Oksanens bok kommer generera många sömnlösa nätter
Med tanke på hur snabbt politiken och opinionen kan svänga, betyder det att försvarsvurmen lika hastigt kan vridas tillbaka?
Toppbild: Fredrik Sandberg / TT
Tänk om du plötsligt betraktades med skepsis och misstänksamhet på jobbet utan att du förstod varför. När du konfronterar dina arbetskamrater låtsas de som om de inte förstår vad du talar om. Saken blir inte bättre av att en bil följer efter dig när du kör hem från jobbet. Lappar med skrämmande bilder läggs i brevlådan på din hemadress. Bilen startar inte när den står på en mörk parkeringsplats. När du är utomlands och återvänder till ditt hotell efter ett möte, fungerar inte din nyckel. Någon har bytt ditt rum, flyttat dina saker och placerat ut dem precis som du lämnade dem.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Detta var bara en liten del av den brutala psykologiska krigföring en person i det svenska kontraspionaget utsattes för av sina ryska motsvarigheter. (Vilket även resulterade i att vi tillsammans skrev boken operation MUA 214 – Kvinnan som försvann.)
Det slutade inte särskilt väl för ovanstående som slutade sitt jobb och genomled mycket ångest. Att bli utstött från flocken är otroligt smärtsamt, vilket naturligtvis utnyttjas av de som drar i trådarna och deras nyttiga idioter.
Ett annat exempel på smutskastningskampanj är den som Rysslandsforskaren Martin Kragh utsattes för. Det började med att FSB låg bakom hackandet av en brittisk tankesmedja och plötsligt påstods Kragh vara en brittisk spion. Lögnen stannade dock inte vid skumma så kallade fredsgruppers postade på nätet. Åh nej, den lyftes upp på Aftonbladets kultursidor av dess dåvarande chef Åsa Linderborg, känd för sitt frivola förhållande till sanning och sin Moskvatrogenhet. Lögnen spreds, förstärktes och späddes på. Linderborg krävde till och med att säkerhetspolisen skulle utreda Kragh (!). En av dessa artiklar fälldes av pressombudsmannen 2019 eftersom den orsakat Kragh oförsvarlig publicitetsskada.
Jag hade glömt mycket av turerna runt Linderborgs påhopp på Kragh. Inte av ointresse, utan för att så mycket har hänt sedan dess. Det går fort i hockey, och ännu fortare i säkerhetspolitiken.
Det finns dock en faktor som är densamma för kvinnan inom kontraspionaget och Rysslandsforskaren: Båda händelserna hade enkelt kunnat undvikas. Försvarsmakten hade kunnat erbjuda bättre stöd och skydd åt sin utsatta anställda. Aftonbladets chefredaktör kunde ha läst Linderborgs text innan den publicerades och ställt ett par frågor om källor och fakta. Men så blev alltså inte fallet. Detta trots att Ryssland drog i trådarna och alla borde veta bättre än att gå Putins ärenden.
Nu kan i alla fall ingen skylla på att de inget visste. Patrik Oksanens nya bok Rysslands hemliga krig mot Sverige är en gedigen och mycket konkret läsning om vad som egentligen pågår. Fast särskilt muntert är den inte.
”Vi är nu inne i en situation som kan beskrivas som det totala psykologiska kriget där det inte finns några begränsningar eller spärrar, varken i den fysiska eller den virtuella världen, från Rysslands sida för att påverka oss”, skriver Oksanen.
Polens näst största galleria bränns ned. Ett brandattentat mot IKEA-varuhuset i Vilnius. En rad inbrottsförsök mot finländska och svenska vattenverk. Europeiska järnvägar drabbas av cyberattacker mot signalsystem. En tysk vd för ett försvarsföretag utsätts för mordförsök. En bombman grips vid Charles de Gaulle. Kabelbrotten i Östersjön. Av 500 misstänkta incidenter i Europa 2024 var minst 100 ryska hybridattacker, spionage eller påverkansoperationer.
Hybridkrig kännetecknas av förnekbarhet, sabotage och desinformation. Men också nyttiga idioter – aktörer som går motståndarens ärenden utan att förstå syfte och konsekvenser.
En trend är att Ryssland, liksom Iran, hyr in kriminella för att utföra sabotage, spioneri eller vad det nu kan vara. En sorts hybridskrigets gig ekonomi á la Uber eller Fodoora.
”Helhetsbilden är tydlig: Ryssland drar sig inte för att attackera industrier, viktig infrastruktur och enskilda individer i EU- och Natoländer”, skriver Oksanen.
Rysslands hemliga krig mot Sverige bildar tillsammans med Oscar Jonssons Försvaret av Sverige, vinnare av stora fackbokspriset 2024 och David Bergmans Vem är du när kriget kommer? en trio böcker som håller hög klass och som borde vara obligatorisk läsning för alla, särskilt vänstermänniskor och miljöpartister.
Som gammal möp, militärt överintresserad person, är det dock svårt att inte förundras över hur fort opinionen svänger. För tio år sedan var det nästan suspekt att vara intresserad av försvar och säkerhet och den som kritiserade vår ovän i öst blev anklagad för rysskräck.
Numera rustas det på alla fronter och experter på säkerhetspolitik är rockstjärnor i media. Alla är överens om att försvaret, både det militära och det civila, måste byggas upp så snabbt det bara går. Kosta vad det kosta vill.
Det är självklart bra, men en obehaglig tanke gnager likväl i bakhuvudet: Med tanke på hur snabbt politiken och opinionen kan svänga, betyder det att försvarsvurmen lika hastigt kan vridas tillbaka? I så fall till vad, och av vilka skäl? Efter att ha läst Oksanens bok är det en fråga som kommer generera många sömnlösa nätter.
