Nu har Åkesson grävt fram EU-stridsyxan igen
Att vara emot unionens gränsöverskridande, icke nationella, politik är en självklarhet för SD. Det senaste utspelet är bara början.
Toppbild: TT
Att Ulf Kristersson skulle styra sin regering framstår allt mer som ett dåligt skämt. Regeringens champion är SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Under några månader efter själva regeringsbildningen höll han sig i skymundan. Så till den grad att journalisterna började skriva krönikor om den försvunne SD-ledaren. Var allt en smart strategi? Åkesson var helt frånvarande medan hans moderatledda regering kokade i tjära och rullades i fjädrar i form av stigande matpriser, räntor och allmän handlingsförlamning.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Sen tog Åkesson bladet från munnen, han hade vilat nog.
Strax efter påsk inleddes SD:s våroffensiv. Varje medieföretag i riket med tillräckligt stort genomslag har nu i sitt oberoendes namn gjort sin egen helt oberoende stora vårintervju med Jimmie Åkesson. Allt framstår som ett mycket skickligt iscensatt propagandanummer. Dagarna innan första maj förklarade den SD-ledda regeringskvartetten att de på närmast ungerskt vis med precisionslagstiftning ska förbjuda Socialdemokraternas A-lotteri.
Man kan naturligtvis ha synpunkter på lotteriverksamhet, men retoriken från SD:s Tobias Andersson lät skadeglad. Hans ambition var att korta ner förstamajtågen för sossarna, sa han. Det var detta som egentligen var syftet, att försvaga sin politiska huvudmotståndare. Om man trodde på ädel tävlan hade SD och Moderaterna kunnat starta egna lotterier, men de vill hellre förbjuda motståndaren att ha sitt, enligt föreningsregler, drivna lotteri.
SD flirtar med Ungern, skiter i rent spel och lägger krokben för det största oppositionspartiet, samtidigt som man själv har mer eller mindre öppna spjäll för stöd från näringsliv och välbeställda. Den övriga regeringskvartetten höll tyst, livrädda att stöta sig med sin huvudrollsinnehavare.
Samma dag detta skrivs har Jimmie Åkesson skrivit på Aftonbladets debattsida att EU-medlemskapet måste utvärderas. Det har varit på väg länge. När Liberalerna med den grötmyndigt korvmumsande Johan Pehrsson nyligen flaggade för förnyad kamp för att gå med i EMU, ansåg jag att det var större chans att Sverige får en ny folkomröstning om EU och därmed riskerar att lämna unionen. Just nu är stödet massivt för medlemskap. Men allt handlar om var SD sätter ner fötterna.
Jag ser debattartikeln som en förpostfäktning om vart Jimmie Åkesson vill flytta debatten framgent. EU kan precis som för den brittiska, italienska, ungerska och polska högern vara en mycket välfungerande avledningsmanöver för en högernationalistisk regering. I dag kommer de mest progressiva förslagen om solidaritet, fördelning av migranter och kostnader mellan olika EU-länder inte från den politiska vänstern. Utan från EU-byråkratin.
Att vara emot denna gränsöverskridande, per definition icke nationella, politik är naturligtvis en självklarhet för ett parti som SD. Under några år har man grävt ner denna stridsyxa, för att bli rumsrena och komma in i den borgerliga värmen. Inget parti kan bli ett regeringsparti i Sverige som vill lämna EU. Det har både Miljöpartiet och Vänsterpartiet lärt sig. Även SD. Men den regeln slutar naturligtvis gälla om ett parti leder en regering. Vilket SD har som uttalad ambition att göra efter valet 2026.
Det var en av de huvudsakliga talepunkterna för Åkessons våroffensiv 2023: att väcka frågan om att leda en regering. Frågan avvisas naturligtvis av alla utanför SD. Men samtidigt har Åkesson frösått idén att det kanske kan bli så. Precis som det efter valet 2018. Då var det otänkbart för hela borgerligheten att samarbeta med SD i regering. Sedan flyttade sig hela fältet och i dag är det enbart Centerpartiet på högerkanten som håller fast vid denna ståndpunkt.
Saker som länge ansågs omöjliga kan snabbt bli möjliga. Så kan det bli med en SD-ledd regering eller en EU-kritisk folkopinion. Bägge sakerna har fördelen för SD att det kommer skapa kaos och kulturkrigsenergi som kommer överskugga alla andra politiska frågor. Valrörelsen 2026 kan mycket väl komma att handla om ifall SD ska leda regeringen om de blir störst och borgerligheten vinner över de rödgröna.
Åkessons våroffensiv lär oss tre saker:
Huvudfienden är Socialdemokraterna som ska bekämpas med alla medel, även direkt osportsliga.
Åkesson har börjat agera för att efter 2026 leda en borgerlig regering. Just nu säger högern nej, men han kan låta den gro. Sen kommer Ebba Busch glida lite, ja vi vet mönstret.
I SD:s identitetspolitiska kulturkrig kommer EU få allt mer fokus. Det är EU som kommer med migranterna, den vänsterlutande fördelningspolitiken och allt som bryter den nationalistiska visionen om en svensk nation för svenskar.
Anständig borgerlighet som gillar liberal demokrati och EU-medlemskapet borde stämma i bäcken medan tid är.
***
Läs även: Tänk om det handlar om något
