Om Breivik fått ligga

Allt den senaste tiden har handlat om världens ensammaste man.

Hatet har ett norskt ansikte som glor från löpsedlarna mot oss. Vi pratar om hur vi ska förhålla oss till honom. Hat och hämnd? Likgiltighet? Medlidande?

Måste vi förlåta bara för att vi försöker förstå? Eller finns förklaringen i att se Breiviks alla tillkortakommanden – och se det farliga i att det finns så många andra ensamma bittra män?

Många har pratat om  Breiviks besatthet av  den tidigare Ung Vänster-ledaren Ali Esbati, hans flickvän (journalisten Merte Michelet på Aftenposten) och deras barn. Om hur Breivik anser att hon har förrått sitt norska kulturarv genom att välja en man med utomeuropeisk bakgrund.

Också jag är en förrädare. Och jag är förbaskat stolt över att vara det, i egenskap av mamma till två barn som är resultatet av min tidigare relation med en svensk man med rötter i Iran. Rädd, men stolt. Om man är hatad av en sådan som Breivik »borde man ha gjort något rätt här i livet«, för att citera Merte Michelet.

När jag ser ett av alla nyhetsinslag från domstolen i Oslo faller en viktig pusselbit på plats. Jag stirrar på den lilla bedrövliga man som har världens uppmärksamhet, på det fåniga skägget, den pompösa uppsynen och den ständigt sökande blicken. Jag stirrar på honom – inte längre med hat, utan med något som närmar sig just medlidande. Han som haft så svårt i kontakterna med tjejer, som skriver i sitt manifest att de enda han haft sex med de senaste åren är kvinnor som har fått betalt för att ligga med honom.

Och en komplex tanke kommer till mig. Det är inte första gången det slår mig – när jag har fått hatmejl för vem jag ligger med, när jag har kallats blattehora på nätet och när jag har försökt slå hål på sverigedemokraternas falska hatpropaganda om »importerad våldtäktskultur« – då har jag tänkt samma sak som jag gör i denna stund.

Ali Esbati är en Utøya-överlevare som har gått vidare i livet. Han har både en politisk och en civil karriär att falla tillbaka på. Och det blir med ens så sorgligt uppenbart att en man som Esbati är allt det terroristen Breivik aldrig någonsin kommer att bli. Han har allt det världens ensammaste man aldrig kommer att få. Hatet får där och då ännu en förklaring.

Rasisternas rädsla för »den andre« handlar också om ren och skär avundsjuka. Bakom retoriken om att »dom tar över« och »dom tar våra jobb«, finns också »dom tar våra tjejer«.

Den vrede som relationer »över rasgränserna« fortfarande väcker avslöjar också något om de bortvalda, arga unga män som ofta döljer sig bakom anonymiteten på nätet. Rasisterna känner sig försmådda – av sina egna »systrar«.

Kvinnosynen hos de svenska eller nors-ka män, som påstår sig vara så oroade över hur muslimer och afrikanska män betraktar kvinnor, visar sitt fula tryne – de tror sig ha rätten att bestämma över kvinnors sexualitet, kärleksliv och barn-alstrande.

Genom åren har jag anklagats på främlingsfientliga sajter för att förråda min »svenskhet« och jag har slagits av hur hotade vissa nordiska män är av det faktum att så många av »deras« kvinnor väljer män av annat ursprung.

De får i sin trånga världsbild inte ihop det med den egna övertygelsen om att alla invandrarmän slår, våldtar och mördar. Framför allt inte med sina egna personliga misslyckanden.

De som är så fixerade vid invandrarmännens »uråldriga syn på kvinnor«, de som bygger sin hatretorik på just detta – de vill kontrollera och begränsa den kvinnliga valfriheten och självbestämmanderätten. Kanske av ett så grumligt skäl som att de tror att de själva ska få ligga mer.