***
Läs även: 30 bortkastade minuter
Tänk om du plötsligt betraktades med skepsis och misstänksamhet på jobbet utan att du förstod varför. När du konfronterar dina arbetskamrater låtsas de som om de inte förstår vad du talar om. Saken blir inte bättre av att en bil följer efter dig när du kör hem från jobbet. Lappar med skrämmande bilder läggs i brevlådan på din hemadress. Bilen startar inte när den står på en mörk parkeringsplats. När du är utomlands och återvänder till ditt hotell efter ett möte, fungerar inte din nyckel. Någon har bytt ditt rum, flyttat dina saker och placerat ut dem precis som du lämnade dem.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Detta var bara en liten del av den brutala psykologiska krigföring en person i det svenska kontraspionaget utsattes för av sina ryska motsvarigheter. (Vilket även resulterade i att vi tillsammans skrev boken operation MUA 214 – Kvinnan som försvann.)
Det slutade inte särskilt väl för ovanstående som slutade sitt jobb och genomled mycket ångest. Att bli utstött från flocken är otroligt smärtsamt, vilket naturligtvis utnyttjas av de som drar i trådarna och deras nyttiga idioter.
Ett annat exempel på smutskastningskampanj är den som Rysslandsforskaren Martin Kragh utsattes för. Det började med att FSB låg bakom hackandet av en brittisk tankesmedja och plötsligt påstods Kragh vara en brittisk spion. Lögnen stannade dock inte vid skumma så kallade fredsgruppers postade på nätet. Åh nej, den lyftes upp på Aftonbladets kultursidor av dess dåvarande chef Åsa Linderborg, känd för sitt frivola förhållande till sanning och sin Moskvatrogenhet. Lögnen spreds, förstärktes och späddes på. Linderborg krävde till och med att säkerhetspolisen skulle utreda Kragh (!). En av dessa artiklar fälldes av pressombudsmannen 2019 eftersom den orsakat Kragh oförsvarlig publicitetsskada.
Jag hade glömt mycket av turerna runt Linderborgs påhopp på Kragh. Inte av ointresse, utan för att så mycket har hänt sedan dess. Det går fort i hockey, och ännu fortare i säkerhetspolitiken.
Det finns dock en faktor som är densamma för kvinnan inom kontraspionaget och Rysslandsforskaren: Båda händelserna hade enkelt kunnat undvikas. Försvarsmakten hade kunnat erbjuda bättre stöd och skydd åt sin utsatta anställda. Aftonbladets chefredaktör kunde ha läst Linderborgs text innan den publicerades och ställt ett par frågor om källor och fakta. Men så blev alltså inte fallet. Detta trots att Ryssland drog i trådarna och alla borde veta bättre än att gå Putins ärenden.
Nu kan i alla fall ingen skylla på att de inget visste. Patrik Oksanens nya bok Rysslands hemliga krig mot Sverige är en gedigen och mycket konkret läsning om vad som egentligen pågår. Fast särskilt muntert är den inte.
”Vi är nu inne i en situation som kan beskrivas som det totala psykologiska kriget där det inte finns några begränsningar eller spärrar, varken i den fysiska eller den virtuella världen, från Rysslands sida för att påverka oss”, skriver Oksanen.
Polens näst största galleria bränns ned. Ett brandattentat mot IKEA-varuhuset i Vilnius. En rad inbrottsförsök mot finländska och svenska vattenverk. Europeiska järnvägar drabbas av cyberattacker mot signalsystem. En tysk vd för ett försvarsföretag utsätts för mordförsök. En bombman grips vid Charles de Gaulle. Kabelbrotten i Östersjön. Av 500 misstänkta incidenter i Europa 2024 var minst 100 ryska hybridattacker, spionage eller påverkansoperationer.
Hybridkrig kännetecknas av förnekbarhet, sabotage och desinformation. Men också nyttiga idioter – aktörer som går motståndarens ärenden utan att förstå syfte och konsekvenser.
En trend är att Ryssland, liksom Iran, hyr in kriminella för att utföra sabotage, spioneri eller vad det nu kan vara. En sorts hybridskrigets gig ekonomi á la Uber eller Fodoora.
”Helhetsbilden är tydlig: Ryssland drar sig inte för att attackera industrier, viktig infrastruktur och enskilda individer i EU- och Natoländer”, skriver Oksanen.
Rysslands hemliga krig mot Sverige bildar tillsammans med Oscar Jonssons Försvaret av Sverige, vinnare av stora fackbokspriset 2024 och David Bergmans Vem är du när kriget kommer? en trio böcker som håller hög klass och som borde vara obligatorisk läsning för alla, särskilt vänstermänniskor och miljöpartister.
Som gammal möp, militärt överintresserad person, är det dock svårt att inte förundras över hur fort opinionen svänger. För tio år sedan var det nästan suspekt att vara intresserad av försvar och säkerhet och den som kritiserade vår ovän i öst blev anklagad för rysskräck.
Numera rustas det på alla fronter och experter på säkerhetspolitik är rockstjärnor i media. Alla är överens om att försvaret, både det militära och det civila, måste byggas upp så snabbt det bara går. Kosta vad det kosta vill.
Det är självklart bra, men en obehaglig tanke gnager likväl i bakhuvudet: Med tanke på hur snabbt politiken och opinionen kan svänga, betyder det att försvarsvurmen lika hastigt kan vridas tillbaka? I så fall till vad, och av vilka skäl? Efter att ha läst Oksanens bok är det en fråga som kommer generera många sömnlösa nätter.
***
Läs även: 30 bortkastade minuter
