Nio sekunder och sen död

Det talas om ett avstånd på 3800 meter. Kulan ska ha befunnit sig i rörelse i nio sekunder. Sen träff. Sen död. 

Det är lite svårt att begripa den typen av skott. Men episoden ska nyligen ha utspelat sig i närheten av floden Dnjepr i Hersonområdet i södra Ukraina. Den ska också ha fotats eller filmats. 

Skytten hette Viacheslav Kovalskyi. Hans påstådda träffskott beskrivs nu som ett nytt världsrekord i prickskytteri. Det tidigare på 2475 meter sköts av en brittisk soldat i Afghanistan 2009. 

Kovalskyi är en tidigare affärsman som blivit prickskytt för kontraspionaget inom den ukrainska säkerhetstjänsten. Han ska bredvid sig ha haft en assistent som beräknade avstånd, vindhastighet, luftfuktighet, temperatur och en rad andra parametrar. Så ok, men ändå.  

Magnus Uggla sjöng om fyra sekunder, ett välkänt fenomen för många män, tydligen. Men nio sekunder för ett dödande skott? Det betyder att målet knappt ska ha rört sig på nästan tio sekunder. I de militära vapenhanteringskretsarna uttrycks också viss skepsis mot Ukrainas och Kovalskyis uppgifter. Det talas om en gräns på 1300 meter bortom vilken allt egentligen bara handlar om ren tur. Men teoretiskt sett ska Kovalskyis skott ha varit möjligt. 

Och inte bara Ukraina. På den ryska sidan har prickskyttarna skaffat nya gevär och ny ammunition. Detta meddelas av nyhetsbyrån Lenta. Det handlar om gevär av märket Raptor Tactical som utrustats för patroner av märket 338 Lapua Magnum (LM). Det är en ursprungligen finsk kaliberstorlek som numera standardiserats och produceras under samma namn i många andra länder. Den har måtten 8,6 x 70 millimeter. Den tillverkas primärt för polis- och militärbruk, för storviltsjakt och för prickskytte på långa distanser. 

Lapuan Magnum användes av den brittiska prickskytten i Afghanistan. Om den nu också användes i Ukraina är oklart, men sannolikt. 

Lapua heter Lappo på svenska. Det är ett litet samhälle i Österbotten, ungefär i höjd med Vasa, lite österut inåt landet. I Lappo finns en sekellång tradition av ammunitions- och patrontillverkning. Där finns ännu i dag också fabriken Nammo Lapua Oy, Nordic Ammunition Company, specialiserad på småkalibrig ammunition.  

Lappo var skådeplatsen för en efterkrigstida tragedi av rätt stora finska mått. Det var i april år 1976. Då exploderade patronfabriken och tog med sig 40 människor i döden, mestadels fabriksarbetande kvinnor. Ännu fler skadades, många mycket svårt. 

Händelsen skildras nu i en spelfilm som heter Lapua 76. Den har varit en publikframgång i Finland, trots att själva fabriksexplosionen på något sätt hamnar i skymundan för en lite banal kärlekshistoria. Fast fina skådespelarprestationer bär filmen ändå väldigt långt, allt från Hannu-Pekka Björkmans fabriksdirektör till de unga älskande spelade av Linnea Leino och Konsta Laakso.  

Varför exploderade fabriken i Lappo? Det är ingen som riktigt vet. Hypotesen lyder torrt krutdamm som antändes av en gnista i närheten av laddningsstationen, eller vid laddningsstationen. Explosionen var i alla fall massiv, med splitter och debris över ett flera hundra meter stort område. 

För Lappo som samhälle var detta ett massivt slag. Otaliga föräldralösa barn. Och fyrtio vita kistor ställda i en halvmåne framför kyrkan i Lappo, en kulen vårdag 1976. De svartvita pressfotografierna är rätt drabbande ännu i dag. 

Den finsk-norsk samägda ammunitionsfabriken i Lappo producerar i dag mestadels så kallad militär kaliber, för EU-länder och Nato. Produktionen har sen 2022 fördubblats eller rentav tredubblats. Orderböckerna är fyllda långt in i framtiden. Fred på jorden och utibland människor en god vilja, någon? 

***

Läs även: Pandemihistorien upprepar sig

Läs även: Lycka till med att id-märka alla katter