… ner som en pannkaka
Häromdagen stötte jag på en god vän som ska sälja sin bostadsrätt i Stockholms innerstad. Han och flickvännen har just köpt hus i Sollentuna och jag gratulerade förstås. Så berättade han att mäklaren han anlitat tänkte begära 135 000 kronor per kvadratmeter för lägenheten. Jag höll på att svimma. Jovisst, den är ljus och fräsch, nyrenoverad, bra läge och allt det där. Men det är inte Strandvägen och inte sjöutsikt. Faktiskt ingen särskild utsikt alls, när jag tänker på det. Etthundratrettiofemtusen! Per kvadrat! När han köpte för tre fyra år sedan betalade han 90.
Nu är bokraschen här innan syrenerna blommar, var min första tanke. Rädde sig den som kan! Jag började omedelbart fundera över tänkbara mäklare som skulle kunna kränga min egen barre med en veckas varsel eller två. Men så besinnade jag mig, tänkte att det nog vore bäst att göra lite research först. Man vill ju inte vara senfärdig, men heller inte göra något förhastat.
Varje år publicerar Finansinspektionen rapporten »Den svenska bolånemarknaden«, en prosaisk och träffande titel som säger vad det handlar om. Senaste upplagan kom häromveckan. Där framgår att amorteringstvånget verkar ha haft en avkylande effekt på marknaden. »Andelen hushåll som amorterar och amorteringarnas genomsnittliga storlek ökade kraftigt 2016.«, heter det i rapporten. Bopriserna fortsatte visserligen upp under året, men i lugnare tempo. Ensiffriga tal snarare än tvåsiffriga. Den genomsnittliga belåningsgraden har också sjunkit, både på nya lån och den befintliga stocken. Och skuldkvoten för nya lån, alltså hur stort bolånet är i förhållande till hushållets disponibla årsinkomst, minskade för första gången på åratal. Pilarna pekar således i rätt riktning.
Nu är det osannolikt att bostadsbubblan spricker bara på grund av stora banklån. Den utlösande faktorn lär snarare bli stigande räntor, hög byggproduktion eller en kombination av dessa. Möjligen påeldat av en lågkonjunktur som driver upp arbetslösheten och gör att fler hushåll får svårt att klara räntor och amorteringar. Men inte heller på dessa områden radar planeterna upp sig.
Riksbanken beslöt förra veckan att behålla sin styrränta oförändrad på minus 0,5 procent eftersom inflationen inte vill ta fart. Den tror inte att det blir dags att höja räntan igen förrän i mitten av nästa år, senare än i förra prognosen.
Och visst är det bättre fart på byggandet nu, jämfört med för några år sedan. Men ökningen sker från låga nivåer, och med tanke på den snabba befolkningstillväxten i landet är det inte mycket som talar för att det snart blir balans på bostadsmarknaden. Enligt en enkät från Boverket är det bostadsbrist i 240 av landets 290 kommuner. Konjunkturen är det inte heller något fel på. Regeringen räknar med att BNP tuffar på både i år och nästa år.
Så om inget oförutsett inträffar borde bostadsbubblan hålla minst ett år till, och förmodligen längre än så. Jag väntar nog med att ringa mäklaren.
Egentligen finns bara en svaghet i analysen. Det är att bubblor aldrig spricker när man tror att de ska göra det. Och oftast efter en händelsekedja som ingen – eller mycket få – hade räknat med. Så till oroliga själar som vill sova gott om natten: Strunta i vad du läst här, sälj bostaden snarast och hyr sedan. I alla fall om priset är 135 000 kronor kvadratmetern.
Minns den gamla visdomen: när något låter för bra för att vara sant är det i allmänhet för bra för att vara sant
