När en snubbe i hoodie tar emot på begravningsbyrån
Det är svårt att komma förbi den organiserade brottsligheten i dagens Italien. Frågan är hur långt efter vi är i Sverige.
Toppbild: Unsplash / Montage
För ett år sen berättade jag här i spalten om en resa till södra Italien 2018. Kärestan skulle i egenskap av grävande reporter besöka en semesterby som LO hade sålt till maffian under märkliga omständigheter och jag följde med. När vi körde genom en liten stad – som av italienska myndigheter pekades ut som högsäte för den lokala camorran – tog hon plötsligt fram en enorm kamera. Jag tänkte på hur en mafioso som blir fångad på bild av okända människor kan väntas reagera och fick panik. Så jag avbröt fotograferingen till hennes förtret. Det var nog bra, för häromdagen fick vi veta att det finns få saker som gör maffiamedlemmar lika ilskna som när främlingar iakttar dem genom teleobjektiv från en hyrbil.
Hursomhelst var det knappast en slump att LO gjorde affärer med camorran den där gången. Som framgår av Jennifer Wegerups skrämmande reportage är det nämligen svårt att komma förbi den organiserade brottsligheten i dagens Italien. Maffian är rikare och mäktigare än någonsin tidigare. Den tros omsätta uppemot 2000 miljarder kronor om året, motsvarande över 10 procent av landets BNP. Och Camorrans, Cosa Nostras och N’dranghetans samlade tillgångar i form av fastigheter, företag, aktier och bankmedel beräknas vara värda tre gånger så mycket som alla bolagen på Milanobörsen tillsammans.
Detta har skett trots att den italienska staten under årtioenden har satsat ofantliga resurser på att bekämpa maffian. Så sent som i höstas dömdes över 200 personer i en spektakulär rättegång i Kalabrien, en av flera liknande. Men vad hjälper det när varje oskadliggjord gangster ersätts av två nya?
Vilket för oss till Sverige där de kriminella gängens tillväxt också pekas ut som det största problemet som samhället måste stävja. Hur nu det ska gå till när migrationen fortgår och utanförskapsområdena ständigt fylls på med nya barn och ungdomar som kan bli rekryter åt gängen.
Tyvärr finns inget som säger att inte Sverige om några år hamnar där Italien befinner sig. Dagligen rapporteras hur de kriminella äter sig in i välfärdsstaten; vården och omsorgen är redan infekterade, liksom de politiska partierna. Fast italienarna har det värre än så länge; där ligger numera även begravningsindustrin i de kriminellas händer. Så den dag en snubbe i hoodie och adidasbyxor tar emot på Fonus, då vet du vad klockan är slagen.
***
