten och ”eliterna”, de beskylls för att inte våga bita den hand som föder dem.
Herman och Chomsky beskrev hur de amerikanska medierna enades kring bilden av kommunismen respektive islamistiska terrorismen som det amerikanska folkets gemensamma fiende. I Sverige fanns det länge en mediebild av Sverigedemokraterna som hotet mot ”det mångkulturella Sverige” och inte minst demokratin, men med tiden har allt fler väljare stämt in i partiets analys om vad som har gått på tok med samhället. Först under senare år har gängkriminaliteten en masse börjat tillskrivas en samhällsfarlig dimension i de etablerade medierna.
Det har varit möjligt genom att använda vänsterns strategier och maktkritik mot ”eliterna” och att bryta ”mediemonopolet” genom använda digitalisering och sociala medierna för att skapa en alternativ verklighetsbild som alltmer blivit den gängse, eller mer i linje med hur gemene svensk faktiskt uppfattar tillvaron.
Läs även: Kan vi få nog av ångest?
I början av årtusendet fanns en globaliseringskritisk vänster till vänster om Vänsterpartiet i framkant med att använda den nya digitala tekniken. Nättidningen Yelah.net närmade sig tidens frågor ur ett frihetligt socialistiskt perspektiv och mängder av så kallad medborgarjournalistik gjordes också med filmade inslag.
Ett kvarts sekel senare är det den nya populistiska högern som helt dominerar det här fältet och som lyckats mobilisera stora väljarskaror genom ett organiskt framvuxet ekosystem av ”alternativa” nyhetssajter och youtubekanaler, från Sverigedemokraternas Riks till Epoch Times och Nyheter Idag.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Hur blev det så? Den nya högern lyckades locka dem som blivit globaliseringens förlorare, medan vänstern snarare gått in för att försvara ”eliterna”, utvecklingens vinnare.
I dag beskrivs liberala Dagens Nyheter och konservativa Svenska Dagbladet som demokratins bålverk och sanningssägare i strid mot den alternativa högerns ”alternativa fakta”, men det var inte så länge sedan de avfärdades som det globala kapitalets lakejer.
Länge var ekonomen Edward S. Hermans och lingvisten Noam Chomskys bok Manufacturing Consent: The Political Economy of the Mass Media (1988) en bibel för det kritiska mediestudiet. De vänstersinnade Herman och Chomsky analyserar de amerikanska nyhetsjättarna som ”effektiva och mäktiga ideologiska institutionella krafter som ägnar sig åt systemstöttande propaganda, beroende av marknadskrafterna, internaliserade antaganden och självcensur”.
Enligt Herman och Chomsky formar journalistiken människors medvetande och verklighetsbild i ett slags övergripande ”tillverkat” samförstånd kring vad som är samhällsproblem och hur de ska lösas. Denna bild filtreras fram genom redaktionerna i en process som styrs av flera faktorer.
De medier som lever av reklam och annonser kan aldrig framställa världen på ett vis som radikalt går emot dessas intressen. Det har gjort att arbetartidningar i längden haft det svårt att hävda sig i konkurrensen. I Sverige var det mycket riktigt den socialdemokratiska A-pressens tidningar som först fått kasta in handduken, en efter en har lagts ned, nu senast den nära 120 år gamla Folkbladet.
Herman och Chomsky finner att den offentliga makten framför allt styr medierna genom sitt informationsövertag, men i Sverige har mediestödet betydelse. När det inrättades på 70-talet var syftet tydligt att hålla den ständigt krisande A-pressen under armarna, men också att verka för en medial mångfald som finansierat ”extrema” publikationer till vänster och höger. Sedan länge används mediestödet i retoriken som något som knyter medier till staten och ”eliterna”, de beskylls för att inte våga bita den hand som föder dem.
Herman och Chomsky beskrev hur de amerikanska medierna enades kring bilden av kommunismen respektive islamistiska terrorismen som det amerikanska folkets gemensamma fiende. I Sverige fanns det länge en mediebild av Sverigedemokraterna som hotet mot ”det mångkulturella Sverige” och inte minst demokratin, men med tiden har allt fler väljare stämt in i partiets analys om vad som har gått på tok med samhället. Först under senare år har gängkriminaliteten en masse börjat tillskrivas en samhällsfarlig dimension i de etablerade medierna.
Det har varit möjligt genom att använda vänsterns strategier och maktkritik mot ”eliterna” och att bryta ”mediemonopolet” genom använda digitalisering och sociala medierna för att skapa en alternativ verklighetsbild som alltmer blivit den gängse, eller mer i linje med hur gemene svensk faktiskt uppfattar tillvaron.
Läs även: Kan vi få nog av ångest?
