Om Trump förlorar valet
Är risken stor för ett svårkväst högerextremt uppror. Det vore fasansfullt – för det amerikanska folket. För resten av oss, vore det dock ännu värre att drabbas av fyra nya år med Donald Trump.
Toppbild: AP
Det har varnats en hel del för vad som kan hända om Donald Trump vinner valet i november. Mindre har sagts om hur det kan gå om han förlorar.
Visst, det finns de som pekar på risken för att Trump i så fall kommer att bestrida resultatet – och att han kan få hjälp av ett otal republikanskt tillsatta valfunktionärer ute i delstaterna, där det på många håll kan bli så att man vägrar att ratificera utgången. I så fall är alltsammans i förlängningen upp till kongressens representanthus, där det som bekant råder republikansk majoritet.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Jag hör nu till dem som fortfarande, möjligen mot bättre vetande, tror att den amerikanska statsbildningen har kraft att stå emot ett försök till parlamentarisk statskupp av det slaget. Det beror inte minst på att det sitter en i dubbel mening demokrat i Vita huset. Faran måste rimligen ha varit större i januari 2021, när det var Trump som satt där. Han hade då tillgång till statens väpnade maktapparat, som han av allt att döma inte litade på tillräckligt för att våga beordra den att dra i strid för hans sak.
Nej, i januari nästa år är det fortfarande Biden som håller i spakarna när maktskiftet ska ske (och ett skifte blir det ju, eftersom han själv avgår oavsett valutgången). Efter stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021 lär beredskapen dessutom vara väsentligt mycket högre.
Trump har begått det enorma misstaget att gång på gång förolämpa USA:s militär, liksom dess olika underrättelsetjänster. Som om det inte räckte har han dessutom uppträtt som en ren och skär landsförrädare: tid efter annan har han uttryckt sympati för landets fiender i Ryssland och Nordkorea, alltmedan han talat förklenande om allierade och samarbetspartners.
En extra bonus i sammanhanget är förstås Trumps besatthet av det han kallar för ”the deep state”. Termen, som är hämtad från QAnon-träsket, går förstås hem bland hans konspirationsteoretiskt sinnade kärnväljare. Då den implicerar att polis och militär och säkerhetstjänst ägnar sig åt att skydda pedofiler och barnkannibaler är den inte lika populär i just de grupper expresidenten skulle behöva för att mobilisera till inbördeskrig.
För det är ju i slutänden det vi pratar om – det vi har pratat om, ända sedan 2016, inklusive nyligen en biofilm på temat. Ett nytt amerikanskt inbördeskrig. Det är liksom bara i USA, bland världens demokratier, som scenariot ens är tänkbart. När president Macron använder ordet för att varna för konsekvenserna av att rösta på Le Pens parti, eller när Elon Musk tar till det för att beskriva vad som lär hända i Storbritannien, är det ju bara löjligt. (Den som inte tror mig kan ta en titt på sändningarna från det brittiska parlamentets underhus i juli, när en skrattande Rishi Sunak lämnade över makten till en strålande Keir Starmer.)
I den amerikanska republik vi under senare årtionden kommit att betrakta med sådan skräckslagen fascination råder sannerligen ingen brist på galningar, eller på skjutvapen. Problemet, eller kanske snarare lösningen, är bara att det inte räcker för ett regelrätt krig. För ett sådant krävs som allra minst reguljära arméstyrkor på båda sidor, nuförtiden högst troligt också varsitt flygvapen. Att USA:s försvarsmakt skulle klyvas i två jämförbara halvor, som under det riktiga kriget 1861–1865, måste betecknas som fullkomligt uteslutet.
Desto lättare är det att föreställa sig en jättelik amerikansk version av eländet på de brittiska öarna under ”the Troubles”, de decennier då kampen om Nordirlands framtid bedrevs med väpnade medel. Det vill säga terrorism och gerillakrigföring. Om Trump förlorar valet, vilket jag tror att han gör, är risken överhängande för ett decentraliserat, kaotiskt och därmed synnerligen svårkväst högerextremt uppror av den sorten. Det vore fasansfullt – för det amerikanska folket. För resten av oss, från Ukraina till Taiwan, från Sydkorea till Svalbard, vore det dock ännu värre att drabbas av fyra nya år med Donald Trump.
***
Läs även: Diktatur på laglig grund?
