Nytt år, nya undergångar
När vi börjar ett nytt år är det hög tid att uppdatera våra apokalyptiska visioner. Det finns flera valmöjligheter.
Toppbild: AP
Om ni, så här i skiftet mellan två år, tröttnat på ryssen, klimatet och nästa mutation av ebola, räds icke! Eller tvärtom, förstås. Be very afraid, som amerikanerna säger. Det finns alltid en ny potentiell undergång att oroa sig för.
Falköping har i veckan som gått hållit sig framme i den här genren, vilket är en aning förvånande, för vem minns när Falköping höll sig framme sist? Kommunens slogan påstås vara ”Sveriges kotätaste kommun”. Kända personer med rötter i Falköping inkluderar Johnny Bode, Eddie Meduza och Bosse Ringholm, vilket väl ändå får sägas vara bättre än det svenska kommunsnittet, men det var inte det som ledde till rubriker i veckan.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det var jordskalvet.
”Vilken jäkla smäll! Vi satt och drack vin och trodde pannan hade exploderat eller att det var något stort träd som rasat”, säger en påtagligt upplivad falköpingsbo till Aftonbladet, efter att ha överraskats på söndagskvällen. Nu hade inte skalvet någon rekordmagnitud: 2,1. Jordbävningen som förödde Lissabon 1755 och fick Voltaire att skriva Candide mätte 8,7. Men det är upplevelsen som räknas och framför allt vad man kan klämma ur den. Falköpingsskalvet inspirerade mig att finna fräscha undergångsscenarier för det nya året. Jag behövde inte leta länge.
”Frågan är inte om, utan när” sade ”klimatprofessorn” Markus Stoffel i Aftonbladet samma dag som det skakade i Falköping. Han ser godmodigt hälsosam ut, Stoffel, men hans budskap är ren hardcore. Det är nämligen hög tid för ett nytt jätteutbrott för vulkanen Tambora på indonesiska Sumbawa och senast det hände, 1815, blev det svält, kolera och utebliven sommar. Den aningslöse läsare som tror att det kan vara en bra sak att medeltemperaturen sänks en grad globalt, nu när vi i åratal fått veta att vi kommer att koka oss själva till döds, får lära sig att så inte alls är fallet:
”Det är en mer instabil värld nu. Effekterna kan bli ännu värre än vi såg 1815”, förklarar en annan representant för den alltid lika glättiga gruppen ”klimatprofessorer”.
Tambora är ändå smårostad potatis i jämförelse med hela Yellowstonereservatet, som i praktiken är en enda supervulkan. Den brukar klocka ett utbrott vart 600 000 år och det är 640 000 år sedan sist. Då täcktes hela västra USA, en stor del av Mellanvästern och norra Mexiko av aska. Det finns fler av liknande art.
Att påstå att jordskalv, vulkaner och andra företeelser av det slaget är fräscha undergångsalternativ vore förstås en direkt lögn. De är, möjligen näst de gigantiska meteoriterna, den äldsta apokalypsryttaren vi har. Men medge att temat känns underexploaterat på sistone? Och det vore typiskt naturen, med sin torra, skoningslösa humor, att ta livet av oss med en evig, askomhöljd fimbulvinter, just när våra djärva ledare åkt skytteltrafik runt jorden i sina privatplan för att förhandla fram ett stopp för stigande temperaturer.
Nackdelen är naturligtvis att de här dödskrafterna är alltför naturliga. Det krävs en otidsenligt stark tro för att kunna skuldbelägga människan för jordskalv och vulkaner. Så kanske är det ändå till AI vi måste sätta vår hopplöshet, eller hur man ska uttrycka saken.
Det kom en grej om det i veckan också: några amerikanska forskare har visat att Chatrobotar uppvisar tydliga tecken på demens. Ingen av de testade chatrobotarna fick alla rätt på ett enkelt demenstest och de flesta hamnade under gränsen för vad som hos människor räknas som kognitiv nedsättning.
Där har ni i alla fall en ny, oexploaterad apokalyptisk vision: vi kommer inte bara att bli AI:s slavar, utan slavar under AI som liknar din gamla onkel på hemmet. Han som försöker ta på sig sockorna med huvudet först och opåkallat sjunger Johnny Bode, eftersom det är det enda som inte lossnat ur hjärnvindlingarna än.
När tiden kommer kanske vi välkomnar Yellowstone-kalderans nästa utbrott.
***
