När ska polletten trilla ner om att skärmar gör oss sämre?
Jag undrar vad Astrid Lindgren hade sagt om digitaliseringen och de ständiga experimentens tidevarv.
Toppbild: Unsplash / Montage
Bokar ser inte ut sådär, säger barnet och drar med fingret längs bokens underkant. Pekboken om brandbilar och andra viktiga fordon har en vågig underkant, formad efter bilarnas hjul.
Treåringens underkännande och hans lilla finger pekar rakt in i de uppväxandes värld. De läser sämre, skriver sämre och man tror sig se att det inte bara är de sociala mediernas fel. Det verkar också som om universitetsstuderande skippar att läsa kurslitteraturen. I stället går man in och plockar fram det som behövs för examinationen eller uppsatsen. Såvida man inte bara kontaktar sin bäste vän ChatGPT och ber om en nyproducerad text som kan passa, och så öser man in den och får godkänt. Hur vet vi att de får godkänt? Därför att universitetsanställda har vittnat om hur svårt det är att säkert veta att ChatGPT varit framme, så det blir kinkigt att tacka nej till inlämningsuppgiften.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Intressant det där med vissa universitetsstuderandes läsning. Det leder rakt in i Joel Halldorfs intressanta bok, Bokens folk, och hur vi läser. Från början var all läsning också djupläsning. Sedan ändrade tekniken förutsättningar från rullar till kodex och sidnumrering, innehållsförteckningar, ämnesindelningar och kapitel och så blev informationen lättillgänglig och vips, möjlig att snabbläsa. Eller inte vips, men där är vi nu. Så om nya generationer inte får lära sig att djupläsa, så kommer de antagligen inte att göra det.
De stora vinnarna, påpekade Göteborgs-Posten nyss, är naturligtvis den svenska EdTech-industrin. Ni som är för gamla för att veta säkert, kan gissa vad det är och ni kommer att gissa rätt. EdTech som i att vi absolut måste använda digital inlärning om vi ska fortsätta… ligga i framkant, vara med på digitaliseringsresan, stärka det livslånga lärandet, det digitala ekosystemet och Sverige som kunskapsnation. Men naturligtvis. Teknikerna har alltid legat steget före teologerna, antropologerna och psykologerna. Så när man kan tjäna pengar på att uppfinna den digitala ”boken”, så klart man kör. För som GP påpekade: ”Som av en händelse är ambitiösa digitaliseringsstrategier i skolan avgörande för bolagens börsvärde.”
I världens modernaste land är ”ligga i framkant” något oavvisligt. Men om nu alla dessa undersökningar visar att skärmar gör oss sämre som kunskapsnation? När ska den polletten ramla ner? Eller ska vi fortsätta låta ungarna tro att de har läst när de har svajpat över en skärm, eller läst när de lyssnat på en ”ljudbok” dvs ett ljuddrama? Eller att de har skrivit när de beställt av ChatGPT? Som Halldorf påpekar är det viktigt att kunna skumma en text. Men då måste man först kunna djupläsning.
Treåringen vet inte att det heter böcker, men han kan ändå underkänna formexperimentet från Rabén&Sjögrens anrika förlag. Ett förlag som berömmer sig av att fortfarande ge ut Astrid Lindgrens böcker, och som är det förlag hon debuterade på. Vad skulle Astrid ha sagt om de ständiga experimentens tidevarv? Hon sade säkerligen inget om skärmtid, men så här sade hon: ”Jag vet inte om alla föräldrar ännu har fattat att det där med högläsning, det är rena nöjeslivet. Inget kan vara mer stimulerande för familjekänslan än just detta – att man gör någonting gemensamt. Och ingenting kan ersätta boken, när det gäller att locka fram gemensamma skratt eller rentav tårar.” Högläsning. Inte ”ljudbok”.
Om ingen annan lär treåringen att inte säga bokar, så gör jag det. För vi ska varken skriva som vi talar eller bygga om svenska språket så fort någon hejare får lust. Eller som treåringens mormorsmor, som var lärare, sa: Det är inte svårare att lära sig att stava rätt, än att lära sig stava fel.
Och hur ser böcker ut egentligen? Kodex är det format som vi använder för våra böcker. Det betyder träkloss på latin. Så den industri som säger att de bör vara självlysande, kanske ska ha motstånd?
***
