Nu gnuggar alla värdegrundsarbetare händerna

Nyheterna haglar om avpolletterade akademiker i inte minst den anglosaxiska världen. Senast läste jag om den brittiska filosofen Kathleen Stock som har undervisat på universitetet i Sussex i 16 år, men nu har sagt upp sig efter en rasande – så kallat woke – studentmobb. Emedan hon på sin blogg skrev att de två biologiska könen lagligen står över den upplevda könsidentiteten.

Följde gjorde demonstrationer på campus, anklagelser om transfobi och namnlistor med internationella underskrifter. Hon fick även fysiska hot. Till och med den tyska vänstertidningen Taz publicerar en artikel om Kathleen Stock skriven av en profilerad bög- och transreporter under rubriken »Antifreiheitliches Wokistan«.

Samtidigt i Stockholm. Karolinska institutet har wokevaknat och ska ändra namn på salar och gator uppkallade till minne av forskare som var nassar och/eller skallmätare. En egendomlig och snårig balansgång mellan BLM-aktivisters krav och KI:s högsta ledning ser jag på KI:s sajt. Det hela påminner förstås om bråket på Konstfack om lokalen Vita havet. Vilket konstfuck.

Kommunikatörer och värdegrundsarbetare har all anledning att gnugga händerna och vidga plånböckerna. Det finns alltid diverse självklarheter att formulera. Till och med när jag just nu ägnar mig åt något som ligger mig varmt om hjärtat: hästvälfärd. Så hittar jag en värdegrund som går ut på »Vi tar ansvar, Vi respekterar, Vi engagerar, Vi sprider glädje, Vi är bäst tillsammans«. Så himla trevligt, tack för kaffet.

Begrundar även »Sustainable Societies for the Future på Malmö Konstmuseum« och drabbas av ännu en woke-aning eller -varning. Utställningen syftar till »att skapa trygga, inkluderande och hållbara samhällen«. Noterar även den nonchalanta inställningen till det svenska språket och grammatiken:

»Och hur ser vi till att tillgodose de grundläggandebehoven i förhållande till jordens begränsade resurser, utan att det medför negativa konsekvenser för varken människor, växter, djur eller planeten?« Och vad är »konst- och odlingsprojektet Fyra systrar för Plantroposcen /…/ med hemmabas på Malmöhus slotts borggård. Här utforskas under hela våren människans ansträngda men obrytbara band till naturen.«?

Klimatkonsten och -konstigheterna hopar sig. Häromsistens (2/11–21) producerade Sveriges Radios Mårten Arndtzén ett alldeles utmärkt P1 Kultur där Lena Anderssons OBS-essä stack ut så till den grad att min man sparade den i fruktan för att den skulle efterhandscensureras. Inte för att det var första gången som Andersson, med Nina Solomins ord, svor i klimatkyrkan. Men i självaste public service! Vars värdegrund visserligen lovar: »Vi är måna om att ge en så bred, mångsidig och nyanserad bild som möjligt.« Följt av flera mysiga och välformulerade fraser om speglande mångfald. Och det ger jag gärna SR:s värdegrundare. De har till skillnad från många andra korrekturläsare.

Lena Andersson beskriver den erbarmliga tillvaro som väntar om klimathetsarna får igenom sin »autentiska« lika med påvra livsföring. Hon nämner inte Greta Thunberg-kulten, DN-aktivismen eller den folkfientliga rörelsen Extinction Rebellion. Men kolla gärna dess sajter, snygga och proffsiga, finns på flera språk. Lyss till värdeavgrundens trenne trossatser: »1. Tell the truth. 2. Act now. 3. Go beyond politics.« Det där sista betyder visst: »Regeringen måste inrätta och vägledas av ett medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet.« Medborgarråd med beslutsmakt, nota bene.

I stället för värdegrunder vill jag ha honnörsord. Framför allt demokrati och frihet, vilka jag ser som ett grundläggandebehov.