Nina Lekander: Glesbygden lever och förtvinar på samma gång
Toppbild: TT
Följaktligen:
Nej, vi har trots allt haft en bra sommar. Fast somligt har varit sorgligt. Sydsverige har visserligen inte lamslagits av den elbrist som hotade, och ännu hotar, men Öland lider av den tredje torksommaren i rad. Min närmaste köttbonde gav upp redan förra året, och sorgset begrundar jag de nu döda tallar under vilka Magnus vita charolaiskossor så statuariskt brukade vila. Och då har jag redan kört förbi macken och suckat över det svinaktigt höga bensinpriset.
Nepp men javars, glesbygden lever och förtvinar på samma gång. Lever tack vare sina »eldsjälar«, detta slitna ord för outslitliga människor. Det civilsamhälle som jobbar ideellt inom och utom socken- och hembygdsförening. Inte sällan är de pensionärer. Ganska sällan litar de på Mörbylånga kommun som satsar nästan allt på »Kalmarförorten« Färjestaden. Vi, med en snabbt minskande befolkning, får gräva där vi står.
Nej, ni förstår: då Tobbe tvangs konka sin Icaaffär sistlidna år, så slog efter intensivt grupparbete landets största AutoMat-butik upp portarna i början av juli. Dörrar som inte behöver slås in när affären är öppen, ärla som särla, mellan klockan 5 och 23. Bank-id är Sesam öppna dig. Butiken bemannas klockan 10–18. De digitalt ovana undervisas vid självbetjäningskassorna av Diana och Liselotte, som dessutom lyssnar på kundernas önskemål. Själv väntar jag lystet på Delicatos skumraketer.
Nähej, så det går ingen direkt nöd på oss och vi är inte rädda. Enligt denna tidskrifts kommunrankning ligger Mörbylånga på plats 158 av Sveriges 290 kommuner. På listan över trygghet är vi nummer 69. Enligt polisen i Region Syd – med 58 kommuner – är invånartryggheten högst i Mörbylånga och Borgholm. Många av oss låser blott sällan bostäder, bilar eller cyklar. Trygghet ger frihet. Frihet ger trygghet.
Nix, så fria är vi förstås inte att vi tilltros ett närliggande systembolag eller att vingårdarna får sälja sina drycker. Men det görs gott äppelvin hos vissa grannar och det finns marijuana här och där. Även om de tillslag som enligt Ölandsbladets rapportering görs är pyttesmå och för eget bruk.
Nej, vad konstigt: nästan inga svenska kommentarer när norrmannen Johan H Andresen i sitt Sommarprogram föreslog inte bara avkriminalisering av bruket utan också legalisering av cannabis. Med statlig, kontrollerad försäljning. Producenten Mia Odabas uppger i Expressen att »man diskuterat och nyanserat hans utspel«. Och att »poängen i det han säger är inte legaliseringen av cannabis – utan att om man fortsätter på status quo-vägen när den inte fungerar, så har man bevisbördan på sig«.
Nja, är detta förhandscensur eller varsam redigering? Hursomhelst är regeringens utredningsvägran av svensk narkotikapolitik något av det flummigaste man kan tänka sig. Eller tända på. Så låt oss citera den rakryggade, trolösa akademiledamoten Lars Gyllensten i Nihilistiskt credo (1964): »Människan tändas endast mot lådans plån, i påtvingad friktion mot något som är utom dem, mot något format och hårt som inte är av deras egen natur och inte ligger inom deras eget regemente.«
Njet, jag höll på att glömma två goa gubbar: den bloggande cyklisten Staffan Lagerström samt juristen Claes Elinder. Den sistnämnde förutspår Sydölands död 2040 om inte kommun och länsstyrelse äntligen satsar. Särskilt på golforten Grönhögen. Lagerström och Elinder är »foresome«: två spelare i ett lag som slår vartannat slag tills bollen är i mål. Ett litet civilt regemente fröjdefullt att se. Jawohl.
