Ni kan aldrig ana vilket bemötande jag fick av vården
Allt fungerar inte som det ska just nu men engagerade sjuksyrror gör mig hoppfull.
Toppbild: TT
Sofie Löwenmark, kolumnist i Fokus, ingrep nyligen vid ett brott, i tron att polisen snart skulle komma. Som hon beskrivit det i en uppmärksammad debattartikel i Göteborgsposten såg hon ett pågående rån riktat mot ett par unga pojkar. Hon sprang modigt dit för att stoppa det. Medan hon stod där och tog emot okvädningsord och knuffar av de unga förövarna ringde hon 112, som svarade lojt och ointresserat. Någon patrull kom aldrig. En pojke blev av med sina datorprylar. Rånarna dröp sedan av, tack och lov utan vidare våld.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Att polisen inte dök upp under pågående brott mot en minderårig är skadligt för allas vår tillit till samhället. Och händelsen är en pusselbit i en negativ utveckling. Hur ska Sverige lyckas få bukt med ungdomsrån, skjutningar och bombdåd? Går det att lösa den här nästan urspårade situationen med bibehållen rättssäkerhet och demokrati? Det är lätt att bli dystopisk. Allt fungerar inte som det ska just nu.
Samtidigt fick jag nyligen bevittna den exakta motsatsen. Alltså hur precis allt fungerade väl när en 87-årig anhörig hade en hjärtinfarkt. Efter att ha kontaktat 112 skickades bums en ambulans som förde den gamla damen till sjukhus. Det var förresten inte länge sedan hon var på samma akutmottagning, närmare bestämt i våras, fast då med covid. Vid bägge dessa tillfällen har ambulanspersonalen varit skicklig, rådig och empatisk.
Väl på sjukhuset konstaterades alltså infarkt och den 87-åriga damen fick omsorg och omtanke av personalen. När väntan på provsvar blev lång fick hon hemlagad lasagne och den medföljande anhörig fick macka och kaffe, precis som på förlossningen fast utan svenska flaggan på brickan.
Liknande bemötande fick vi senare när den 87-åriga damen hamnade på geriatriken. Allt funkade. Sjuksyrrorna var engagerade och vi fick information kontinuerligt. Kontakten med socialsekreteraren om hemtjänst har också överraskat positivt. Mina förväntningar var låga efter allt negativt man hör om just äldrevården. De rapporterna stämmer säkert, men vår socialsekreterare visade sig ha en ängels tålamod, samt vara professionell och tillmötesgående. Detsamma gäller hemtjänsten, som trots att den 87-åriga damen kan upplevas som besvärlig ändå har behandlat henne korrekt och vänligt.
Denna berättelse är självklart anekdotisk, och kanske tänker många på sin höftledsoperation som skjutits upp eller andra viktiga behandlingar som fått vänta i en bristfällig vård. Men professionalismen och engagemanget jag mött har ändå varit slående. Egentligen är det något man borde kunna ta för givet. Jag vet inte vad det säger om samtiden att en välfungerande vård gör mig… rörd.
***
Läs även: Vårdkrisen kan inte lösas med mer pengar
