Nils Erik Forsgård: Den djupa betydelsen av »Oh«
Toppbild: TT
Argentinas president heter Alberto Fernández. Han beskrivs som en progressiv vänstermänniska, som en sentida peronist. Han leder ett land med en galopperande skuldbörda.
När Fernández talar till sina landsmän talar han till alla Argentines. Inte till alla Argentinos. Argentines är en könsneutral term som formellt inte existerar i den spanska grammatiken. Fernandez går i spetsen för ett slags folkrörelse som vill avmaskulinisera det spanska språket.
Men språk är knepiga att hantera och att styra. I turkiskan finns bokstaven »O« som på en och samma gång är både han, hon, den och det. I finskan finns hän för både han och hon. Kan då Turkiet betecknas som ett könsneutralt land? Enligt OECD har landet en mycket låg andel yrkesarbetande kvinnor, medan länderna i Norden har en hög.
Kanske är förutsättningarna automatiskt bättre i små länder som Finland och Sverige.
LÄS OCKSÅ: Nils Erik Forsgård: Masken – en accessoar med anor
För någon tid sedan utsågs det neutrala pronominet they till årtiondets engelska ord av The American dialect society. 1990-talets ord var web. 00-talets var google.
Varför nu då they? I engelskan kan they användas både som tredje person plural och på samma sätt som svenskans hen. Shakespeare ska ha gjort på detta sätt. I våra dagar används they närmast av, och om, personer som varken vill bli uppfattade som man eller kvinna.
Det är gott med människor och med språk som är, ja, böjliga. Det är väl just därför vi har våra språk. Men man ska inte glömma att böjlighet också indikerar svängningar åt andra håll.
I långnovellen Den gamle och havet, exempelvis, noterar Ernest Hemingway att fiskargubbarna på Kuba talar både om el mar och om la mar. De använder det feminina la när fiskefångsterna är stora och när havet är lugnt och givmilt. De använder el när havet är vredgat och stormigt och när de stora och generösa fångsterna uteblir.
På den lilla klippön Gibraltar utanför Spanien finns för övrigt ett mycket litet språk, snarast kanske en språkvariant, som kallas för Yanito. Äldre människor på Gibraltar talar Yanito med sin familj eller när de talar om fotboll. Yanito används också av kabinettet på Gibraltar när detta kabinett sammanträder. Men när besluten väl ska fattas så talar man bara engelska.
LÄS OCKSÅ: Nils Erik Forsgård: Beethoven till den sista vilan
Yanito är en blandning av spanska, engelska och några andra mindre språk. På Gibraltar säger man att yanito är argumentationens språk, medan engelskan är disciplinens språk. Yanito är alltså det handviftande emotionella språket, medan engelska är det kostymklädda språket. Kunde man väl påstå.
Slutligen detta. I den fina boken Genius & anxiety skriver Norman Lebrecht om ett möte mellan författaren Isaac Bashevis Singer och den israeliske premiärministern Menachem Begin. Detta var år 1978.
I något skede av samtalet frågar Singer varför Begin velat återskapa hebreiskan som statsspråk när judarna redan har ett modersmål i jiddisch. Begin svarar att jiddisch inte är ett regeringsspråk, att det saknar administrativ terminologi och att dess utstuderade artigheter inte lämpar sig för militära situationer. Jiddisch, noterar Begin vidare, har inte ens ett ord för vapen eller för armé.
Varpå Singer lutar sig tillbaka, lyfter ett finger i luften och säger: »Oh!« Vilket ungefär kan översättas med: »tänk dig en värld utan vapen och arméer«. Och just detta lilla »oh«, kan jag enkelt tänka mig, finns på ett könsneutralt sätt inbyggt i världens alla språk och dialekter.
