När tankarna är ute och cyklar

Så var cykeln plötsligt stulen i våra schickimicki Berlinkvarter, där hipsterpappor vankar runt med barnen i Babybjörn. Så sitter det plötsligt tiggande EU-migranter utanför vår lokala butik.

Och medan jag misstänker, dock inte för cykelstöld, gubbarna som tycks dela på sina kryckor ger jag gärna stålar till den unga kvinnan utanför Lidl.

Men medlidande och generositet har gränser, liksom toleransen. Med min då ännu oknyckta cykel for jag nyss norrut från Alexanderplatz utanför ett snabbt växande bostadsbygge. Där finns en smal passage för både fotgängare och cyklister, och min färd framåt spärras av ett litet svart spöke.

Det är en kvinna i niqab utan sidosikt, hon framskrider långsamt. Jag blir jävligt irriterad. Flytta pårej. Jag jobbar. Jag fryser. Har varken mysse eller bysse. Du har varit på Primark och köpt billiga och/eller sexiga plagg av expediter med minilöner, kläder sydda av barn i fattiga länder till ännu lägre löner. Du är ju för helvete religiös – kanske salafist?

Å andra sidan skäms min inre EU-medborgare:

Så får man ju inte tänka. Hon är nog en utarmad flykting från fasansfulla omständigheter. Förtryckt av om inte sin man så typ alla andra. Utsliten av taskigt sex och barnafödslar utan smärtlindring. Omskuren. Eventuellt döv? Så om jag plingar blir hon månne förolämpad.

Vem är väl jag? Har jag varit här längre än tre månader utan tillstånd? Betalar jag skatt i rätt land? Borde jag avstå mitt tionde; i så fall till vem eller vilka? Vem är fri, vem är bov?

Kriminaliteten var länge lägre i Berlin än i Stockholm. Nu stiger den. Medierna skriver om »arabiska klaner«, libanesiska familjer, som sedan 70-talet äger åtskilliga fastigheter här. De sägs åka runt till stora asylboenden och ragga småkillar.

Bättre att vara ute på gatan och sno än att sitta här och vänta på besked, lockar de. Eventuellt fängelse är en merit. Då stiger du i graderna i vårt gäng.

Samtidigt kör snuten (beordrade av de gröna) ut de afrikanska, mycket fredliga, gräslangarna från kända köpställen som Görlitzer Park. Cannabisförsäljarna tvingas till Warschauer Brücke där yra turister och festprissar – av dansanta prissar eller purtyska punkare – rånas och/eller ramlar ner och dör. I det gröna gräs som inramar de övervuxna tågspåren. Där nu ingen längre kan cykla fort och fritt.