Ord värre än mord

Text: Lena Andersson

Förra veckan portades den holländske parlamentarikern Geert Wilders från England. Han var på väg till London för att visa sin film »Fitna« för ledamöter i överhuset. »Fitna« är ett femton minuter långt kollage där koranverser som manar till hets, hat och död visas intill terrorattacker och imamers predikningar om just hets, hat och död. Filmen mynnar ut i ett upprop till kamp mot islamiseringen av Europa. Den ska bekämpas på samma sätt som nazismen och kommunismen, menar Wilders, ty den utgör samma hot mot västerländska värden. Att det ska ske genom stoppad invandring av muslimer är en av de obehagliga slutsatserna. »Fitna« övergår där från att vara relevant religionskritik till att bli förföljelse. Den muslimska befolkningen ska inte bedömas som individer utan som grupp; en märklig tanke för en som kallar sig frihetskämpe.

Holland och Wilders sätter emellertid det offentliga samtalet och journalistiken på svåra prov, och klarar inte av det. Problemet löses genom förutsägbara förenklingar och begränsningar av tanken. Dessa är farliga därför att de grumlar och hämmar intellektet på samma sätt som alla dogmer grumlar och hämmar den fria prövningen av idéer. Det offentliga samtalet har blivit ett eget dogmsystem vars gränser man inte ska tänka bortom. Det liknar mycket den rättrognes förbud att tänka tanken att Gud inte finns eller att det inte är sanningen som står i den »heliga« texten. Ålägger man sig intellektuella restriktioner förtvinar de områden man inte får beträda. Delar av tankeförmågan dör och faller bort.

Det offentliga samtalet förhåller sig till Wilders genom att avfärda allt han påstår som ont, fel och falskt. Likafullt står vi kvar med dilemmat att det som visas i »Fitna« är så allvarliga företeelser och utsagor att man inte kan negligera dem. Det är ju sant att elfte september-attentaten utfördes i Allahs namn och med stöd i islam och koranverser. Nog måste man då anse att islam har med saken att göra. Förövarna råkade inte bara vara muslimer som gjorde det de gjorde av helt andra skäl. Hitler var vegetarian men ingen lastar vegetarianismen för hans brott. Det beror på att han inte begick dem i vegetarianismens namn.

I medierapporteringen frågar man sig med slentrianmässig förfäran vad som hänt med Hollands berömda tolerans och pluralism. I själva verket är »Fitna« och Wilders en del av den. I ett fritt och öppet samhälle pågår ett ständigt tankemässigt tumult. Där håller folk inte med varandra, de säger misshagliga saker och framför obekväma idéer. Det ingår dock inte att mörda varandra. I Holland mördades Theo van Gogh för att han kritiserade islam och försvarade frihetliga värden, liksom Pim Fortuyn mördades av en vänsterextremist som ville stoppa honom från att framställa muslimer som syndabockar. Men det är aldrig dessa två mord som anförs som exempel på att toleransen i Holland har minskat. Inte heller att Ayaan Hirsi Ali och Geert Wilders måste ha dygnetruntbeskydd. I stället får dessa fyra personer tjäna som exempel på landets problem! Ord är tydligen värre än mord. Att islams fundamentala värderingar, liksom för all del judendomens och kristendomens, i långa stycken är motsatsen till frihet, jämlikhet och demokrati ingår aldrig i den journalistiska analysen.

Den psykologiska grunden för det offentliga samtalets självflagellerande dogm är att eget skryt luktar illa och att man hellre ska kritisera sig själv än andra. Det är sympatiskt, men bör stanna på individnivå. Annars cementeras en idé om representation och en gruppindelning där man underförstår vem som tillhör vilken kategori i evighet. Därtill måste tänkande människor söka sanningen och inte bara artigheten.

Geert Wilders slutsats att Koranen borde förbjudas på samma grunder som »Mein Kampf« är förvirrad och illiberal. Men kritiken mot honom är lika förvirrad. I BBC:s program »Hard Talk« intervjuas Geert Wilders av en journalist som anför att det »Fitna« påstår om Koranen skulle man även kunna säga om de andra monoteistiska religionerna. Men då så! Är det inte denna förvridna ordning vi i så fall bör ägna oss åt att ifrågasätta? Är det inte detta som är förfärligt, att miljarder människor åtnjuter särskild respekt, vördnad och specialrättigheter för att de viger sina liv åt auktoritära, bestraffande, sexistiska och rasistiska gudar, och har som allsmäktig kunskapskälla texter som manar till illdåd? Mot den bakgrunden är det absurt att huvudproblemet är Geert Wilders eller Theo van Gogh.

***

För övrigt betraktas religion i dag som något man inte väljer. Den ses som en egenskap. Av det skälet blir dess bärare också lättkränkta. Men religion är idéer, och idéer väljer man.

Text: Lena Andersson