Nina Lekander: Täckande tyg i stället för hår

Tjåligt känns det när man överger sin ordinarie frisör, en pratsam äldre dam full av 20 minuter bussigt byskvaller vilket hon tar 250 kronor för. Men jag har en massa virvlar i håret, alls icke några virvlar av nöjen som hon förmår kväsa.

Alltså kör jag till Hairlines i Mörbylånga i min gamla häxa till Volvo som den snillrike Kjelle i Seby har räddat från slakt för bara 5 387 kronor. I salongen tas jag emot av en tjej i 30-årsåldern som ägnar mig nästan en timme. Får finfina upplysningar om hur mitt hår »vill« växa och vilka produkter det begär (mousse och vax hellre än vad det nu var).

Sedan ställer hon den fråga som alla frisörer gör, åtminstone till mig: »Du vill nog ha det lite busigt, va?« Jag mumlar att njä, och tänker att jag gärna skulle vilja se ut som Farah Diba, eller möjligen ha lite Hitlerjugendstuk. Kommer dock på att jag har sparat en bild på Vicky McClure i mobilen, den snygga mörka i »Line of duty«. Inte busig, utan strong! Är hon inte aningen vindögd också, precis som jag? Kanske går ens gamla asymmetrier att trolla bort?

Hårmakerskan skrider till verket och vi bekänner att ingen av oss har badat i sommar, men berömmer de nya badbryggorna nere i hamnen invid konsthallen. Tänk, säger jag då, att när vi var där i juli uppsteg en kanske 16-årig tjej ur vattnet i burkini. Det såg kallt och vått ut. Bortom Botticelli.

Ja, suckar hon som aldrig har sett en burkinibärerska, men väl kvinnor i hijab när hon jobbade inne i stan.

Stan betyder inte Borgholm utan Kalmar för oss på Syd­öland. Kalmar ligger som alla vet vid kusten »på Småland«.

Det var en större salong. Med allt fler täckta kvinnor kom önskemål om åtminstone en insynsskyddad klippstol. Där vistades gubevars manliga frisörer också. Salongen tillgodosåg detta och möblerade om.

Men det blev så konstigt, fortsätter hon. Konstruktionen drog blickar till sig, folk blev nyfikna och frågade. Dålig stämning, antog jag. Såsom kund, journalist och samtalspartner upptäckte jag inte några tecken på felaktig värdegrund hos någon av oss – vad jag kunde bedöma relativt otrogna.

Religioner kan verkligen ställa till det i vardagen, kom vi fram till. Som regelrytteri med vitt skilda ekipage och konstiga kombinationer. EM i dressyr, hoppning och paradressyr pågick då för fullt i Rotterdam.

Hursomhelst. Den hår- och huvudskylande hyddan monterades ner. Några av de slöjbärande kvinnorna kom aldrig tillbaka. Andra var inte lika skygga.

Man har ju hört att somliga får D-vitaminbrist?

Inget som jag märkte eller hörde talas om, svarade saxsystern. Men hårkvalitéten var inget vidare hos många.

Jaha? sporte jag.

Särskilt uppe på hjässan eller skulten, svarade hon. Det blir så instängt att hud och hår får svårt att andas, en del blir nästan flintis.

Men de har väl inget tyg på huvudet hemma?

Säkert inte alla. Och det finns förstås olika slags tyger. Vissa släpper nog in ljus och luft och sådant som hårstrån och rötter behöver.

Det påminde mig om min klippkunniga kamrat i Berlin, Tulay. Hon tar 30 euro och gillar att sköta om alla hår utom »afrikanskkrulliga«. Om en sådan kalufs klipps kort syns ofta små kala fläckar här och där. Som kan eller bör döljas med krullet. Så kniffligt med dessa platta hårstrån!

Det är mycket med hår:

Mytologierna mumlar om Delila och Medusa. Föreställningar om rödhårighet finns inte bara gällande guden Tor och mänskliga argbiggor – till och med fuxfärgade hästar, särskilt ston, har ett tvivelaktigt rykte. Det anses inte heller bra med mer än en virvel i hästens panna. Ju fler virvlar, desto knäppare. Busigare.

Jag löser ut mig från Hairlines för 385 spänn. Väl värt.