När blir Malmö judefritt?
Kommunen öronmärkte 20 miljoner för att bekämpa "antisvart och antimuslimsk rasism" – men inte antisemitism – två dagar efter den största pogromen i världen sedan 1945.
Toppbild: Wikipedia
I dagarna infaller 85-årsminnet av Novemberpogromerna i Tyskland, Kristallnatten, då 400 judar mördades, över 20 000 skickades till koncentrationsläger, hundratals synagogor brändes och 7500 judiska butiker skövlades. I dagarna sveper också en ny flodvåg av antisemitiskt hat och våld utan paralleller under efterkrigstiden över Europa. Både från Storbritannien och Frankrike rapporteras fler än 1000 fall av antisemitiska hot och angrepp den senaste månaden. I Tyskland har judiska bostäder märkts med Davidsstjärnor, i Wien målades hakkors, samma sak i gamla judiska kvarter i Rom och Milano.
Sverige då? Det vet vi inte riktigt för här förs ingen snabbt tillgänglig statistik över antisemitiska hatbrott. Brås senaste rapport avser 2019. Judiska centralrådet öppnade dock härom veckan en mejladress för att kartlägga incidenter och hjälpa utsatta judar. Den inboxen svämmade snabbt över.
Ni som följt samhällsdebatten på senare år är ursäktade om ni tror att nynazister och andra högerextrema ligger bakom den ökade antisemitismen. Knappt någon politiker till vänster om L har försuttit ett tillfälle att varna för ”stöveltramp” och ”ekon från trettiotalet” i tid och otid. Nu senast Anders Ygeman (S) med en ovanligt osmaklig koppling mellan regeringen och nazisternas koncentrationsläger. Men enligt de judiska företrädare som Fokus talat med är det personer med bakgrund i Mellanöstern som utgör det största hotet, medan det från högerextremister varit tämligen konstant över tid.
Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att Malmö – som har landets högsta andel med utomeuropeisk bakgrund – behåller särställningen som rikets huvudstad för antisemitism. Desto märkligare att kommunen öronmärkte 20 miljoner för att bekämpa ”antisvart och antimuslimsk rasism” – men inte antisemitism – två dagar efter den största pogromen i världen sedan 1945. Fast å andra sidan finns väl just inga judar kvar att värna i Malmö. Och om några år kanske inte i resten av Sverige eller Europa heller för den delen.
I avvaktan på att den dagen infinner sig kan ni väl fundera med Ann Heberlein över var de tidigare så högljudda progressiva antirasisterna har för sig nu för tiden.
***
