När generalerna tar över
Generaler är vanligen urusla på både demokrati och ekonomi, var underrubriken på DN:s ledare i mitten av november.
Det borde vara omöjligt att göra så generella och kränkande påståenden om en hel yrkeskategori, eller vilken grupp medborgare som helst. Men citatet visar hur laddat det är med generaler i politiken. Rubriken gällde visserligen Zimbabwe, men frågan om generaler i regeringen kan också resas i Sverige. Få har uppmärksammat att det svenska försvarsdepartementet styrs av en trestjärnig general och hans militära medarbetare.
General Jan Salestrand är statssekreterare hos försvarsminister Peter Hultqvist (S) och de två politiskt sakkunniga i ledningen är rekryterade från försvaret. Salestrand är inte vilken general som helst. Han är generallöjtnant och var ÖB:s närmaste man, chef för högkvarteret och ledningsstaben, när han tog över försvarsdepartementet tillsammans med Peter Hultqvist. Därmed hamnade vi i det unika läget att landets näst högste general styr försvarsdepartementet tillsammans med ministern. När det händer i Afrika protesterar vi och när president Donald Trump omger sig med generaler oroas vi. Men när det händer i Sverige är det tyst.
Det kan hänga ihop med bakgrunden. När socialdemokraterna tog över efter moderaterna 2014 var förtroendet mellan militär och politik kört i botten. Försvarsminister Mikael Odenberg (M) avgick i protest när finansminister Anders Borg (M) började skära ner på militären och beskriva försvaret som ett särintresse. Efterträdaren, vapenvägraren Sten Tolgfors (M) genomförde bantningen av försvaret och kallades tomhylsan av sina belackare. När han tvingades avgå ersattes han av kapten Karin Enström (M), en officer med låg rang som fortsatte nedskärningarna, och som aldrig vann någon respekt hos de generaler hon mötte. Relationen mellan försvarsmakt och försvarsdepartement var »komplett istid«. Den nye socialdemokratiske försvarsministern Peter Hultqvist ville och behövde återupprätta en god relation. Det gjorde han genom att plocka in överbefälhavarens närmaste man som sin.
De förslag och anslagsäskanden general Salestrand nyss skrivit på tillsammans med ÖB skulle han nu ta ställning till som politisk ledare. Den förändring han och Hultqvist drivit igenom är dramatiska. Anslagen till försvaret har ökat, materialanskaffningarna växer, tonen mot ryssen har hårdnat och Sverige samövar med Nato. Försvaret är inte längre en »illaluktande utgiftspost«.
Försvarspolitiken är radikalt annorlunda, och generalerna kan vara nöjda.
Men många av Hultqvists partikamrater är oroade och konfunderade. Vems intressen är det som styr försvaret?
Ibland måste man leta efter de små signalerna för att förstå. På regeringens hemsida finns officiella porträtt av alla ministrar, ibland också av deras statssekreterare. De flesta socialdemokrater har en liten ros på kavajslag eller blus. Miljöpartisterna har sin maskros.
Peter Hultqvist är den ende som har flera symboler. Ovanför partirosen har han korslagda svärd och stjärnor i guld, försvarsdepartementets heraldiska symbol. Slipsnålen bär Dalarnas vapen, som också är Dalaregementets. Överallt där Hultqvist syns på bild bär han dessa insignier, och hans partikamrater undrar.
Salestrand däremot har varken nålar eller stjärnor. Han är helt civil på det officiella fotot och i hans CV på regeringens hemsida står det visserligen om hans militära utbildning och arbete, men inget om hans grad. Det som annars brukar vara så viktigt i militära sammanhang lyser med sin frånvaro.
Regeringen vill inte skylta med att det är en general som styr. Det riktigt intressanta är att Salestrand bara är tjänstledig från försvaret. Tänker ha komma tillbaka? Vad skulle militären säga om en politiker tog över militären efter valet?
Läs Erik Fichtelius krönikor här.
