När halva verkligheten förvrängs eller förträngs
Det tycks vara en nationell plikt att demonisera den republikanska sidan.
Toppbild: AP
I ett försök till nyhetsanalys skrev Aftonbladets Lena Mellin efter USA-valet att utgången var ”veckans gåta”. Hur kunde 44 procent av kvinnorna välja Donald Trump? Hon tar upp Trumps kvinnoaffärer – inklusive den med porrstjärnan Stormy Daniels, vars tystnad han försökte köpa på ett olagligt sätt – och olika uttalanden om kvinnor. Det mest bekanta kan jag påminna om här, det dök upp 2016, i en bandinspelning: ”I just start kissing them. It’s like a magnet. Just kiss. I don’t even wait. And when you’re a star they let you do it. You can do anything. Grab them by the p****.”
Mellin menar, och det kan man för all del förstå, att Trump är misogyn.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Och så lyfter hon abortfrågan. ”Trump har också jobbat aktivt för att begränsa ett av kvinnorörelsens främsta krav – fri abort.” Detta genom att tidigare ha tillsatt domare i Högsta domstolen som flyttade abortlagstiftningen från federal till delstatlig nivå. Vilket medfört mycket strikta regler på sina håll, i exempelvis Texas.
Men för att krångla till bilden. Jämfört med i princip alla tidigare republikanska presidentkandidater har Trump varit mer liberal, inte strängare, när han uttalat sig om aborter. Det borde göra honom till ett mer begripligt kvinnoval i Mellins ögon än, säg, Mitt Romney och John McCain.
Vidare är abortfrågan inte starkt könsskiljande i USA. Gallup har en lång mätserie av attityderna, och faktum är att fler kvinnor än män förespråkar totalt abortförbud. Sant är förvisso också att fler kvinnor än män vill ha helt fria aborter, alltså ända in i vecka 40, vilket är lagligt i nio delstater. Men detta får ju sägas vara en med europeiska mått extremposition, knappast något Mellin vill ha.
I denna fråga har för övrigt SVT:s USA-korrespondent Fouad Youcefi gjort samma sak: förenklat in till fördumning. När Youcefi speglade abortdebatten i reportage före valet, använde han en trollspegel. Den republikanska grundpositionen beskrevs som totalförbud, medan den demokratiska antyddes vara som vår svenska kompromiss om cirka vecka 22 som bortre gräns (då med Socialstyrelsens tillstånd). Vilket alltså är falskt.
Mellin konkluderar i sin text: ”Hur kommer det sig att Republikanerna tycker det är okej att gå fram med en kvinnoförnedrare? Jag har inget svar. Det är obegripligt.”
Det är det lilla ordet “obegripligt” jag hänger upp mig på. Vi journalister har som jobb att förklara världen, inte fördunkla den. Men här framstår Mellin – i likhet med många kolleger tyvärr – som ett slags Bagdad Bob.
Minns ni honom? Mohammed Said as-Sahaf var Iraks informationsminister under invasionen 2003, och han blev ökänd för att förneka vad alla såg i bild: de amerikanska tanks som nått Bagdad. Hans verklighetsförvrängning tog sig bisarra proportioner, som när han talade om amerikanska soldaters massjälvmord utanför stadsgränsen.
Just amerikanska presidentval tar fram Bagdad Bob brett ur den svenska mediekåren. Det tycks vara en nationell plikt att demonisera den republikanska sidan. Numera nästan kanoniserade Ronald Reagan var ju en korkad B-skådis, enligt svenska medier, och George W Bush – nu närmast hyllad för att inte vara Trump – beskrevs som en oduglig pappas pojke.
En bekant till mig som varit USA-korre, har berättat om hemmaredaktionens starka överefterfrågan på fientligt material mot Republikanerna. SvD:s i år avgångna korre Malin Ekman har vittnat om samma sak. Och det är just så världen, den som ska förklaras, blir obegriplig: när halva verkligheten förvrängs eller förträngs.
Lena Mellin kunde i stället ha applåderat de amerikanska kvinnorna för förmågan att separera sak från person. Och hon skulle ha kunnat ta upp de brant stigande levnadsomkostnaderna; kaoset vid södra gränsen som i sin tur skapat flyktingkaos och otrygghet på många håll i USA; de livslångt skadliga medicinska ingreppen på könsförvirrade barn och ungdomar; hur män i form av transkvinnor tillåtits kliva in i damidrotten och krossa tjejerna.
Det är också kvinnofrågor. Där nästan hälften av kvinnorna alltså föredrog alfahannen Trump framför kvinnokandidaten Harris. Av skäl som faktiskt inte är det minsta obegripliga.
***
